OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, mellan Gimo herrgård och Krusenberg…

Den här helgen är verkligen megasocial för min del. Vissa helger pratar jag inte med nån, inte ens i mobilen, via chatt, sms eller nåt. Den här helgen, när jag kryckar mig fram i tillvaron och dessutom har blivit förkyld, då var det bestämt att träffa massor med goa mänskor IRL. 

Först ut var mammakusinen M och hennes A som mellanlandade hos mig i igår, på fredagen, på sin roadtrip mellan Gimo herrgård och Krusenberg. Paret anlände precis när jag loggat ut från arbetsveckan och vi satt ner en stund i mitt vardagsrum och pratade. Med sig hade de kvalitetssäkrade cocosbollar och ett paket. Jag bestämde att inte öppna paketet förrän på min födelsedag, för barnslig som jag är tycker jag om att öppna paket. Cocosbollarna, däremot… Ja, vi får se om det finns nån kvar till födelsedagen.

Kvalitetssäkrade cocosbollar…

…och ett paket med ett bokmärke under snöret.

Eftersom jag varken är kurant eller nån mästerkock var det bestämt att vi skulle gå till Byblos och äta en tidig middag. Halta och lytta traskade vi dit. Min fot kändes rätt OK och jag tog bara en krycka dit. Mammakusinen M:s knä bråkade mest, men hon har en rullande kompis att hänga på. Promenaden är inte lång och vi klarade av den finfint.

Mammakusinen M och jag…

…och mammakusinen M och A.

Vi åt alla tre Shish Thaouk och köket bjöd på sallad. Till dessert tog jag en glass med rosenvatten och ”Citrushår”, glass ska ju vara bra om man har ont i halsen. Alla var mycket nöjda med maten – som jag alltid är när jag äter på Byblos. Servicen var på topp trots att stället var ganska fullt.

Shish Thaouk med en öl och en skvätt rött…

…och glass med rosenvatten och Citrushår till dessert.

Vi följdes åt hem till stora parkeringen vid mitt hus, för mammakusinen M och hennes A skulle tillbringa natten på Krusenberg. Idag på förmiddagen åkte de vidare neråt landet till en dotter som bor på vägen hem. Så det blev en hastig visit, men mycket energigivande. Klockan 20 satt jag ensam i fåtöljen i vardagsrummet. Helt ensam var jag förstås inte, för jag hade besök av en koltrast på balkongen. Och när solen gick ner fick UKK guldfasad. Min fredagskväll avslutade jag med säsongsstarten av Tyst vittne. Klockan 22 gick jag till sängs, mycket trött, men gladare än på länge.

Koltrasten höll mig sällskap…

…medan UKK fick guldfasad i solnedgången.

∼ ♦ ∼

Lördagsliv

Lördagsstart med Psykiatern och nyperkolerat kaffe.

Natten blev hyfsad med sömn, även om jag var uppe flera gånger. Jag sov ganska gott trots förkylning och kill i halsen. Nånstans mellan halv åtta och åtta klev jag upp och fixade kaffe på sängen till mig. Låg där och läste till halv tio, ungefär. Jag är redan halvvägs i Psykiatern! Boken är inte särskilt krånglig och jag gissar hej vilt. Vi får se hur resultatet blir i min kommande recension. 

På förmiddagen hörde jag av mig till Stora A. Jag skrev att jag är förkyld, men inte jättesjuk och frågade om han vågade komma och fika. Det vågade han. Även den här gästen åtog sig att köpa med  fikabröd. Detta gjorde att jag hade gott om tid att skriva det här, ta det lugnt och fräscha till mig. Jättesjuk är jag inte, men seg.

Givetvis grundade jag med en rejäl frukost efter duschen. Det blev rostat bröd med cheddarost och apelsinmarmelad samt flingor med mjölk och jordgubbar i sällskap med Hopptisarna och Psykiatern.

Lördagsfrukost med Hopptisarna och Psykiatern.

∼ ♦ ∼

Räddaren i Noisette-nöden

Stora A, min räddare i helgens Noisette-nöd.

Sen var jag redo för fika med Stora A. Eftersom vi tillhör de morronpigga på jobbet hade vi bestämt träff hos mig för en tidig fika. Stora A fick också bli min räddare i Noisette-nöden, för hur hade sjuklingen fått en Noisette utan att han ställde upp som ombud? Inte fick jag betala heller, så nu har jag utlovat glass en dag på jobbet när det behövs som bäst. Stora A klarade sig dock inte undan från att fotograferas och lyftas fram för sina insatser. Tack!

På tal om jobb pratade vi inte alls mycket om sånt. Vi har annat att prata om. Det är väl därför vi jobbar så bra ihop, för vi pratar en del… Jag lärde mig nämligen igår vid mitt andra besök i vården att det inte är fel att vara en pratare, tvärt om vågar man stå för sina åsikter och känslor. Det gör en till högpresterande. Då måste ju de som inte klarar av att prata vara lågpresterande eller???

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I kväll/på seneftermiddagen blir det födelsedagsmiddag. Jag laddar med alvedon, paket är nerpackat i ryggsäcken och kryckan är vässad (?). Det blir kanske 20 meter längre sträcka för mig att gå jämfört med igår. Det ska jag väl klara..?

∼ ♦ ∼

Livet är kort.