OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Påsken ja… Nej, jag blir inte ensam ytterligare en storhelg, men det blir ingen resa till Östergötland för min del. Jag är för orkeslös, en ren trafikfara bakom ratten under en långkörning. Viss självinsikt finns, som synes. Jag blir kvar på Saint Ollie tillsammans med Anthon Berg. Ja, chokladasken jag fick i julklapp av Korgtassen är oöppnad och bäst före datum har inte passerat.

Anthon Berg är med mig i påsk.

Pirayelie FEM vintern 1976, min enda riktiga vän.

Dessutom får jag hjälp att äta upp Anthon Berg. Vännen FEM kommer hit. Har jag inte bästa vännen??? Hon är den enda vän som bryr sig och som förstår hur dålig kombo storhelg och ensamhet är för mig samt gör en insats. Hon sätter sig i bilen, lämnar man, barn och barnbarn hemma och tillbringar några dar med mig, som inte har nån familj. De så kallade Uppsalakompisarna har lyst med sin frånvaro hela hösten, vintern och våren. Eller… en vän har jag haft kontakt med och den vännen har en svårt sjuk sambo, så vi har hörts av sporadiskt. För resten tycks jag vara luft.

Det är ganska sjukt att det hela tiden är en person som ska höra av sig. Jag trodde att vänskap var mellan minst två personer. Så min slutsats är att det inte var nån vänskap. Men ingen behöver oroa sig, jag vänjer mig vid att vara utan kompisar. Och jag vet att jag i alla fall har en enda riktig vän. Det har kanske inte de så kallade kompisarna. Eller också är jag inte tillräckligt intressant för en vänskap. Jag är ju singel, jävligt sjuk och allmänt trist.

∼ ♦ ∼

Krigsbrudar och kaffe på sängen i morse.

Jag försökte hålla mig vaken så länge jag kunde igår, men klockan 23 släckte jag. Som vanligt vaknade jag mitt i natten, efter knappt fyra timmars sömn – och var pigg. Varför kan jag inte vara pigg på dagtid???

Slumrade sen fram till klockan sex. Morgonmedicinen tar jag 6.45 och efter det var det ju kört att somna om. Så det blev krigsbrudar och kaffe på sängen. 

Men jag låg där och funderade också. Tänkte att jag måste få ork att ändå göra lite påskfint här. Så när jag klev upp gick jag runt med dammvippan. Det brukar jag orka göra en gång i veckan, vanligtvis nån av dagarna jag jobbar hemifrån. I torsdags och igår var det kört. Jag var totalslut. Idag gick det bra trots att jag inte är superpigg. Tar jag lite i taget och vilar emellan kan det funka. Så jag bytte dukar på mina två bord. På ekbyffén ställde jag upp en äggparad motsvarande julens änglaparad. På drinkvagnen ställde jag det stora plåtägget som väl ska fyllas med annat godis än Anthon Berg samt de två kaninerna jag fick av min adoptivdotter V förra påsken.

Äggparad på ekbyffén från vänster…

…i mitten…

…och till höger.

Ägget är fyllt.

Sen behövde jag äta frukost och det blev rostat bröd och fil med bär. Efteråt passade jag på att kolla helgkassens innehåll och kvällens meny. Jag behöver bara värma huvudrätten i ugnen och såsen på spisen. Det låter bra och lättfixat. Fast det stod inte hur länge firren och potatisen skulle vara i ugnen. Får väl chansa på en kvart, kanske?

Lördagsfrukost med Hopptimisten och krigsbrudarna.

Kvällens meny…

…och kvällens mat i pytsar.

Bara överfyllda glaskärl i soprummet. Övriga kärl har tömts.

Efter dusch, tandborstning och bäddning var jag påklädd och redo att lämna hemmet en stund. Dessvärre skedde en incident här utanför och både ambulans och polis blinkade blått utanför porten. Jag kikade bakom gardinen för jag ville inte gå ut om det var blåljus. Det visade sig inte vara nån stor olycka utan en överförfriskad person som efter en lång stunds tjafsande tog plats i polisbilen, inte ambulansen. Ändå sorgligt…

Mindre sorgligt var det att besöka soprummet idag. De enda kärl som inte är tömda är glaskärlen. Det stod glas på golvet, men inga skärvor idag. Övriga kärl var nytömda eller inte ens fulla, vilket ju är toppen. Jag hade inte glas med mig ner utan metall och hushållsavfall, så det var tur.

Lördagsfika.

Jag tog bilen och körde en sväng för att batteriet inte ska ladda ur. Åkte till Helping Hand och tittade på böcker, men hittade inte en enda som fick följa med till Saint Ollie. Utflykten räckte gott och väl och jag kände tröttman smyga på mig igen. Men innan jag körde ner i garaget tittade jag in till Mia som hade fyrbent herrbesök av en riktig sötnos (ingen bild, tyvärr!). Skulle så gärna vilja ha hund – eller katt – men när en inte har nåt socialt nätverk i Uppsala som kan tänkas ställa upp om det uppstår akut behov av hjälp är det ingen idé att tänka på husdjur. I stället köpte jag körsbärskvistar och vide. När jag kom hem fick köksgrisen en lila rosett eftersom det snart är påsk. Kvistarna och videt klädde jag som värsta julgranen och ställde på vardagsrumsbordet. Och sen var det fikadags. Givetvis smaskade jag på helgens första Noisette från Butiken på hörnet.

Köksgrisen fick en lila rosett och jag köpte ris och vide.

Värsta julgranen på vardagsrumsbordet.

På eftermiddagen skrev jag det här, men vilade mycket på soffan och läste en del. Sen blev det ju dags att ”laga mat”. Förrätten, blini med kallrökt lax, smetana och pepparrotskräm, var bara att servera. Medan jag åt den värmde jag huvudrätten, fylld havskattsfilé, potatis och fänkål samt vitvinssås i ugnen respektive på spisen. Vinet jag drack till var Pietra di Pinot Grigio 2023, det vin som Ivar, som komponerat menyn, rekommenderade till huvudrätten. Om vinet kommer som vanligt ett separat inlägg senare. Till desserten, bakad chokladkräm med färskost och oreo, drack jag uppvärmt kaffe. Förrättens pepparrotskräm var supergod till laxen, blinin något svampig. Havskatten smakade underbart gott, såsen var väldigt salt. Desserten var som motvikt väldigt söt. Det var helt klart lagom stora portioner – jag slängde ingen mat. Tack för maten, Ivar på Korgtassen!

Blini med supergod pepparrotsröra.

…och det sista ur pinot grigion.

Havskatt med salt sås till huvudrätt…

…och söt dessert och kaffe.

I kväll blir det ett hejdundrande partaj – NOT! Inte hos mig, i alla fall. Jag ska glo på Shetland och kanske nåt mer avsnitt av Tyst vittne.

∼ ♦ ∼

Planen för i morrn är att åka och handla lite tunga saker som fil.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.