OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om den första delen i en ny serie författad av en svensk deckarförfattarduo.

Efter en del mankemang hamnade äntligen Jonas Moströms och Arne Dahls bok Skaparen, den första boken i serien True fiction, hemma hos mig i torrt, helt och läsbart skick. Jag nätshoppade boken tillsammans med några andra pocketböcker för att ha till sommarsemestern 2025. Just den här boken blev läst först min femte och sista semestervecka.

Tom Borg är deckarförfattare, men har kört fast lite i sina skriverier. När han gör research för sin nya roman blir han vittne till ett mord – just det han skriver om. Han finner sig jagad både i fiktion och verklighet. Vem styr boken Tom arbetar med och vem är skyldig till att verkliga människor far illa? Polisen Olivia Woolf  kopplas in i mordutredningen där allt pekar mot Tom. Men det hela är mer komplicerat. Och Olivia själv bär på en mörk hemlighet. Baksidestexten utlovar nagelbitarspänning, svart humor och bisarra karaktärer.

Det är lite intressant att två väldigt etablerade deckarförfattare går ihop och skriver en bok, ja, en serie böcker ska det ju bli, tillsammans. Jag kommer på mig med att genast fundera över vem som skriver vilka delar i boken. Det är nämligen väldigt tydligt att den här boken är skriven av två olika författare. Jonas Moström har jag läst flera böcker av, hela hans serie om Nathalie Svensson och Johan Axberg när de jobbar i Uppsala. Böckerna har jag gillat mycket. Nathalie Svenssons namn poppar upp i den här boken, alltid något! Arne Dahl jag inte läst lika många böcker av och inte heller varit lika förtjust i. Så det här blev en upplevelse. För jag märker snart att det är två drivna författare som har skrivit Skaparen. De vet hur man lägger upp en story, de vet hur man håller spänningen uppe.

Huvudpersonerna, författaren och polisen, beskrivs genom det de gör och deras familjer. Inga enkla typer nån av dem, om du frågar mig. När mordet sker känns det nästan lite osannolikt. Varför skulle hon bjuda in honom och träffa honom på sitt jobb, när..? Tja, jag ska inte avslöja för mycket av handlingen, det gör nästan bokens baksidestext. Vidare tycker jag att en av bokens huvudkaraktärer, Olivia, påminner för mycket om vissa andra våldsbejakande kvinnliga litterära figurer – ingen nämnd, ingen glömd, men det är några stycken. Inte heller fascineras jag av miljöbeskrivningarna av Stockholm. Jag tycker att allt för många deckare utspelar sig i vår kungliga huvudstad, så mer variation när det gäller platser vore önskvärt. Ska jag vara ännu mer petig tror jag inte heller att man tvättar ljusa byxor ihop med en blå skjorta…

Men… det finns nåt i den här boken jag gillar. Att polisen och en misstänkt, men oskyldig, gärningsman båda jagar sanningen ger berättelsen ett snabbt driv framåt. Att den misstänkte är en känd författare blir lite komiskt och den biten hade jag kunnat vara utan. Däremot gillar jag Toms Ironsidekompis Lennart. Han är en cool karl som går hem hos damerna samt åker omkring i en sorts permobil som är aningen vässad. Och sen finns det lite Fröken Snusk som moralisk rättskipare, vars identitet inte är så svår att lista ut, och ett yttepytte HBTQ-tema. Allt detta för en författare med skrivkramps skull…

Toffelomdömet blir högt.

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i True fiction-serien:

1. Skaparen (läs inlägget ovan!)

∼ ♦ ∼

Nån som också har läst och skrivit om Skaparen är Lotten

∼ ♦ ∼

Livet är kort.