OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, helgen skrider långsamt…

Det var godis kvar från förra helgen eftersom jag hade ont i magen då. Tur för mig den här helgen!

Helg… Ja det är ju skönt att vara ledig och inte jobba, men… Jag har som vanligt inga större planer för nån av dagarna. Igår kväll hade jag planerat att se Förrädarna och den planen fullföljde jag. Tyst vittne såg jag också. Kanske är de här säsongerna av båda programmen inte de bästa. Det känns som om man försöker hitta på nya grepp i båda serierna, men de faller lite platt. De flesta deltagare i Förrädarna är rätt korkade och många vill mest bara synas i rutan. Och i Tyst vittne… jag vet inte om jag gillar att det har smugit sig in för många relationsdelar och för mycket kärlek. Ja ja, jag glodde på båda avsnitten i alla fall. Av Tyst vittne återstår två delar på säsongen, Förrädarna var det säsongsavslutning på. Godis är i alla fall gott och eftersom jag hade ont i magen förra helgen var allt det godiset kvar att mumsa på. Men nej. Självklart åt jag inte upp allt.

Så mycket mer hända inte igår kväll. Jag satt upp till nånstans mellan 23 och 23.30. Tanken var att jag skulle läsa i sängen, men Intermezzo tilltalar mig inte och i stället spelade jag en rafflande final i en Wordfeudmatch med en arbetskamrat. Somnade när det var som mest spännande…

∼ ♦ ∼

Lördagsförmiddag med Intermezzo, sur gammal tant och biltur

Lördagsstart med urtråkiga heterosexskildringar och kaffe på sängen.

Natten blev rätt OK sömnmässigt. Vidare gläds jag åt varje morron jag vaknar och inte har särskilt ont nånstans. Det underlättar att leva när en slipper smärta. Magen är ju som den är, oberäknelig, men den gör inte ont som förra helgen och jag kan äta utan att jag får ont. Äta är ju ett av mina få nöjen numera.

Runt klockan åtta tog jag min första mugg kaffe, på sängen givetvis, det är ju en ledig dag. Vidare slog jag upp Intermezzo och läste. När jag slog ihop pärmarna för att kliva upp var jag knappt halvvägs, 45 procent, enligt Goodreads. Suck… Dessa skildringar av heterosex går mig på nerverna ibland. Eller… jag blir uttråkad. Och det är dessutom inte bara en skildring utan flera…

Nationaldagsmorgonen var mulen. Förvånad noterar jag i sociala medier hur många som verkar fira den här dan. En stor skillnad från tidigare om åren. För övrigt blev ju inte nationaldagen röd dag förrän 2005 och jag har väl aldrig firat den – mer än 1980 – fast då var det min student jag firade. På tal om studentfirande ser det för jävligt ut här utanför i allén. Gårdagens studenter var duktiga på att skräpa ner, men ingen jävel plockar upp skräpet. Här var i alla fall hyfsat lugnt igår kväll. Småbarnen med vita mössor orkade väl inte vara uppe – lika lite som sura gamla tanter med vitt hår orkade det.

Frukost orkade tanten i alla fall sätta i sig. Det blev rostat nötbröd och fil med bär, som vanligt i sällskap med Hopptisarna. Och så försökte jag läsa en stund igen…

Lördagsfrukost med Hopptisarna och Intermezzo.

Jag insåg att jag behövde gå med sopor och komma hemifrån en stund, så jag bäddade, duschade och rafsade ihop det som skulle kastas. Efter soprumsbesöket tog jag bilen och körde en sväng. Jag tänker att i sommar ska jag försöka planera några utflykter jag ska göra och inte bara ”köra en sväng” för att ”komma hemifrån”. Måste ha några mål, annars blir semestern outhärdlig.

∼ ♦ ∼

Tankar om glas samt sex och spyor till kaffet

Hemkommen från bilturen skrev jag ett inlägg om spumanten jag drack igår. Utöver det bestämdes det att jag kan hämta glasen, som Anna köpte åt mig igår när hon var på second hand-tur, i morrn framåt seneftermiddagen. Det är svårt att se hur stora glasen är, men om man jämför med handen inser man att de inte är jättestora. Kan det vara shotglas? I vart fall är de handmålade av Tommy Persson, han som målat de två vinglasen och de två vatten-/whiskyglasen jag fick av dåvarande arbetskamrater när jag fyllde 40 år, på medeltiden, alltså. För gårdagens fyra glas betalade jag endast 60 kronor.

Gårdagens spumante…

…och gårdagens handmålade glas som Anna har köpt åt mig.

Slöade på soffan en stund och läste och nu har jag betat av typ 65 procent av boken. Jag läste när jag fikade och naturligtvis var det både en sexscen och en scen med spyor i boken just då. Men Noisetten var god, fast hade lite bränd botten.

Läste om både sex och spyor medan jag fikade.

∼ ♦ ∼

Brännskador och sentimentaliet

Ett glas bubbel, för att stå ut med boken, under matlagningen.

Kvällens middag var planerad och enkel. Pulled chicken och klyftpotatis sköter sig självt i ugnen, man måste bara röra om då och då. Självklart brände jag mig på högerhanden.

Medan jag väntade på att maten skulle laga sig läste jag och hade en sms-konversation. Kanske var det därför jag brände mig. Nåja, ett glas bubbel passade bra till boken (så att jag står ut).

Till maten drack jag ett rött, strävt och fylligt vin, en flaska som jag har haft på g ett bra tag. Det kommer ett separat inlägg om det vinet. Först tyckte jag inte att det var nåt vidare, men till maten i kväll var det kanon.

Sisådär mat, gott vin.

Medan jag åt lyssnade jag på musik, så som jag gjorde tidigare. Men det var inte bra. Jag lyssnar bara på musik jag gillar och den gör mig sentimental och gråtmild. Säg nån låt som inte har ett minne förknippat med sig… Nu ska jag försöka rycka upp mig och se om jag kan hitta nåt mordiskt att glo på.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Igår pratade jag tre hela meningar med tjejen på Butiken på hörnet. Idag pratade jag fem meningar i mobilen med Anna. Det tar sig, det sociala livet.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.