OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…
Prinsessan Birgitta gick ur tiden på onsdagen. Hon var ett par år yngre än min mamma. En efter en försvinner de… Nu har jag ingen närmare relation till sagda prinsessa, men min mamma kände jag ju. Jag tycker att det är viktigt att vi inte glömmer bort dem som har lämnat jordelivet och tar varje tillfälle i akt att prata om dem. Deras minne ska leva. Igår noterade jag också att en av mammas kusiner hade namnsdag och slängde iväg ett grattis per sms till mammakusinen B. Mamma och hon hade en hel del telefonkontakt de sista åren. Det är ett skäl till att mammakusinen B är viktig för mig, ett annat är att jag gillar henne. Tyvärr är jag dålig på att höra av mig. Bättring! I vart fall firade jag henne med en assiett onsdagsost och kex och ett glas appassimento på kvällen. Det gjorde mig varm och fick huggen i ljumsken att stanna av lite.
Onsdagsost och ett glas appassimento för att fira mammakusinen B – och bli lite varm.
∼ ♦ ∼
Torsdagsfrukost en mörk och kall decembermorgon.
I morse vaknade jag ovilligt till en kall och mörk decembermorgon. Det var tio minusgrader. Jag kan inte fatta att folk är så jävla julgalna. Det finns inget härligt med mörker och kyla, snö och halka. Men det är ju ingen överraskning att det blir vinter varje år. Och julen som alla tycks älska vill jag helst slippa, i år av andra skäl än tidigare.
Jag kunde ha sovit lite längre eftersom jag inte behövde vara på Universitetshuset förrän klockan nio. Det gick inte. Jag har visst snabbt kommit in i jobbrutinerna och dit hör att kliva upp klockan 5.45. Idag åt jag frukost på sedvanligt vis, det vill säga med tända ljus och en bok, Irène, samt Hopptimisten till sällskap. Sen kunde jag jobba en stund. Det var bra för jag hade lite kontakt med en fotograf jag försöker boka nu i december.
Men det tog sin lilla tid att ta sig till Universitetshuset. Inte hade jag räknat med omvägen på grund av alla avstängningar i stan. Omvägen som dessutom var hal och gjorde mig genomfrusen. Jag kom tre minuter försent!
Här var jag idag.
Nej, de varken klämde eller blev för varma.
Tack och lov hade vi avdelningsmöte i varma sal VIII. Jag hade varit tveksam till att ha vinterbootsen eftersom de klämmer om hälsporren och är varma, men en dag som denna behövdes de. Och nej. De blev inte för varma salen till trots. Inte heller klämde de.
Det blev en givande förmiddag med bra diskussioner i mindre grupper. Men det blev också väldigt pratigt och sorligt. Några människor är väldigt högljudda, andra pratar mycket och väldigt tyst. Det blev mycket ansträngande för mig. Samtidigt tyckte jag ju att det var roligt och givande att få prata och diskutera. Vid mitt bord var vi alla engagerade. Fast jag hade ingen aning om en av arbetskamraternas talanger. Kanske har h*n anmält styckmord som bisyssla? SKOJAR! (Men h*n verkade i alla fall förtjust i att bildligt spetsa en ögonglob på en gaffel…)
På eftermiddagen fick vi en guidad promenad i kylan, ledda av en mycket kunnig arbetskamrat. (Mina arbetskamrater har som synes flera talanger.) Jag hade lite svårt att gå, men det gick bra och det var skönt att röra på sig efter en lång sittning och före julbordet.
Julbordet serverades på gamla Stadshotellet. Ljudnivån var ännu högre vid glöggen och mingelbingot än på förmiddagen. Då zoomade jag ut. Men när det var dags att sätta sig till bords skärpte jag till mig. För ett par timmar fick jag vara del av en familj, Familjen Svensson. Jag tog dock inte så många bilder på vare sig familjen eller maten. En bild på en arbetskamrat och en bild på drycken jag köpte. Efter maten var det sång och lekar och sånt är jag väl inte överförtjust i. Jag blir lätt sentimental när det gäller julsånger.
Julbordet var rikt och bra varierat. Jag åt sillar, lax och ägghalvor. Inläggningarna var av varierande kvalitet. Några sillar hade skum konsistens. Ost- och dessertbordet var bäst, för det bestod av genomtänkta godsaker och inte sånt som är köpt på lösgodisavdelningen. Men kaffet tog slut!
Vi fick var sin julklapp. Många öppnade sin. Jag gissade vad det var, men har sparat min så att jag har nåt att öppna på julafton. Det går ju liksom inte att komma ifrån julen hur gärna jag än vill. Nån gran att lägga den under har jag inte, så efter fotograferingen på köksbordet la jag den på en av mina matsalsstolar. I min smällkaramell låg en bordsklämma. Jättebra för mig ju som har dåligt kom-ihåg. Där låg också ett dåligt julskämt som jag kan dra på julafton och se om jag skrattar. Vidare fanns där en guldkrona så att jag kan pynta mig. Tills vidare får Påskliljan bära den så att hon känner sig mindre påskig och mer julig.
∼ ♦ ∼
Och nä. Nåt AW blev det inte för min del. Folket skulle gå till en pub vid centralen där kläderna stinker matos när man har suttit fem minuter. Det klarar jag mig utan. Dessutom blev jag mycket, mycket trött och hade ont i ryggen efter allt sittande idag. Jag halkade hem. Temperaturen hade stigit till tre minusgrader. Jag tänker stiga ner i soffan. Nån kvällsmat blir det inte. Jag får tvinga i mig ett Digestivekex till kvällsmedicinen, det är max vad jag orkar.
I morrn jobbar jag hemma innan jag går till Igor och klipper mig. Även om jag har tappat massor av hår behöver jag få ordning på kalufsen.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
I maj 2024 fick jag en hel hög med second hand- böcker av vännen FEM och min adoptivdotter V. En av dem var en riktig tegelsten och bestod av de två första delarna i 
Eftermiddagen sniglade på. Jag hade bestämt mig för att gå hem lite tidigare idag och handla med mig nåt ätbart på 
Gå till Toffelprofilen
