OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Jag såg klart på The Shadow line igår kväll, men hade svårt att hålla koncentrationen uppe. Njae, är väl mitt omdöme. I stället kollade jag in true crime på SvT Play, den här gången om det fruktansvärda mordet på tonårstjejen Lisa Holm. Tänk att det är tio år sen. Stackars flicka, hon hann ju knappt leva. Nu har jag ingen mer serie på gång att följa mer än givetvis Tyst vittne. I natt släpptes senaste avsnittet och det ska jag se i kväll.

I kväll ser jag senaste avsnittet i säsong 28 av Tyst vittne.

∼ ♦ ∼

Skaparen och morgonkaffe på sängen denna sista sommarsemesterdag.

I morse hade jag kunnat sova. Jisses, det är inte bra att jag sitter uppe längre om kvällarna och sover längre på morgnarna nu när jag snart ska börja jobba. Tänk att det är den sista sommarsemesterdagen idag… Sen är jag förstås ledig lördag och söndag, men måndagen och slutet på ledigheten närmar sig. 

Jag höll på att bli tokig på vägarbetarna. Efter morgonmedicinintaget slumrade jag till för att strax vakna, före klockan sju, av att nån körde med en maskin som lät som nån sorts skärmaskin. Är vägarbetare sadister? Förlåt, men… Det blir ju så tyst sen från mitt på dan, oftast… Jag stängde sovrumsfönstret och slocknade sen till nånstans mellan kvart över åtta och halv nio. Då fixade jag kaffe som vanligt och låg och läste Skaparen fram till klockan tio. Det kurrade i magen, så jag åt en tidig frukost bestående av två rostade mackor med Robertson’s Silver shred och cheddarost på.

Tidig fredagsfrukost med Hopptisarna och Skaparen.

Inga större planer hade jag för idag. Jag har jobbat lite, kollat av några mejl, besvarat ett par och lagt in några bokningar, bara. Vidare har jag skrivit på mitt kommande inlägg om Skaparen. Varje vecka går jag ett varv med dammvippan, ofta som en sorts mikropauser när jag jobbar hemifrån. Idag var det dags att damma lite. Jag brukar sällan damma hela lägenheten i ett svep, men det gjorde jag idag. Det tog ungefär en timme och då var dammningen ganska noggrann, fast inte perfekt. Att damma är inte alls tråkigt. Jag störs inte av mina saker utan vandrar längs Memory Lane medan jag går med vippan. Påminns om tillfällen och människor, nästan bara bra minnen.

Kristallskålar som påminner om mina nära och kära som alla är borta.

Därefter hoppade jag in i duschen för att tvätta mitt hår. Det behövdes! På onsdag efter jobbet ska jag till Igor, så då får han tvätta det innan han klipper det. Klippning behövs också. Visserligen blåser det jämt ute, men jag ser alltid ovårdad ut i skallen. Och på tal om vädret var det lika skumt som vanligt idag. Det enda som var behagligt var temperaturen, runt 20 grader.

Jag åkte iväg på några ärenden som är sköna att klara av innan måndag, bland annat med tanke på att hissen där jag bor ska bytas ut. Det fanns ny information i tidningshållaren idag. Inte nog med att jag blir hisslös i upp till fyra veckor, det ska låta illa också. Undras hur det går för mig att jobba hemifrån två dar i veckan då…

Hisslös och störande ljud de kommande veckorna.

Konstnärligt utsmyckad stol. Vem vill köpa???

Mina ärenden var relativt snabbt avklarade. Därför passade jag på att åka till Helping Hand och Röda korset när jag ändå var ute eftersom jag ville kika efter böcker, förstås. Ingen idé att hymla med det. Men jisses så en del kör bil, en kan undra om de fick sina körkort i cornflakespaketet… Exempel: när en letar efter parkeringsplats är det ens enda fokus, inte att det kan komma bilar från olika håll. Och… högerregeln, vad är det?

Den här gången överlevde jag och bilen fick inte en skråma. Dessutom gjorde jag två litterära fynd, ett på vardera stället. Men först kunde jag inte låta bli att skratta åt den konstnärligt utsmyckade stolen här intill. Jag tror inte att föräldrar/vuxna direkt ropade på Jesus, som var skrivet på stolsryggen, när de såg verket, snarare på den andre…

De böcker jag köpte var en roman av Ola Larsmo, Jag vill inte tjäna (länken går till en nytutgåva!), samt en bok på engelska av Jacqueline Winspear, The mapping of love and death. Ola Larsmos bok gavs ut första gången 2009 och handlar om prostitutionen i Uppsala på 1880-talet. Den senare boken ingår i en serie som Norstedts översatte och gav ut för ganska länge sen. Seriens huvudperson var detektiven Maisie Dobbs i London i tidigt 1900-tal. Men det blev bara tre översättningar. Boken jag köpte är den sjunde boken i serien (jubileumsutgåvan inte medräknad). Nu när jag vet det kan jag leta efter del fyra – sex på engelska! Sen finns det ytterligare elva (!) delar… På Röda korset fanns även Stora snapsviseboken, men jag fick lägga band på mig och nöja mig med Lilla snapsviseboken som jag redan har här hemma. Hur skulle det annars gå???

Dagens litterära fynd.

Den här fick vara kvar på Röda korset. Det räcker med Lilla snapsviseboken för mig och den har jag redan.

Och vid hemkomsten hade fikatid passerat, men det var ännu inte middagstid, så jag åt en andra frukost bestående av fil med bär och flingor i sällskap med familjen.

Andra frukost på eftermiddagen idag.

Det blev nån timme på soffan för min del, med Skaparen i hand. Och vid 18-tiden var det dags för fredagsmiddag. Jag stängde balkongdörren för det var fasligt så små barn kan låta illa eftersom de aldrig kan prata i vanlig samtalston utan måste skrika. Jag drog på klassisk musik, bland annat Händels Water music. Smörgåstårtan på tallriken kom som vanligt från Korgtassen. I glaset slog jag en pinot grigio från Masi. Perfekt kombo.

Fredagsmiddag med familjen.

När paltkoman har lagt sig ska jag se Tyst vittne. Jag har längtat en hel vecka.

∼ ♦ ∼

I morrn är det lördag. Anna sa igår att det skulle passa om jag hälsade på Tisslingarna då. Jag vet inte om hon sa det för att vara snäll, hon vet hur mycket jag saknar dem. Eller också var det OK för henne. Så vi får se.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.