OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en bok som utlovar hjälp att utveckla ens skapande jag i tolv steg.

Förra året (2025) blev jag tipsad om en annorlunda bok. I februari i år (2026) nätshoppade jag boken. Julia Camerons bok Lev kreativt utlovar redan på omslaget att den ska hjälpa mig att utveckla mitt skapande jag i tolv steg. Hösten 2026 behövde jag en boost och äntligen öppnade jag boken för att läsa den.

Julia Cameron är inte bara författare, hon är konstnär och föreläsare också. Hennes ämne är kreativitet och konstnärligt skapande. Genom konkreta tips lär hon ut hur läsaren på tolv veckor bäst kopplar ihop andlighet, självförtroende och skaparlust. Utöver det lär hon ut hur man övervinner tankar och beteenden som kan vara hinder i vägen.

Att köpa och läsa den här typen av litteratur är att verkligen gå utanför mina ramar. Men jag blev rekommenderad boken. Den är inte omfångsrik utan håller sig på runt 300 sidor. Men herreminje, bara förorden (notera plural!) är på över 50 sidor. Jag kom inte in i själva boken förrän på tredje försöket. (Efterord och litteraturlista är bara på totalt tolv sidor…) Utöver det är boken fullspäckad av citat av för mig både kända och okända personer. Tar tid att läsa…

Sen försöker jag ta till mig råden. Enklast är ”morgonsidorna”, för det är nånting jag redan gör. På mitt sätt. En konstnärsträff borde jag också kunna få till två timmar i veckan. Men… när jag läser den här boken är jag ganska sjuk och den vänder sig definitivt inte till nån sjuk och ensam person. Den förutsätter att man har ett nätverk omkring sig av familj och vänner och det har inte jag. I vart fall har jag ingen familj eller några vänner som kan störa eller blockera mig från att bli konstnär.

När jag har läst en tredjedel av boken överväger jag att lägga den åt sidan. Men jag fortsätter. Det kan ju finnas nånting nytt jag kan ta till mig. Tanken är väl kanske också att inte läsa boken såsom jag har gjort – rakt igenom – utan att läsa en del per vecka och göra övningarna däremellan. Övningarna är varierande om än inte särskilt överraskande. Vissa av dem är lite flummiga, enligt min mening. Och hur ska jag som ensam till exempel kunna göra en lista över vänner som ger mig näring??? En och annan övning känns gammalmodig. Vad sägs till exempel om att göra kollage genom att klippa ut bilder ur tio (tio) veckotidningar? Vem har ens så många veckotidningar numera?

Nej, det här är alltför amerikanskt dessutom. Möjligen skulle vissa delar funka och kanske då genom att göra dem en vecka i taget.

Toffelomdömet blir lågt. Den här boken passade inte mig.

∼ ♦ ∼

Bloggat om boken har också Fiktiviteter gjort.

Livet är kort.