OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Inte för att jag fick nån lön häromdan att tala om. HR har dragit av för hela oktober trots att jag bara var sjukskriven till och med den 18 oktober. Från Försäkringskassan hade tidigare kommit ett meddelande om att min ändrade inkomst har slagit igenom. Idag på lunchen fick jag ett meddelande som jag inte begrep. Det handlar dock bara om tre dar, men jag fick ägna lunchen åt detta elände. Läs nedan! Och nån ersättning har jag inte fått.

Det jag ville komma till är att det är en aning synd om mig och att jag tog till mig orden om att man ska göra det man kan, underförstått trots skröplighet. Därför nätshoppade jag några böcker igår kväll, för läsa kan jag. Bokus hade tio procent på ”allt” (sen är det inte ”allt” när man läser det finstilta). Jag köpte en inbunden bok, Camilla Lagerqvists Ligapojkarna, samt tre pocketböcker: Riley Sagers Innan mörkret faller, Anders Fagers och Michaela Carlbergs Madame X: en kriminalroman om 1894 och Karolina Schützers Mördarens melodi. Tyvärr kommer böckerna inte förrän nästa vecka, men jag har annat att läsa till dess. I stället för en resa till London, tänkte jag… (Vad är väl en bal på slottet..?)

∼ ♦ ∼

Mörkt, men varmt

Onsdagsmorgonen var mörk, men varmare än tisdagsmorgonen, hela tolv grader. Jag fick givetvis tända den omysiga kökslampan för att kunna läsa Släktfeber vid frukostbordet. De levande ljusen tände jag också, bara för att det skapar värme och trevnad. Om Hopptisarna kunde tala hade de säkert haft synpunkter. Nu står de mest där och glor på mig och guppar lite i sina fjädringar om jag råkar stöta till bordet.

Omysigt vid köksbordet med tänd lampa, men behövligt för att kunna läsa.

∼ ♦ ∼

Onsdagsjobb

Paus på grund av jätteont knä för fotografering av norra tornet på Uppsala slott.

Jag stretade uppför Carolinabacken. Pausade mitt i backen för att fota norra tornet på Uppsala slott och för att jag hade jätteont i knäet, mer på insidan. Men jag tog mig fram, upp och till jobbet. Under förmiddagen rev vi av tre möten, varav ett vi skulle ha haft under morgondagen. Så skönt för då står bara ett möte per dag torsdag och fredag på dagordningen.

Det är så att en i gruppen ska lämna oss. Tyvärr. Även om jag gläds med berörd person. Men detta plus den förestående omorganisationen samt ytterligare personalminskningar gör det inte alldeles lätt att arbeta. Av olika skäl. Vi hade/har en del att prata om. Överlämning, till exempel. Den är förberedd. Frågan är bara vem som ska få den i sitt knä…

∼ ♦ ∼

Dumheter!

Till lunch hade jag behövt nåt riktigt sött och gött. Det blev bara en macka och ett ägg. Medan jag satt i en jävla telefonkö till Försäkringskassan eftersom vårdcentralsläkaren inte hade skickat in mitt läkarintyg. Efter det samtalet inkl. telefonkön på 45 minuter kontaktade jag vårdcentralen för att fixa detta. Jag skulle bli uppringd klockan 13 och det blev jag. Jag bad sköterskan framföra att jag utkrävde en bekräftelse på 1177. Det fick jag inte. En timme senare ringde läkaren och hade inte fattat ett smack, varpå jag för tredje gången idag förklarade. H*n skulle konsultera en kollega hur h*n skulle göra, exakt samma ord som h*n sa när h*n undersökte mitt knä och när jag ringde några dagar senare. (Hade h*n nån läkarutbildning, eller? Man undrar.) Sen skulle h*n ringa mig och bekräfta.

”Nej, skriv ett meddelande på 1177 att det är fixat att Försäkringskassan har fått intyget, bara,

sa jag.

H*n ringde i alla fall, men jag hade mobilen på ljudlöst och hörde det inte. Ett meddelande kom senare på 1177:

”Kan du kolla att det är korrekt?

Jag svarade att det jag visste var korrekt, det vill säga datum och omfattning (heltid). Resten är ju en medicinsk bedömning och nån sån kan ju inte jag göra, vilket jag skrev. Men det känns ju som om man skulle behöva vara doktor själv när doktorn inte klarar av ganska basala saker. En arbetskamrat föreslog kortisonspruta och jag passade på att ta upp det när jag ändå hade den så kallade läkaren på tråden vid första samtalet. Till svar fick jag samma som kring röntgen, det vill säga ungefär

”inte i första taget.

Vården i Sverige 2026. Allt sammantaget knycktes ungefär 1,5 timmar av min arbetstid. I stället för London…

∼ ♦ ∼

Skönlitterärt

Jag passade på efter förmiddagsfikat att kolla igenom de skönlitterära hyllorna på jobbet och lånade med mig två pocketböcker hem. Det blev två spänningsromaner av två för mig nya författarbekantskaper, Sarek av Ulf Kvensler och Terapeuten av Helene Flood.

Två pocketar av två för mig nya författarbekantskaper lånade jag på jobbet.

Och efter lunch, fyra och en halv dag efter publiceringen, puffades min skönlitterära artikel i sociala medier. På Facebook av alla jävla ställen, tyvärr. Eftersom jag inte har konto där kan jag inte följa upp hur det går. I stället för London…

∼ ♦ ∼

Soppigt

Efter den här rätt soppiga dan hade jag skitont i knäet och tog mig knappt hem. Men jag tyckte att soppa och mackor skulle passa bra till kvällsmat när jag hade skrivit av mig om dan här. Keldas milda tomatsoppa är min favorit. Ett paket stod i kylen och jag värmde halva i en skål. Till det serverade jag mackor, mjölk och tomater.

Mackor och tomatsoppa med Hopptisarna, Släktfeber och levande ljus.

Och nu tänker jag inte göra ett skit, bara vara. Läsa, möjligen. Jag har fått höra att jag är negativ idag och det stämmer.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Norrköpingsgraven har fått två femdygnsljus tända till allhelgona av Fonus. Det är säkert fint när det är mörkt.

Till farfar, farmor och mostrarna till allhelgona 2026. Foto: Fonus Öst

∼ ♦ ∼

Livet är kort.