Måndagen den 29 april 2024: Snorigt, som scones och sillar

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Måndagsfrukost med fil kaffe o boken Mörker över Uppsala

Måndagsfrukost med svalkande fil och C-vitaminrika bär under flingorna.

Tro det eller ej, men jag sover bättre om nätterna. Jag lägger mig och somnar i ”normal” tid, det vill säga mellan klockan 22 och 23 när jag ska arbeta dan därpå. Trots att jag är dunderförkyld slocknar jag. I natt vaknade jag bara en gång och då var det morgon och nästan dags att gå upp. Kramp i fötter, tår eller ben har jag inte heller haft på länge – ta i trä! Däremot har jag gott om snor och slem. Utan att gå in på för många detaljer kan jag meddela att de kilona pappersnäsdukar jag köpte har minskat drastiskt. Jag kan snyta mig hur mycket som helst. Hostan är ”lös”, vilket känns bättre än om den skulle vara torr. Men när jag ligger ner rosslar jag som värsta morrhoppan. Jag försöker att inte ligga ner för mycket och för ofta. Jag vill ju inte ha proppar i vare sig ben eller lungor nu. Min blodförtunnande medicin ger ett skydd, men ändå. Samtidigt orkar jag inte vara uppe och skutta alltför mycket – jag är ganska dålig. Febern håller jag i schack med Alvedon när det behövs. Slut på sjukdomsrapporten. Fil med många C-vitaminrika bär är nyttigt och känns ljuvligt svalkande i halsen. Det åt jag även i morse.

Bitmoji Tofflan i bandage

Jag mår lite bättre.

Min chef mejlade i morse att h*n är sjuk. Kanske skulle jag sjukskrivit mig också, men jag tänkte att jag nog orkar jobba åtta timmar idag och sex i morrn. Jag mår lite bättre, oftast mår man sämst innan eländet bryter ut. Nu är jag inte så trevlig att hänga med – snorig och hostig – men det låter nog kanske värre än det är. Då är det perfekt att jobba på distans. Jag hade två Zoommöten och det funkade sisådär. Mötena blir väldigt pladdriga och vi som sitter på distans missar en stor del av det som sägs. Skönt nog var jag inte den enda som tyckte detta, så jag slapp vara häxan Surtant. I övrigt förbereder jag min ledighet på olika sätt. En programlicens hade gått ut och den mejlade jag supporten om redan igår. Jag hade inget hopp om att få det fixat innan ledigheten, men när jag väl fick tag i rätt kunnig person löste det sig snabbt.

Det har blivit varmare, hela nio grader tidigt i morse. Framåt förmiddagen blev det riktigt soligt. Solen försökte titta fram redan igår kväll utan att riktigt lyckas. Kanske blir det bättre väder. Min plan för utgång idag var att gå och köpa några sillar till sista april. Jag ska ju jobba sex timmar först i morrn. Dessutom har jag lyckats boka tvättstugan. Men det är OK. Jag bara startar maskiner, tömmer och tumlar. Det ska bli skönt att inte ha med sig alltför mycket smutstvätt till nya hemmet. Min tvättmaskin ska levereras och installeras nästa måndag, men när jag har hört vilka problem Anna har haft är jag inte så säker på att allt flyter på…

Blå kasse från IKEA

Jag ska nyttja min tvättkasse för första gången i morrn.

 

Lunch på Ts bröd med ost och fikonmarmelad

Perfekt lunch med ett av T:s goda bröd. Under cheddarosten ligger fikonmarmelad.

På förmiddagen när jag satt i möte ringde en hantverkare och vill komma in i min nya lägenhet. Bara det att jag ju inte har fått nycklar än. Eftersom jag vet att lägenheten är tom gav jag honom tillåtelse att besöka den. Jag ska få ett nytt handfat i badummet och så ska spisen bytas ut. Spisen fick jag sms om att den kommer på måndag. Det blir perfekt, för då kommer även tvättmaskinen vilket gör att jag måste vara hemma hela dan. Och på söndag ska E och jag åka och hämta min TV – även den är kalibrerad och klar att installera nu.

Det känns underbart att få en vanlig hällspis igen och inte en induktionsspis. Jag är ju ingen matlagare, men induktionshäll fick mig att helt sluta stå vid spisen. Till lunch idag var det därför perfekt att ljumma ett av T:s bröd, breda på Bregott havssalt och fikonmarmelad och täcka med cheddarost. Till det två glas bubbelvatten med citron och en stunds läsning. Brödet påminde om scones. Mycket gott!

Plötsligt blev det riktigt vårväder med inte bara sol utan värme, så jag passade på att gå till Korgtassen. Jag skulle bara köpa några av deras egna sillinläggningar, men det blev visst lite mer – en godispåse, potatis, en bit ädelost och två skivor skaldjurspaté med romsås. Ehum… ja ja, jag är van att handla till två. Nu får jag kanske äta sill och potatis både på Sista april och första maj. Och det stör mig inte!

Sill potatis paté godis o ädelost till Sista april

Korgtassens sillinläggningar med mera till Sista april … och första maj.

 

Två kycklingkorvar med bröd räksallad potatissallad och gurka

Måndagsmiddag: två kycklingkorvar med tillbehör.

På eftermiddagen, mot slutet av arbetsdagen, ringde mammakusinen B. Hon skulle ha ringt på min födelsedag och hade dåligt samvete för att hon inte hade gjort det. Men hon skickade ett kort och att bli ihågkommen gladde mig. Sen skulle jag ha hört av mig, men jag blev ju så dålig. Hade tänkt ringa henne i kväll.

Till middag idag blev det inte soppa, den sparar jag. I stället tog jag fram ett par kycklingkorvar ur frysen och grillade i ugnen. Till det blev det diverse tillbehör från kylen: räksallad, potatissallad och smörgåsgurka. Efter det gick jag ett snabbt varv med dammsugaren, mest på mattorna. Resten av kvällen tänker jag slappa och försöka kurera mig. Troligen ser jag de två sista avsnitten av Nora Sand senare.

Sen är jag lite mycket fundersam angående Citrus. Anna fick åka iväg med henne idag till Evidensia. Mammishjärtat brister. Kanske kan proverna ge några svar och lite medicin. Jag lovade att åka och hämta dem i kväll. Bilåkning är inget Citrus gillar, men hellre att hon åker med mig än med taxi om det är möjligt.

Citrus på pläden med stora ögon

Citrus är på sjukhus i skrivande stund.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… lite tur! Jag vann i en tävling på Instagram hos @stinas_boksida. Som en av fyra vinnare får jag shoppa för 100 spänn hos Bokvännen. Gissa om jag har kollat runt där och dreglat… Jag tänker unna mig nåt kul när jag har flyttat.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Lördag eftermiddag och kväll den 27 april och söndagen den 28 april 2024: Orkeslös och jättesjuk, ingen sill men gott om snor och Tisslinggos

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Squeeze all the juice out of today

Snarare snyter snoret ur kranen…

Citatet här intill betyder ungefär Carpe diem, eller Fånga dagen på svenska. Jag fotade tavlan hos min fotis Agneta. Just nu känns det inte som om jag klämmer ut nån juice av dagen. Däremot snyter jag ut snor. Det finns hur mycket som helst i min näsa, den är som en kran. Och den är på. Jag fattar inte hur mycket snor som får plats i den. Kanske inte så mycket, dårå, eftersom så mycket vill ut hela tiden. Det är väldigt äckligt. Det är OK att vara ensam. Mest snorig, lite ont i halsen och hostig och ingen feber. Trodde jag. Tills jag började frysa. Feber, med all säkerhet. Jag låg påklädd med byxor, tischa, luvatröja, morgonrock och pläd ovanpå sängen. Och frös så jag hoppade. Jag fick ta en Alvedon till. 

Jättesjuk vilar ovanpå sängen

Orkeslös och jättesjuk.

Orkeslös var mitt namn hela lördagen. Sen blev det Jättesjuk också. Att åka och handla var precis vad jag klarade av. Jag låg mest under pläden på lördagen, som sagt, och läste. Men jag petade också i mig resterna av fredagens lunch – en nudelsallad från i torsdags, inköpt hos Butiken på hörnet på fredagen. Jag tvingade mig att sitta uppe vid köksbordet i köket. Efter maten måste jag lägga mig igen.

Folk & rackare hörde av sig och undrade hur jag mådde, om jag behövde hjälp med nåt. Men jag hade ju redan handlat själv. Det blev det viktigaste som kom med.  Snorfanorna var slut liksom halstabletterna. Inte för att jag tror att Vicks blå gör nån större nytta, men det är ändå bra att sulta på nåt äckligt när det svider och kliar i halsen. I nudelsalladen låg för övrigt riven ingefära. Snacka om att bedöva insidan av halsen… Kaffe och fil, men ingen sill…

Gårdagens nudelsallad blev dagens middag

Gårdagens lunch, från torsdagens lunch på Butiken på hörnet, blev lördagens middag.


Läste lite till så att det blev bokbyte.
Det kändes som om Kjell och jag hade hängt ihop lite för länge. Bokbytet gick till en av de tre böckerna jag köpte mig själv till födelsedagen, en spänningsroman om studenter som mördas i Uppsala.

Böckerna Kjell och Mörker över Uppsala

Bokbyte från Kjell till mördadae Uppsalastudenter.

 

James med russintopp kaffe o boken Mörker över Uppsala

James bjöd på russintopp, uppvärmt kaffe och Uppsalaspänning.

Sen kände jag att jag inte kunde ligga i sängen hela kvällen. Jag vattnade krukväxterna och drog ur några tavelkrokar – och blev helt slut.

James bjöd på fika i Salen, för se jag hade inte bara köpte lunch på Butiken på hörnet i fredags utan två (2) kakor eftersom jag inte kunde bestämma mig. På lördagen åt jag upp russintoppen medan jag läste de första kapitlen i Uppsaladeckaren. Så passande när det drar mot sista april. Tänkte förresten se om det finns nån smaskig inlagd sill att köpa över disk på Korgtassen på måndag till sista april. Det behöver ju bara vara mer än några bitar när en är ensam. Det kan ju bli nån burk också. Vi får se.

 

Kollade om jag hittade nåt på Playkanalerna att titta på, men kände att jag inte ens orkade sitta uppe med datorn i knäet. Jag kan ju inte ha linser när jag är förkyld och mina gamla brillor är just… gamla, med fel styrka. Det blev en stunds läsning till, utan brillor och med boken upptryckt i nyllet. Jag sov ovanpå sängen mellan klockan 20 och 21. Sen gick jag upp och satte mig i fåtöljen i Salen. Men utan sällskap kändes det bara knäppt, så jag borstade tänderna och gick och la mig under duntäcket 21.30. Tror jag somnade ganska snabbt.

∼ ♦ ∼

Det tog ett antal timmar på söndagsmorgonen innan jag blev mig själv. Näsan rann, jag hostade och feber hade jag definitivt. Men så hade jag sån längtan efter Tisslingarna och jag hade också lovat Anna att hjälpa till med frakt av elfagrejen och taklampan i hallen som är hennes. Det blev därför ett par muggar kaffe på sängen och en stunds läsning innan jag ringde Anna för att bestämma hur vi skulle göra. Fil och bär svalkar bra i en kliande hals. Det är också lätt att få ner när en annars mår lite illa av det mesta. Så det åt jag före duschen. Vid elva-tiden åkte jag sen och hämtade Anna. Hon klättrade på en trappstege och skruvade ner sin taklampa. Med gemensamma krafter fick vi ner elfagrejen och lite annat i garaget och in i blen.

Anna har köpt sig en fin lägenhet, men det är förstås en hel del som behöver fixas ändå. Idag var det diskmaskinen. Vad jag förstår fick hon och säljaren ordning på den. Han var nämligen tvungen att dyka upp när jag var där. Katterna tycker inte om dörrklockan och när han ringde på sprang de all världens väg – jag som lyckats locka ut Citrus från klädkammaren där hon ligger och trycker mest hela tiden. Nä, Citrus mår inte alls bra, går med sänkt svans och korta ben. Lucifer är lite piggare. Båda lät sig i alla fall gosas med och de spann. Innan jag gick fick jag ge dem kattgodis och det åt de. På fredag ska Citrus till veterinären. Jag hoppas att de får ordning på hennes lilla mage som inte är riktigt bra. Och Anna sa att jag får komma när som helst och gosa med katterna. Men nu är det ju som det är. Vi har separerat, katterna bor med Anna och jag varken kan eller vill skena där i tid och otid. Men jissas vad jag saknar pälsklingarna!!!

Ett par kompisar hörde av sig och en av dem telefonerade jag med. Det är gott. Jag känner mig inte ensam, inte så ofta. Men katterna saknar jag för dem pratade jag hela tiden, nästan.

På eftermiddagen knorrade det lite i magen. Jag rostade ett par mackor i ugnen. Det blev ett par avsnitt av Nora Sand på TV4 Play. Idag orkade jag ha datorn i knäet och den värmde skönt. Sen funderade jag på middag. Det som stod till buds var i princip skogssvampsoppa eller ost och kex. Det fick bli det senare. Soppan kan jag äta i veckan. Och precis när jag hade fixat kexen och skulle sätta mig att äta plingade det på dörren. Vännen T levererade två nybakade brödbullar. Nu måste jag ta det försiktigt med bröd för magens skull, men jag kan äta dem i morrn över hela dan, bland annat till soppan. Perfekt! Och så gulligt att hon tänkte på mig, TACK!

∼ ♦ ∼

I morrn är det arbetsdag igen. Jag har två Zoommöten på förmiddagen och lite smått att greja med. Utöver det har en programlicens gått ut och nu får jag jaga IT-supporten för att få hjälp att uppdatera. På tisdag har vi arbetstidsförkortning och jag jobbar till klockan 14, Sen följer röd dag och på den ytterligare ledighet för min del, ända till den 13 maj. På torsdag kommer flyttfirman och packar. Efter lunch på torsdag ska jag gå och hämta nycklar till mitt nya hem. På fredag flyttar jag till Saint Ollie. Jag är så tacksam att jag valde att köpa packhjälp. Det är inget jag hade orkat nu med den här jäkla förkylningen och hostan.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Kjell

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en lånad bok.



Kjell Erikssons bok KjellJag gjorde ett misstag på jobbet
när jag lånade Kjell Erikssons bok Kjell. Boken hittade jag på planet under mitt där jag jobbar, men jag frågade snällt kollegorna där om jag fick långa boken. Inga problem! Det var sen, när jag stal mig en närmare titt på boken vid skrivbordet, som jag insåg att det inte var nån självbiografi av deckarförfattaren Kjell Eriksson utan journalisten och programledaren med samma namn. Oavsett, boken hade jag lånat och nu har jag läst den.

Enligt baksidestexten handlar boken om författarens kamp för att få vara sig själv. Den kampen gick en hård väg förbi dem som ville döda hans kreativitet och drömmar, under en tid där alla skulle passa in i en mall. Kjell Eriksson växer upp under 1980-talet i ett radhusområde i Täby. Här får man inte sticka ut och nåde den som gör det! Kjells diet består av Skogaholmslimpa och O’boy och snart blir han allt tjockare. Detta gjorde att han förföljdes av såväl jämnåriga plågoandar som en skolsyster som ska tvångsbanta honom.

Boken består av korta texter som handlar om olika delar och händelser i Kjell Erikssons liv som barn. Det är på sätt och vis en sorts enklare och mer kortfattad variant av romanen Jävla karlar – med den skillnaden att Kjell växer upp med båda sina föräldrar. Kjell är tjock som barn och plågas av såväl kamrater som vuxna. Men han är stark. Han väljer att gå sin egen väg. Och visst hjälper det att han bantar ner sig 27 kilo på 100 dar, men ändå. Det är i hjärnan det sitter.

Texterna är kortfattade och ganska lättsamma skrivna även när de handlar om tunga och svåra ämnen. Boken har ett antal år på nacken, men behandlar ämnen som är aktuella än idag.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Födelsedagskvällen och lördagen den 27 april 2024: Uppvaktad och dunderförkyld

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Domkyrkan och Fyrisån från Haglunds bro

Det har varit skitväder hela veckan, men mitt hjärta mår som om det läkar sig självt.

Det blev en fin och god middag igår på födelsedagskvällen tillsammans med Anna. Nä, jag tänker inte bli nåt efterhängset gammalt ex och det tror jag inte att hon vill bli heller. Men det känns som om vi vill spara och ta tillvara på det som var bra oss emellan. Givetvis suddar en inte heller ut 16,5 år bara så där. Anna var min älskade, min bästa vän och min familj. Nu är jag glad om vi kan vara vänner. En viss distans är bra till att börja med, tills vi hittar formerna för hur vi ska ses, när och om. Vi behöver gå vidare med våra skilda liv. Men vi hjälps också åt att avsluta vårt gemensamma liv genom att vara snälla mot varandra och inte tjafsa. Den här dryga veckan jag har bott ensam har vädret varit skit, men mitt hjärta bra. Det känns nästan som om det är på väg att läka sig själv. Igår var min hjärtfrekvens normal. Det har den inte varit på länge. Jag är tacksam för det. Jag vill att hjärtat skutta långsamt och att pulsen ska hålla sig inom rimliga gränser.

Vi åt alltså middag på Aaltos. Det är lite dyrt där, men maten och vinerna är bra. Anna hade bokat bord till klockan 18. Jag anlände först, för Anna hade sett fel på busstidtabellen, ovan som hon är med färdmedlet. Till råga på allt hade hennes paraply pajat. När hon sen anlände inledde vi med att glas bubbel. För min del blev det röding till huvudrätt. Anna åt pasta. Vi delade en flaska rött, Langhe Nebbiolo 2021. Det funkade hur bra som helst till fisken. Till dessert åt vi en väldigt god chokladig sak med hallon och glass samt kaffe. Och efter desserten fick jag paket och presenter, så mycket att en kunde tro att jag fyllde jämnt. Jämnt fyllde jag visserligen talmässigt sett, men inte med nån nolla på slutet.


Jag hatar att äta på tid,
men så har många restauranger numera. Vi hade bordet till 20.30 – och satt över tiden. Ingen körde bort oss. Vi tog sällskap ner på stan och Anna hann precis med en buss hem, medan jag gick till Main Street där en liten lampa i hallen lyste upp min tillvaro.

Det var fina presenter jag fick av Anna och hennes snälla mamma. Anna gav mig en flaska vin, Muro Primitivo, servetter och en nyutgiven Muminmugg med en bok på. På boken stod ett tänkvärt citat…  Muggen ska jag givetvis inte använda förrän i mitt nya hem. Annas snälla mamma gav mig god choklad och trisslotter. Det var samma goda choklad jag fick i julklapp. Och trisslotterna är givetvis vinstlotter.

Nog kände jag nåt i näsa och hals under kvällen. Det gick åt fler pappersnäsdukar än vanligt (hjärtsjukdomen gör att näsan rinner även i vanliga fall, särskilt när jag äter). Jag var mycket trött när jag kom till Main Street, skrev ett sms till Anna, la ut några bilder på Insta och sen… god natt jord.

∼ ♦ ∼

Selfie dunderförkyld i sängen

Dunderförkyld.

I natt och i morse var jag riktigt dålig. Jag har fått en typisk Toffelförkylning. Eftersom jag sällan är förkyld blir jag väldigt sjuk när jag väl drabbas. Det var många timmar jag låg i sängen och snöt mig och slumrade om vartannat. Tyckte rätt mycket synd om mig också, för den delen. Jag tog Alvedon för jag hade ont i huvudet, tror inte jag har feber. Men så småningom vaknade livsandarna med hjälp av litteratur och kaffe på sängen.

Klockan hade passerat tio, halv elva också innan jag kom upp. Det blev en skål med fil med bär med mera, nåt med större substans fick jag inte i mig.

 

Pappersnäsdukarna höll på att ta slut liksom de få halstabletter jag hittade – och kaffe och fil och lite annat. Jag tog bilen och åkte och handlade. Efter det däckade jag en stund, men ringde sen Annas snälla mamma och tackade för presenterna. Jag har suttit upprätt en dryg timme vid datorn, så nu är det dags att vila ovanpå sängen, under pläden. Det blir helt enkelt en vilodag idag. Jag är dunderförkyld.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Torsdag kväll den 25 april och födelsedagsfredagen den 26 april 2024: MIN dag

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Torsdagskvällen rundades av med en livlig dialog med F per sms där jag skröt över vår gemensamma vän E som jag fick så bra hjälp av igår. Hittills har jag inte ångrat gårdagens inköp, för även om det blev kostsamt var det ändå saker som jag känner att jag behöver och vill unna mig. Det blir för jobbigt för mig att skena upp och ner med tvätt i en tvättstuga – alltså en tvättmaskin. Och en TV är ett sällskap när man är ensam (man kan inte läsa hela tiden, som mamma sa) – alltså en TV. 

Efter detta avslutade jag kvällen ihop med grabbarna James och Kjell. Den förre serverade en ostassiett och ett glas Copertino.

James och Kjell med ostassiett och vin

Avslutning på torsdagskvällen med grabbarna James och Kjell, en ostassiett och ett glas Copertino.

∼ ♦ ∼

Fredagen den 26 april 2024 på datumflickan

Idag var det min födelsedag hela dan.

I morse vaknade jag tidigt, men så föddes jag också tidigt den här dan för 62 år sen. Ja, det var alltså min födelsedag hela fredagen. Jag inledde med dusch, hårtvätt och vägning. Min analoga våg visade en viktuppgång på ett kilo. Det låter rimligt, jag har inte ätit så bra den här veckan. 

Dagen till ära iklädde jag mig röda Muminstrumpor med gröna paket på. Det är nog julstrumpor som jag har fått av Anna, men de passade bra även idag. Vädret bjöd nämligen på snöblandat regn. Det syns inte så bra på bilden nedan, fast jag lovar dig, kära dagbok, det var nederbörd från det jag klev ur sängen i morse och hela dan.

Efter bäddning och vädring i Bokrummet, där jag har fortsatt att göra det mesta – läsa, sova, jobba, skriva med mera – dukade jag fram frukost. Presentbordet var dignande. Tre böcker hade jag köpt till mig själv. Tanken var att slå in dem som paket, men sen blev det inte av. Och det hade nog känts lite löjligt. Två vackra paket hade kommit i en blå påse från vännen FEM, så jag hade paket att öppna ändå.


Just som jag skulle slå mig ner vid bordet ringde mobilen.
Märkligt, för klockan var före sju och jag har ”stör ej” påkopplat till klockan sju, det vill säga inga samtal eller annat hörs. Men signalen gick fram och jag svarade. Det var Anna som ringde och sjöng och grattade på födelsedagen. Jag blev glad, för nån sång hade jag inte förväntat mig denna morgon. Vi pratade en stund, bland annat om Citrus som ska till veterinären på tisdag. Hon mår inte så bra och det här med flytten gör henne nog stressad. Mammisen fick i alla fall säga några ord till henne. Då sprang hon fram till ytterdörren, berättade Anna. Den lilla puddingen… Ja jag saknar katterna verkligen, men nu är det som det är. Anna och jag ska i alla fall ses i kväll på Aaltos och äta middag.

Givetvis slet jag upp paketen sen från vännen FEM. Det var två ganska nytutkomna, inbundna böcker – Sju kvadrat med lås och Med liv och lust – som stod på min inköpslista. Båda böckerna ingår i bra serier. Så glad jag blev en gång till denna morgon!

Böckerna Sju kvadrat med lås och Med liv och lust från vännen FEM

Glad för nya, fina böcker.

 

Lunch hemma med nudelsallad och toscabrownie

Tidig lunch idag på gårdagens nudelsallad och med toscabrownie till dessert, dagen till ära.

Födelsedag till trots, det var arbetsdag också. Jag körde igång diskmaskinen först. Letade febrilt efter sköljmedel till den, men hittade inget. Den funkade ändå. Jobbdatorn funkade också som den skulle med multifaktorautentisering. Jag deltog i möten och försökte avsluta diverse småsaker samt kolla att fakturor är betalda med mera.

Lunchen blev tidig och inhandlades i Butiken på hörnet. Jag köpte gårdagens nudelsallad till halva priset – och en toscabrownie till dessert, dagen till ära.

Strax före klockan tolv traskade jag iväg till Agneta för att få proffsgenomgång av mina fötter. Hon gör ett fantastiskt jobb med dem, får bort djupa och onda förhårdnader, fixar naglarna, slipar, masserar, smörjer. Ja, fossingarna är mjuka som barnrumpor när jag studsar därifrån, en underbar känsla.

Mina fötter i gympadojor utanför porten på Storgatan

Mina fötter studsade hem med mig efter besöket hos Agneta.

 

Sascha i mattes knä

Sascha fick eget fika i mattes knä.

På eftermiddagen var jag bjuden på fika hos Sascha och hennes matte. De bor också på Main Street fast på andra sidan gatan. Sascha visade sig var en pigg tjej på fyra år som gillar sällskap och som, precis som jag, behöver ut och röra på sig ibland. Vi ska ta en gemensam promenad alla tre framöver och se hur det funkar. Sascha och jag behöver lära känna varandra, men jag tror att vi kommer att funka ihop. Enligt matte är hon också van vid att ligga på soffan och snarka när människan i hennes närhet sitter vid datorn och jobbar. Hon får inte tigga vid bordet, men idag fick hon eget fika när vi fikade. Väldigt söt och pigg, som sagt.

 

∼ ♦ ∼

Jag har fått födelsedagshälsningar hela dan, mest per sms, men jag erkänner att det sved lite när chefen på ett Zoommöte uppmärksammade en medarbetare (inte med på mötet, vilket jag var, där det kom upp) som är ganska ny och som fyller år idag. Undertecknad nämndes inte. Det blir faktiskt lite minuspoäng. Utöver det har jag blivit ihågkommen av många andra, mest av företag som vill att jag ska handla hos dem, men viktigast av allt av släkt – mammakusinerna B och M –  och många vänner.

Kort med syrener

Syrener från mammakusinen B.

∼ ♦ ∼

I kväll är jag på middag med Annaså det här inlägget skrev jag innan jag gick och det är tidsinställt.

∼ ♦ ∼


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 8 kommentarer

Onsdag kväll den 24 april och torsdagen den 25 april 2024: Tanten kan (en massa saker, bland annat utstråla lugn)

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Onsdagskväll. Hur fyller en den? Ja jag var ju både nere i källaren och uppe på vinden, men sen? Kvällsmaten kan tyckas torftig. Mackor och kaffe var dock tillräckligt igår. Det fanns en skiva mjukt bröd kvar i brödburken. Den kompletterades med två hårda mackor. För att sätta lite piff på det hela – jorå, tanten kan! – skivade jag ett rött äpple på ostmackorna. Äpplet hade jag burit hem från jobbet, för övrigt. Jag är annars dålig på att äta frukt och grönt.

Mackor kaffe o boken Kjell

Kvällsmat med rött äpple på mackorna.


För att koppla av en stund
bestämde jag mig för att se säsongsstarten av Bäckström. Nu har jag ingen TV (än). Tur att jag har bredband och dator. Jag kollade på TV4 Play via datorn och det gick hur bra som helst, laggade inte ett smack såsom det ofta gjorde tidigare på Annas TV. Märkligt…

Bäckström på datorn

Bäckström laggar inte på dator.


Medan jag satt där och glodde fick jag ett kul meddelande.
Jag ska troligen få en ny liten kompis. Tanten kan fortfarande skaffa kompisar! I morgon ska vi träffas och se om vi klickar. Troligen ses vi dock mest efter min flytt. Det ska bli jättespännande och jag är taggad. Och ja, det är en tjej. Hon är fyrbent, heter Sascha och när hon pratar gör hon det på hundspråket. Jag hoppas vi kan kommunicera.

Min blivande kompis Sascha

Min blivande (?) kompis Sascha.

∼ ♦ ∼

I morse vaknade jag tidigt, oförskämt pigg. Jag inledde min dag med att se över räkenskaperna. Det är lite osäkert eftersom alla räkningar och fakturor inte har trillat in ännu. Men jag är inte orolig för jag vet att såna alltid kommer.

Efter duschen serverade jag mig frukostfil i en tacoskål. Vad gör en när filskålarna står i diskmaskinen? Det gick hur bra som helst. Jag tände ljus, drack kaffe och läste om Kjell.

Torsdagsfrukost i tacoskål med tänt ljus o boken Kjell

Torsdagsfil i tacoskål.

 

Jobbryggsäcken

Min fina ryggsäck väger fyra kilo med packning, enligt min våg.

Utomhus duggade det. Jag bär en fin, men ganska tung ryggsäck och vill helst inte att den ska bli blöt. Den väger cirka fyra kilo med packning. Men på ryggen känns den inte. Dessutom värmer den. För det är inte varmt utomhus. Jag köpte den delvis för ett presentkort jag fick i julklapp av Annas snälla mamma 2023. Tyvärr fick jag aldrig chansen att visa henne den fina ryggsäcken. Det känns lite sorgligt, fast… varför ska vi ses och jag visa upp min jobbryggsäck för min före detta svärmor?

På jobbet fixade jag några saker inför min kommande ledighet innan jag klädde på mig ytterkläderna igen. Det var nämligen dags för ett besök i vården. Regnet tilltog på vägen dit, men promenaden var uppfriskande.

På mottagningen blev det som vanligt goda samtal. Idag blev jag dessutom bjuden på kaffe. Det tackade jag ja till – eftersom det inte var kaffe från mitt jobb (det är odrickbart). Jag passade också på att nappa på att besvara en enkät. Det låter mycket och lite stressigt. Samtidigt… jag känner ett lugn – och jag får höra att jag utstrålar lugn. Det är bra, extra bra för hjärtat.

Min fot och kaffemugg på parkett

Jag fick kaffe i väntrummet idag.


Till lunch hade jag en dejt med en av mina tidigare chefer. P
är tillbaka i huset, men precis som jag på annan plats. Det blev ytterligare ett givande samtal och möte. Jag är så glad att P finns kvar på jobbet. Lunchen var också mycket bra och god. Jag åt strömming och potatismos. Nu behöver jag inte äta på ett dygn!

Strömmingslunch med P

Strömmingslunch med P (som åt nåt helt annat).

 

Legstoppers till tvättmaskinen

Legstoppers var allt jag fick med mig från kvällens shoppingtur.

Eftermiddagen förflöt med sedvanligt jobb och dito möten. Klockan 16 blev jag upplockad av E på parkeringen för vidare färd ut på shoppingtur. Eller… E skulle hämta paket med mera och jag skulle titta på eventuella saker att shoppa. Det slutade med att jag brände runt 20 papp. Och allt jag fick med mig var ett paket legstoppers…

Den ena varan levereras och installeras i mitt nya hem måndagen efter flytten. Den andra varan ska kalibreras och sen hämtas i butik. E fixar installationen. Nu blir det till att leva på fil och snabbmakaroner – med ketchup, när en vill lyxa till det – precis som när en var student. Tanten kan! 

 

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…sen Anna flyttade händer det märkliga ting. Jag hör liv som inte är, men känner ett lugn jag inte känt på länge. Och hos Anna har mammas årsur plötsligt börjat fungera. Jag tror att tiden rinner ut, jag känner att jag fortsätter att ta avsked. Inte ett dugg rädd, bara lugn. Tanten kan dö nu. Eller sen. Eller helt enkelt när det är dags. Hon börjar bli färdig.

∼ ♦ ∼

Och i natt ska det snöa…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdagen den 24 april 2024: Den jag vill vara

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

En arbetskamrat droppar då och då goda råd kring hur jag ska hantera ensamlivet efter sex år som sambo och 16,5 år i ett förhållande. H*n säger ofta att det är

”gött

att bo själv, för då gör man som man vill på alla många plan, Jag försöker ta till mig de spridda skurar av tips och råd som följer på detta uttalande. Men igår kändes det som om

”the bottom was nådd

Varför? Jag avslutade min tisdag med öl och chips. När jag hade tömt chipspåsen slängde jag den. På mattan i Salen. gööör man inte om man är jag. I vanliga fall. Nu är ingenting vanligt längre.

I stället för att visa bild på förfallet visar jag upp ett par växter som Anna har lämnat kvar åt mig. Jag hade massor av krukväxter när jag flyttade till Main Street. Nu är de… färre. Flera av mina ursprungliga har sorterats bort eller avlidit. Så tack, Anna, för dessa tillskott! De blir fina i mitt nya hem.

Snäppet finare är dock Stina Wollter-tavlan som jag fick välja en sommar när konstnären hade utställning i Österbybruk. Anna köpte tavlan (och en av samma konstnär till sig själv) och den har hängt på sovrumsväggen vid min sida av sängen. Även den lämnade Anna kvar. Jag älskar den tavlan! Det är Stina Wollter själv på den, men det kunde vara jag – eller den jag vill vara.

Tavla av Stina Wollter som Anna lämnat

Den jag vill vara. Tack för att du lämnade kvar detn till mig,  Anna!

∼ ♦ ∼

Frukost med boken Kjell

Frukost med Kjell.

Onsdagen blev en varmare morgon. Det var plusgrader. Som vanligt läste jag min bok på gång till frukost. I morse hade jag sällskap av Kjell. Jag bytte ju bok till den igår, på självaste Världsbokdagen. Men jag hann också läsa ett intressant inlägg om ålder och tvärsäkerhet på en blogg jag har börjat följa. Märkligt nog är det en sorts inlägg som jag själv skulle ha kunnat skriva. (Är det därför jag gillar det??? Ärligt, Tofflan!) Rekommenderar i alla fall dig, kära dagbok och vidare förstås mina läsare att även läsa Lenas text!

Andfådd med bankande hjärta steg jag in i huset där jag arbetar. Strax lugnade kroppen och detta vitala (?!) organ ner sig. Två avstämningsmöten via Zoom avklarades ganska snabbt. Innan dess hade jag fixat korrekturläsningen av interna nyhetsbrevet. Resten av förmiddagen var avsatt till tyst skrivtid, nåt vi tre i gruppen som var på plats utnyttjade. Sen blev det lunch och inget överraskande skedde på den. I morrn, däremot, har jag en lunchdejt med en tidigare chef. Det ska bli trevligt, för P blev under sin alltför korta tid som chef på vår förra avdelning mycket populär.

Lunch med boken Kjell macka yoghurt ägg o varm choklad

Lunch med Kjell också – på jobbet.


På eftermiddagen idag var det avtackning för lilla I
H*n blev glad för presenten och vi blev glada för äppelkakan chefen bjöd på. (Min givetvis utan vaniljkräm.) Precis före avtackningen kollade jag hjärtfrekvensen. Den låg på 111. Och ja, det är högt för dig kanske, kära dagbok, men lågt för mig. Normal frekvens ska ligga mellan 50 och 100. Men ändå. Jag drack inte kaffe till kakan utan varm choklad. Det var supergott.

Äppelkaka och varm choklad

Supergod äppelkaka med varm choklad vid avtackningen.

∼ ♦ ∼

Det började regna på eftermiddagen, men jag klarade mig torr till Main Street. Där grejade jag i såväl källare och på vind. Jag tog upp saker från källaren och tog upp saker från lägenheten till vinden samt letade efter en spegel och en matta. Besvärade Anna per sms, men hittade till slut det jag sökte. Det tog sin lilla tid. Nu skiter jag nog i resten, flyttfirman får packa. Det enda jag ska göra är att åka över till Anna nån gång med den bängliga elfagrejen.

Grejor i källaren

Några grejor från källaren som jag tog upp.


Anna
var för övrigt på Main Street idag
när jag jobbade och skruvade ner fästet till sin TV eftersom hon hade ett ärende till Kvarnen. Men elfagrejen tog hon inte på ryggen, trots att hon ofta

”kan själv…

Jag är nu helt slut i rutan. Det blir kaffe och ett par mackor till kvällsmat, det får duga. Jag kanske belönar mig med att se Bäckström på TV4 Play på datorn senare också.

∼ ♦ ∼

Och nej då, jag missade inte att det var Världsbokdagen igår. Som jag skrev ovan blev det bokbyte. Jag blev också kontaktad på eftermiddagen av Harper Collins Nordic på uppdrag av Christina Wahldén, en Uppsalaförfattare vars böcker jag gärna läser. Hennes senaste serie, Polissystrarserien, har jag dock inte läst, men nu vill hon gärna att jag recenserar den andra delen som kommer ut i maj. Det tackade jag ja till, förstås, även om jag inser att jag ju måste införskaffa del ett och läsa den först.

∼ ♦ ∼

I morrn är det torsdag hela dan och den är baske mig fulltecknad. Först och främst ska jag jobba, men jag ska också på besök i vården, luncha med P (se ovan!), åka på nyttoutflykt med E samt ringa vännen Mia som blir ett år äldre just denna torsdag än jag själv blir den här veckan. Kanske är jag den jag vill vara, trots allt. I vart fall vill jag inte vara 16 igen.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tisdagen den 23 april 2024: Hur kunde det bli så här? (Inga svar.)

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Krusningar på Fyrisån

Paradis vid vatten? Nja, bara krusningar i morse på Fyrisån. Men ganska vackert.

Det är märkligt hur livet kan förändras från en dag till en annan. Det har varit lite väl många förändringar i mitt liv de senaste åren. Alla har liksom inte varit… goda och bra. Men nu gäller det att inte grubbla och deppa ner sig utan hålla huvudet över kanten och resa sig. Så småningom.

Den senaste förändringen, att bli ensamboende, har gått över förväntan. Fast det klart, som en arbetskamrat vid en annan avdelning sa i morse, i början sitter en bara där och funderar hur det här kunde hända eller hur det kunde bli så här. H*n är aningen yngre än jag och har gått igenom en separation också, om än med småbarn. Jag har gått igenom en separation med katter. Katter som jag ändå visste var till låns. Min arbetskamrat är nu i en ny relation. De ska flytta ihop i sommar, i ett litet paradis vid vatten. Det låter som en saga i mina öron. Jag hoppas att sagan får en bra fortsättning och att verkligheten överträffar den, J!

Frukost i köket på Main Street

Frukost i avskalat kök.

Mitt eget liv då? Tja, det finns inte så mycket att säga om det. Det händer inte så mycket just nu. Jag försöker överleva, jobba, hitta rutiner för vardag och helg. Fyra dar och lite till har jag varit ensam. Det går. Jag överlever. Det måste gå. Jag sover bättre om nätterna. Hjärtat skuttar mest i otakt om morgnarna, men har annars skött sig. Jag tror att det estimerar lugnet och tystnaden som råder på Main Street. Resten av mig klättrar lite grann på väggarna, ärligt talat. Så minns jag att jag bör ta det piano – jag får nog tillräckligt att göra från den första helgen i maj. På morfars födelsedag flyttar jag fyra minuter bort från Main Street. Men än så länge äter jag frukost i ett numera ganska avskalat kök där det är kallt och ekar.

En minusgrad var det utomhus i morse. Jag blev varm på promenaden upp till jobbet, men efter att ha jobbat ett par timmar fryser jag även där. Unik i det fallet är jag inte, de flesta som jobbar i mitt område i huset fryser förr eller senare. Det är komplicerat att klä sig på sommaren, kan jag meddela.

Arbetsdagen inleddes med två avstämningsmöten via Zoom. Sen kunde jag arbeta fram till lunch. Bland annat hjälpte jag en arbetskamrat med en artikel som h*n skrivit och behövde få lite input på. Spännande, intressant och välskriven text gjorde att det inte kändes betungande utan bara roligt.

Lunch med litteratur, macka, varm choklad, vatten, ägg och yoghurt.

Lunch med litteratur.


På eftermiddagen var det nätverksträff i
Humanistiska teatern. Jag traskade över medan den svaga vårsolen försökte tränga igenom molnen och grenarna i Engelska parken. Humanistiska teatern är en fantastisk lokal. Byggnaden är vacker på utsidan och häftig på insidan. Idag fotade jag bara insidan av taket, för eftermiddagens träff blev intensiv och lämpade sig inte för fotografering.


Vad jag däremot inte kunde låta bli att fotografera
var tillståndet på en toalett intill teatern. Det är ofattbart att studenter och anställda – vuxna människor – kan lämna en toa i det här skicket. Hur kan det bli så här??? Skämmes!

Toalett utanför Humanistiska teatern

Hur kan vuxna människor lämna en toalett så här???

∼ ♦ ∼

Spegelblank Fyriså från St Olofsbron em 23 apr 2024

Fyrisfloden låg spegelblank när jag lämnade nätverksträffen.

Efter nätverksträffen hade aprilsolen trängt igenom och temperaturen stigit. Floden låg spegelblank. Jag fick stå länge vid järnvägsbommarna. Folk var irriterade. Själv njöt jag av ljuset och tvingade mig att koppla av. Jag hade ju ingen som väntade på mig.

Det var så härligt att jag bestämde mig för att ge mig ut igen, mest bara mellanlanda på Main Street med ryggsäcken och för att kolla vad som skulle handlas. Vårväder påminner om grillad korv. Den kycklinggrillkorv som fanns i frysen gick ut 2021 och åkte direkt i sophinken tillsammans med annan antik mat, dock. Bra, då fick jag utrensat där också. Jag gick till Korgtassen och köpte ny plus lite annat som jag behöver nu och senare. En kvinna och jag stod halvblinda och sökte bland kryddorna. Det blev lite komiskt faktiskt när jag erkände att jag hade känt mig så smart som fotat av min inköpslista. Bilden går ju att förstora i mobilen. Fast sen såg jag inte namnen på kryddburkarna på hyllan… Hur kunde det bli så här???

Kvällsmaten hade jag kunnat äta på balkongen, men där, liksom i Salen och matrummet, saknas bord. Mitt köksbord dög bra. Tre tunna kycklingkorvar med bröd och räksallad slank ner. Under tiden jag åt läste jag de sista sidorna i den brittiska deckaren. Det blev bokbyte. Den tredje boken jag på kort tid har lånat från jobbet handlar inte om deckarförfattaren Kjell E utan om journalisten och programledaren med samma namn.

∼ ♦ ∼

Vad gör jag i kväll? Läser mer, förstås. Jag har varit nere med sopor en gång till och jag har vattnat krukväxter. Nu ska jag avsluta ölen som blev kvar från kvällsmaten. I morrn är det avtackning av lilla I, den alltigenom goda mänskan! (Jag har jobbat med lilla I:s mamma och lilla I:s pappa efterträdde min farfar som pastor här i Uppsala 20 år senare. Nästan familj, ju. kan det bli.)

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Admit to murder

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en lånad bok.



Margaret Yorkes bok Admit to murderJag har betat av ytterligare en bok jag lånade på jobbet. Efter en bra och djup bok om döende och vänskap sökte jag mig till nåt lättsammare som en deckare om en försvunnen ung kvinna. Margaret Yorkes bok Admit to murder kom ut runt 1990. Boken är på under 300 sidor och jag läste på engelska. Men lättsam… nja… inte riktigt…

Boken handlar om Louise Vaughans försvinnande. Louise, då i tjugoårsåldern, försvann spårlöst på 1970-talet efter att ha varit på körövning. Hennes bil och handväska hittades, men inte Louise. Den unga kvinnan kom från en ganska välbärgad familj. Tolv år efter försvinnandet återvänder polisen David Marsh till trakten. Han har gjort karriär, men fallet med den försvunna Louise gnaver i honom. Han beslutar sig för att göra en ny runda och träffa människorna runt Louise. Louises föräldrar George och Susan och deras adoptivson Malcolm bor fortfarande i området, liksom Norah, den obetalda tjänsteanden som blev ett stort stöd till föräldrarna. Alla har de hemligheter. Frågan är om David Marsh kan få mördaren att bekänna. För Louise blev troligen mördad trots att detta inte kan bevisas eftersom man inte har hittat hennes kvarlevor.

Även i den här boken liksom i den föregående jag läste ligger varje kapitels fokus på en av karaktärerna. Varje kapitel bär ett namn, men det är inte skrivet i jag-form. Det ger mig som läsare samma perspektiv som boken jag läste innan, märkligt nog. Även här är personerna realistiskt skildrade. Deras fel och brister lyfts fram. Som läsare jobbar jag febrilt med att försöka komma på lösningen. Var är Louise, vad hände och vem är skyldig?

Trots att boken inte är omfångsrik känns själva berättelsen fram till upplösningen väldigt lång och ganska omständig. Jag gissar delvis rätt när det gäller fallet, men slutet har en sista, obehaglig twist.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndag kväll 21 april och måndagen den 22 april 2024: Knip i mammishjärtat, men ovanligt ovant lugn i min thorax

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Sudoku Dumlekolor och kaffe

Söndagssoftning.

Jo då. Jag softade på söndagskvällen. Två svåra sudoku löste jag, jag läste ett par kapitel och jag åt några Dumlekolor som råkade hamna i varukorgen när jag var och handlade. Det är svårt att koppla av stundtals för mig. Jag vill inte sitta och grubbla på sånt jag inte kan förändra. Men det är nog också så att jag måste sätta mig ner, tänka och inse att jag faktiskt lever ensam nu. Det blir en bra träning med två veckor på Main Street innan mitt flyttlass går till nya hemmet.

Jag är glad för Annas skull att hennes flytt gick bra. Sen kommer vi hela tiden på saker, både hon och jag, som involverar oss båda. Hittills har vi löst saker utan några större problem. Förnuft och känslor samarbetar också. Det känns bra.

Kattgodisskål i översta högra skrivbordslådan

Kattgodisskålen i översta högra skrivbordslådan innehåller fortfarande några bitar.

Men i morse kändes det riktigt skumt. Inga kissar att utfodra, inga små tassesteg och strykningar kring benen. Ingen som pep eller krafsade på skafferidörren. Lustigt nog har jag inbillat mig i helgen att jag har hört katterna i lägenheten. Här finns inga djur, förstås (inte ens dammråttor). Den här måndagsmorgonen fanns inga mjuka pälsar att stryka, inga håriga hjässor att pussa eller söta små öron att viska goseord i. Inga fyrbeningar som kom och kollade vad jag åt till frukost. Inga kissar att smyga åt kattgodis när jag skulle gå – det var nog det märkligaste. Och Annas ord om att Citrus skrek hela vägen i taxin från Main Street till deras nya hem gjorde att det knep rejält i mammishjärtat. Jag har svårt att glömma orden, de poppar upp hela tiden. I översta högra skrivbordslådan finns en kattgodisskål med några bitar kvar. Vem ska nu få dem?

Jag åt min frukost med tänt ljus, mest för värmens skull. Det är skitkallt och blåser nordan. Svårt att tänka sig att det är slutet av april. Jag hade tänkt stanna och fota på vägen, men det var så jäkla kallt att jag inte pallade ta av mig handskarna.

Det såg glest ut i jobbkalendern, men det visade sig vara mina förhoppningar. Dan fylldes snabbt på. Som vanligt inleddes veckan med ett avstämningsmöte följt av veckomötet för min arbetsgrupp nån knapp timme senare. Sen var det nästan dags för lunch. Idag hade jag lunchdejt med två arbetskamrater från en annan avdelning, tillika goda vänner. Det var bra det, för då fick jag i mig ordentlig lunch (tonfiskwrap) plus dessert (banan och liten kexchoklad) så att jag bara behövde äta nåt lätt på kvällen.


Arbetsdelen av måndagen avslutades med ett webbinarium
i över en och en halv timme om klarspråksstandarder. Till det skulle börja hasade jag i motvind (iskall nordan) till Main Street och satt där och lyssnade och tittade via Zoom. Jag kanske inte var helt rätt målgrupp för webbinariet, men det var ändå intressant att få en inblick i Svenska institutet för standarders, SIS, arbete.

Presentationsbild om termer vid klarspråkswebbinarium om standarder

Intressant webbinarium även om jag inte var helt rätt målgrupp.

∼ ♦ ∼

Mackor o kaffe boken Admit to murder och tänt ljus

Spartanskt? Frugalt? Äh, min kvällsmat var tillräcklig. Notera grönsakerna, till exempel.

Idag har jag mått nästan oförskämt bra. Hjärtat skuttade aningen för vilt i morse och jag var betänksam när jag skulle äntra Carolinabacken. Men flimret la sig under förmiddagen och jag har känt samma ovanliga, ovana lugn som jag kände i helgen i min thorax. Luttrad funderar jag lite om det kommer ett bakslag och i såna fall när.

Jag har ätit en lätt kvällsmat – kaffe och två mackor. Det kan se… spartanskt och frugalt ut (googla om du inte förstår dessa vackra ord), men synd är det inte om mig. Notera grönsakerna till! Dessutom tryckte jag i mig en och annan Dumlekola under webbinariet. 

Planerna för kvällen är att ägna mig en del åt litteratur. Ladda mig lite. Här på Main Street råder tystnaden. Det gör den inte på jobbet. I morrn eftermiddag har vi dessutom nätverksträff. Då blir det massor av prat.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer