OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Rätt ont i knäet igår kväll, rätt ont i knäet i natt och rätt ont i knäet i morse när jag klev ur sängen. Ontet flyttar dessutom runt. Nu befinner det sig mer på insidan av knäskålen och känns ungefär som jag har fått en smäll. Det har jag inte. Det gör bara jävligt ont typ hela tiden, värst när jag går. På jobbet ”lånade” jag en sittpuff för att lägga upp benet under skrivbordet. Det blev inte riktigt lika bra som hemma, men nästan.

Man får trixa lite för att hitta en ställning där det går att arbeta hyfsat trots ont.

Dan började emellertid hemma. Där lägger jag upp benet på köksstolen mitt emot vid köksbordet till frukosten. Ingen sitter där så det funkar. För övrigt är det mitt bord och mina stolar och jag gör hur fan jag vill med dem. Svårt att hitta en bekväm ställning och en ställning där knäet inte gör ont är det ändå, oavsett plats. Jag försökte i alla fall läsa Släktfeber och det blir nog snart bokbyte. Det vore fint med nåt mer spännande till helgen.

Torsdagsfrukost med levande ljus, Hopptisarna och Släktfeber.

∼ ♦ ∼

Halloween och Allhelgona

Jag stapplade upp till jobbet idag. Det var lite kallare än igår och disigt, perfekt Halloweenväder för den som vill fira sånt. Halloween infaller alltså på lördag, den 31 oktober och kommer ursprungligen från Irland och Skottland, även om högtiden har… ”förädlats” i USA. Jag ”firar” inte Halloween, gjorde några försök när jag hade bonusbarn, men svart spaghetti och sånt blev inte särskilt lyckat. Att allt ska vara som det alltid har varit, typ, gällde även spaghetti. Sen blev det mest en godisfrossarhelg med självisk inriktning. Vi öppnade aldrig för barn som plingade på dörren för att tigga. Det gör jag inte nu heller. Jag vill ha mitt godis själv. Möjligen letar jag upp nån läskig film att se på eller läser nån spännande bok. På väg upp till jobbet i morse vinkade jag åt den stackars huvudlöse mannen som, eftersom han saknar huvud, varken kan äta godis, glo på film eller läsa.

Den här mannen kan inte göra nåt kul på Halloween, för han har varken ögon, mun eller öron.

Jag försöker i stället gå in för Allhelgona. Anna och jag tog oss ofta till en kyrkogård för att se alla tända ljus, promenera runt och i stillhet minnas våra nära och kära när vi var ett par och hon var ledig. Det har vi gjort även efter separationen. I år blir det inte så. Jag har däremot erbjudit min ex-svärmor med syster skjuts till ljuständning. Jag vet att de ibland har tagit buss dit och färdtjänst hem. Men nu ska de åka med mig och jag ska bli bjuden på våffla i Vaksalakyrkan efteråt. Jag hade inte gått/åkt ensam till nån kyrkogård. Mina gravar tänder Fonus ljus på, Norrköpingsgraven har redan fått ett femdygnsljus enligt bild igår.

∼ ♦ ∼

Stilla sillar på jobbet

Det var väldigt lugnt på jobbet idag. Många är lediga, som jag tidigare kommenterat. Doktorn hörde av sig idag igen på 1177. Jag undrade förstås vad fan det var frågan om nu, men det var bara en bekräftelse på min bekräftelse igår plus att h*n skrev att h*n finns på plats och bara är att kontakta om det blir nåt strul med intyget och Försäkringskassan. Hoppas verkligen inte det. Den där doktorn vill jag inte träffa igen. Snacka om att h*n kör igång mitt hjärtflimmer – på ett negativt sätt. Så ja. Det stämde verkligen att jag var negativ igår, du okänsliga arbetskamrat som ibland tycks säga saker innan du tänker. Din kommentar behövde jag inte.

Vill inte träffa den doktorn igen och behöver inga okänsliga kommentarer från vissa arbetskamrater.

Det var strömming på Feiroz idag och jag lurade med mig Stora A dit. Gårdagens tomatsoppa kan jag faktiskt äta till lunch i morgon när jag jobbar hemifrån. Med fina fisken, stilla sillar, i magen blev jag lugn, trots att vi pratade mycket jobb som vanligt.

Strömmingslunch.

Eftermiddagen flöt på. Godis-L kom förbi med fredagsgodis och den slukade jag när blodsockret var som lägst närmare hemgång. Jag gick hem lite tidigare idag, faktiskt, för jag behövde klara av att hoppa in till Korgtassen och handla innan jag gick hem.

∼ ♦ ∼

Ännu mer ont

Jag fick mer ont när jag gick från jobbet, men jag lyckades att handla på Korgtassen. Eller… Jag köpte det mest nödvändiga plus mer kaffe som var billigt. Resten får jag försöka handla i helgen. Inne i affären hängde jag på en varuvagn, annars hade jag inte fixat det. Det gjorde så jävla ont att jag kallsvettades. Men vagnen skulle lämnas vid utgången. Ryggsäcken var full och jag hade en kasse att bära också. Det gick väääldigt lååångsamt hem. Jag tog mig hem i alla fall.

En bit smörgåstårta till i morgon och kaffe till bra pris, lite godis, kex, bär, kalkon, korv och pålägg släpade jag hem.

När varorna var inplockade och jag omklädd till hemmauniform vilade jag på dagbädden en stund innan jag gjorde övningarna mycket försiktigt. En övning gör ont och jag gjorde den mycket långsamt och försiktigt. Knäet gjorde inte mer ont efteråt.

Det var bra att jag hade ätit ordentlig lunch, för då kunde jag nöja mig med rostat bröd, ett glas mjölk och kaffe till kvällsmat.

Kvällsmat med levande ljus, Hopptisarna och Släktfeber.

Kvällen i övrigt gör jag inte mycket annat än läser i fåtöljen och har TV:n på för ljudet som sällskap.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Fint att knäet får vila från längre promenader i morgon och skönt med kort arbetsdag och att jobba hemifrån. Jag ska passa på att köra en maskin tvätt medan jag jobbar. Städning och renbäddning väntar jag med till helgen, jag har inga andra planer.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.