OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Ett inlägg om en bok från The English bookshop.
Under påsken 2024 hade jag vänbesök. På självaste påskafton tittade vi in på The English bookshop. Senaste tillfället vi besökte affären, vännen FEM och jag, fyndade hon. I påskas var det min tur. Två böcker kom jag ut med. Nu har jag läst den första av dem och gjort en ny författarbekantskap. Jag har just slagit ihop pärmarna till Louise Feins The London bookshop affair. Boken köpte jag i storpocketutgåva och läste gjorde jag på engelska.
Det är 1962, ett fint år för min del (föddes då), men inte i världen eftersom krig hotar. Londontjejen Celia Duchesne vill göra karriär och bli rik, men eftersom hon varken har ekonomiska möjligheter eller kontakter tillbringar hon sina dagar i ett gammalt dammigt bokantikavariat. Så dyker en snygg amerikan upp en dag i affären. När hon tror att hon kanske har hittat nåt nytt och spännande får hon reda på en en hemsk hemlighet som drar ner henne i spionträsket, men som också berör hennes närmaste. Tjugo år tidigare blev 19-åriga Anya Moreau kvar hos fienden när hon jobbade inom motståndsrörelsen i Frankrike. Hon blev förrådd och överlämnad till nazisterna. Celia får höra talas om Anya och hon blir starkt medveten om vikten av att bevara statshemligheter. Snart måste Celia riskera allt som är viktigt för henne – för rättvisans skull. Berättelsen är baserad på verkliga händelser.
Den här berättelsen skildras via de olika karaktärerna. Kapitlen är tydligt märkta med namn. Men det är inte de själva som berättar i sina kapitel utan författaren. Det blir väldigt bra, faktiskt. Historien som rullas upp är spännande och eftersom den är baserad på sånt som har hänt känns detta som mer än bara en roman. I slutet av boken berättar författaren vilka karaktärer som har verkliga förebilder.
Det handlar om krig. Dels ett krig som är över (andra världskriget), dels ett krig som pågår i bokens nutid, början av 1960-talet, det vill säga det kalla kriget. Utöver det skildrar boken dem som gjorde motstånd och de familjer, framför allt barn, som oskyldiga drabbades på olika sätt av kriget.
Mina sympatier flyttas runt en del bland de olika karaktärerna. När ungefär 100 sidor återstår tar berättelsen en delvis ny inriktning genom ett avslöjande för läsaren. Det är mästerligt!
Toffelomdömet blir det högsta.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Som ensam utan efterlevande skrev jag mitt testamente för ett tag sen. Det låter så storslaget, men vi som vet känner ju till att det kommer lite när katten skiter. Nånting blir det väl kvar efter mig och jag lämnar det till två personer som tack för att de har varit och är som de är. Och kanske för att det finns behov av vissa saker. Det är också skönt att få teckna ner hur jag vill ha det. Sen kan jag sluta ögonen för gott. Varje dag, nästan, ser jag testamentet. Då påminns jag om att jag lever, men, precis som alla andra, inte kommer undan döden.
Till påsken 2024 nätshoppade jag två påskekrim att läsa. Det blev bara en läst och en påbörjad. Men jag ser det inte som att jag inte orkade läsa utan att den som spar hon har (att njuta av längre). 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 