OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Ovädersmorgon på onsdagen.

Bang-bang! Eller bomelibom electronica. Tidigt i morse vaknade katterna och jag av åska, blixtar, dunder och ösregn. Första tanken var bilbrand igen (det var två bilar som tändes på i närheten tidigare i veckan). Andra tanken var krig. Som tur var var det ”bara” naturen, det vill säga oväder. Men naturen är inte så bara. Det är rejäla krafter där. Jag gick ut ur Bokrummet när jag konstaterat att det var åska för att se att katterna var OK. De var mycket oroliga och gick omkring i matrummet. Citrus hoppade upp i fönstret – och ner igen. Lucifer strök mera runt väggarna, den lille mesplutten.

Så småningom gick jag och la mig, men slumrade bara lätt. Kände mig inte så trött ändå när det var dags att gå upp, för jag hade ju gått till sängs redan vid 21-tiden igår. Då slocknade jag ganska snabbt.

Idag blev det en rätt hafsig frukost. Det blev inga go-fikor under dan heller, för idag jobbade jag på jobbet. Men jag hade en lunch inbokad med Lisbeth, som egentligen heter nånting heeelt annat. Och det var nog så gott, det, såväl mat som sällskap. Jag behöver såna som Lisbeth i mitt liv! Hon äter lunch med kniv och gaffel, dessutom. På väg till lunchen träffade jag många andra bra människor. Flera luncher bokades eller ska bokas in framöver.

Hafsig frukost….

…och god lunch. Lisbeth äter med kniv och gaffel.

Bänkarna får illustrera yrseln.

Så trött var jag inte idag, som sagt, men andfådd och lite yr. Inte hjälpte det heller att jag fick springa runt i Segis på morgonen och leta efter bubbelvatten som tycktes vara slut till och med i lunchrummet. Men det fanns i pentryt på plan två, det vill säga samma plan som lunchrummet, i våningen under min arbetsplats. När jag sen skulle tillbaka till skrivbordet gick jag en trappa ner i stället för en trappa upp – med påföljd att jag ju då fick gå två trappor upp strax.

Snurrandet i skallen höll i sig hela förmiddagen. Bilden på bänkarna får illustrera lite hur det kändes, så kanske det blir mer begripligt för dig, kära dagbok.

Jag hade en del skrivjobb idag. Förmiddagen var vikt åt tyst aktivitet. Det finns en sån njutning i att skriva och höra andra knacka, bang-bang, på datorns tangentbord!

Utöver det hade jag ett par möten via Zoom och ett kort IRL. Jag passade på att göra ett antal uppdateringar på jobbdatorn också. Det gick bra och ganska snabbt.

∼ ♦ ∼

Träning i att inte släppa fram tårar.

På Main Street börjar saker och ting ”dra ihop sig” till det som jag inuti kallar för bang-bang (egentligen The Big Bang). Hittills lyckas jag för det mesta skjuta ifrån mig att Anna och katterna faktiskt flyttar nästa vecka och jag blir ensam kvar i två veckor. Ensam blir jag ju sen också, fast då kommer jag till nånting nytt. Men igår kom ett mejl från mäklaren om nyckelhantering, nåt som krävde att jag tog en kontakt idag eftersom vissa företag (inte mäklarens!) inte fattar att webbplatser måste uppdateras med aktuell basinformation såsom öppettider och fungerande mejladress. Utöver det är det Annas födelsedag i morgon och den firar hon på söndag med sin familj, den som också inkluderar hennes exman sen 17 år tillbaka eller vad det är. Även jag är numera ett ex, men jag är inget sånt ex som tänker hänga mig kvar. Lite larvig stolthet, så där. Fast jag firar Anna i morgon bitti. Det blir sista gången vi firar på det sätt vi har firat varandra under de år vi har varit sambor. Kännbart! Jag får träna i att bita ihop och inte öppna några ventiler för till exempel tårar.

I kväll åt jag vatten och bröd till kvällsmat. Därefter hjälptes vi åt med att lyfta ner Annas TV och en gardinstång som jag ska ha. Anna skruvade loss hållarna till stången och jag passade på att tvätta gardinerna. Jag blir inte bara TV-lös när Anna flyttar, jag blir utan tvättmaskin också. Det blev en tur ner till soprummen i källaren och garaget med sopor för min del medan Anna skruvade på en fot till sin TV.

Vatten och bröd till kvällsmat.

Sopor till soprummen i källaren respektive garaget.

Och så blev det go-fika ändå till kvällen. Anna fyller ju år i morrn, men jobbar kväll, så hon hade köpt var sin smarrig bakelse till oss. Bakelsen såg ut som en djävul med hårig bröstvårta (hallon) och var jättegod.

Go-fika till kvällen med anledning av Annas födelsedag i morrn.

Hon hade köpt bakelser som såg ut som en djävul med hårig bröstvårta.

I morrn bitti har jag utlovat sång, paket och kaffe på sängen en sista gång. Bang-bang klockan sju på sovrumsdörren.

∼ ♦ ∼

Som ensam utan efterlevande skrev jag mitt testamente för ett tag sen. Det låter så storslaget, men vi som vet känner ju till att det kommer lite när katten skiter. Nånting blir det väl kvar efter mig och jag lämnar det till två personer som tack för att de har varit och är som de är. Och kanske för att det finns behov av vissa saker. Det är också skönt att få teckna ner hur jag vill ha det. Sen kan jag sluta ögonen för gott. Varje dag, nästan, ser jag testamentet. Då påminns jag om att jag lever, men, precis som alla andra, inte kommer undan döden.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.