OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

En arbetskamrat droppar då och då goda råd kring hur jag ska hantera ensamlivet efter sex år som sambo och 16,5 år i ett förhållande. H*n säger ofta att det är

”gött

att bo själv, för då gör man som man vill på alla många plan, Jag försöker ta till mig de spridda skurar av tips och råd som följer på detta uttalande. Men igår kändes det som om

”the bottom was nådd

Varför? Jag avslutade min tisdag med öl och chips. När jag hade tömt chipspåsen slängde jag den. På mattan i Salen. Så gööör man inte om man är jag. I vanliga fall. Nu är ingenting vanligt längre.

I stället för att visa bild på förfallet visar jag upp ett par växter som Anna har lämnat kvar åt mig. Jag hade massor av krukväxter när jag flyttade till Main Street. Nu är de… färre. Flera av mina ursprungliga har sorterats bort eller avlidit. Så tack, Anna, för dessa tillskott! De blir fina i mitt nya hem.

Fin krukväxt som Anna lämnat.

Krukväxt som kanske inte är så fin, men luftrenande.

Snäppet finare är dock Stina Wollter-tavlan som jag fick välja en sommar när konstnären hade utställning i Österbybruk. Anna köpte tavlan (och en av samma konstnär till sig själv) och den har hängt på sovrumsväggen vid min sida av sängen. Även den lämnade Anna kvar. Jag älskar den tavlan! Det är Stina Wollter själv på den, men det kunde vara jag – eller den jag vill vara.

Den jag vill vara. Tack för att du lämnade kvar detn till mig,  Anna!

∼ ♦ ∼

Frukost med Kjell.

Onsdagen blev en varmare morgon. Det var plusgrader. Som vanligt läste jag min bok på gång till frukost. I morse hade jag sällskap av Kjell. Jag bytte ju bok till den igår, på självaste Världsbokdagen. Men jag hann också läsa ett intressant inlägg om ålder och tvärsäkerhet på en blogg jag har börjat följa. Märkligt nog är det en sorts inlägg som jag själv skulle ha kunnat skriva. (Är det därför jag gillar det??? Ärligt, Tofflan!) Rekommenderar i alla fall dig, kära dagbok och vidare förstås mina läsare att även läsa Lenas text!

Andfådd med bankande hjärta steg jag in i huset där jag arbetar. Strax lugnade kroppen och detta vitala (?!) organ ner sig. Två avstämningsmöten via Zoom avklarades ganska snabbt. Innan dess hade jag fixat korrekturläsningen av interna nyhetsbrevet. Resten av förmiddagen var avsatt till tyst skrivtid, nåt vi tre i gruppen som var på plats utnyttjade. Sen blev det lunch och inget överraskande skedde på den. I morrn, däremot, har jag en lunchdejt med en tidigare chef. Det ska bli trevligt, för P blev under sin alltför korta tid som chef på vår förra avdelning mycket populär.

Lunch med Kjell också – på jobbet.

På eftermiddagen idag var det avtackning för lilla I. H*n blev glad för presenten och vi blev glada för äppelkakan chefen bjöd på. (Min givetvis utan vaniljkräm.) Precis före avtackningen kollade jag hjärtfrekvensen. Den låg på 111. Och ja, det är högt för dig kanske, kära dagbok, men lågt för mig. Normal frekvens ska ligga mellan 50 och 100. Men ändå. Jag drack inte kaffe till kakan utan varm choklad. Det var supergott.

Supergod äppelkaka med varm choklad vid avtackningen.

∼ ♦ ∼

Det började regna på eftermiddagen, men jag klarade mig torr till Main Street. Där grejade jag i såväl källare och på vind. Jag tog upp saker från källaren och tog upp saker från lägenheten till vinden samt letade efter en spegel och en matta. Besvärade Anna per sms, men hittade till slut det jag sökte. Det tog sin lilla tid. Nu skiter jag nog i resten, flyttfirman får packa. Det enda jag ska göra är att åka över till Anna nån gång med den bängliga elfagrejen.

Några grejor från källaren som jag tog upp.

Anna var för övrigt på Main Street idag när jag jobbade och skruvade ner fästet till sin TV eftersom hon hade ett ärende till Kvarnen. Men elfagrejen tog hon inte på ryggen, trots att hon ofta

”kan själv…

Jag är nu helt slut i rutan. Det blir kaffe och ett par mackor till kvällsmat, det får duga. Jag kanske belönar mig med att se Bäckström på TV4 Play på datorn senare också.

∼ ♦ ∼

Och nej då, jag missade inte att det var Världsbokdagen igår. Som jag skrev ovan blev det bokbyte. Jag blev också kontaktad på eftermiddagen av Harper Collins Nordic på uppdrag av Christina Wahldén, en Uppsalaförfattare vars böcker jag gärna läser. Hennes senaste serie, Polissystrarserien, har jag dock inte läst, men nu vill hon gärna att jag recenserar den andra delen som kommer ut i maj. Det tackade jag ja till, förstås, även om jag inser att jag ju måste införskaffa del ett och läsa den först.

Den här fick jag en förfrågan om att recensera och det vill jag ju!

Men då vill jag läsa den här först.

∼ ♦ ∼

I morrn är det torsdag hela dan och den är baske mig fulltecknad. Först och främst ska jag jobba, men jag ska också på besök i vården, luncha med P (se ovan!), åka på nyttoutflykt med E samt ringa vännen Mia som blir ett år äldre just denna torsdag än jag själv blir den här veckan. Kanske är jag den jag vill vara, trots allt. I vart fall vill jag inte vara 16 igen.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.