OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Sarah Klang på Katalin den 1 mars 2025.

I did it! Jag gjorde det! Jag orkade umgås, orkade gå ut och äta middag och klarade av folkmassan och att stå (!) på konsert (ett par timmar, cirka). Idag kan jag knappt gå och jag är lomhörd. Basgången på Sarah Klangs konsert påminde om hur det känns när hjärtat startas om. Ja, för jag vet hur det känns. En gång av de tre fick jag inte tillräckligt med narkos. Skillnaden nu var dock att musiken var en angenäm upplevelse, den gjorde inte ont. Elefantsteget på bröstkorgen var… ljuvligt. Tack Anna för att du tog mig med!

Vi grundade med god middag på Byblos och medicin, förstås. Som alltid bra mat och fin service trots att det blev packat med folk denna lördagskväll. Vi var där redan klockan 17. Då var ett par bord upptagna av gäster. När vi lämnade restaurangen två timmar senare var där fullpackat. Och då hade en del gäster avlöst varandra. Ett besök för att äta genuin libanesisk mat rekommenderas! Här finns även gott libanesiskt öl och fina libanesiska viner.

Pommes, dipper, sallad…

Shish Taouk (kyckling)…

Qatayef (friterad pannkaka med ”Citrushår” och glass)…

Jag var varm i kroppen när vi lämnade Byblos och det var tur för temperaturen hade krupit neråt. Konserten var toppen, även om det mest var nya låtar – jag gillar de äldre lite mer. Sarah Klang har en alldeles fantastisk och speciell röst. Att hon inte är nåt bra på mellansnacket berättade hon själv, men det spelar ingen roll. All is forgiven när man hör henne.

Och nej. Inget filmklipp med ljud här. Köp musiken i stället! (Eller lyssna på nätet!) Några stillbilder bara. (Klickar du på dem blir de större.) Vilket föranleder att jag tycker att hatt-förbud vore tillämpligt på stå-konserter…

Vi tog sällskap en bit, Anna och jag, men vi bor ju inte längre tillsammans på Main Street. Vid Kvarnen tog Anna en elscooter för hon bor längre bort än jag, medan jag promenerade hem till Saint Ollie. Där vilade jag i soffan, gjorde en ostassiett och hällde upp ett glas rött från Toscana. Sen sov jag gott i natt.

Ostassiett och ett glas rött från Toscana avslutade min lördagskväll.

∼ ♦ ∼

Sov gott gjorde jag även när all jävla reklam dundrade in klockan sju på mejlen på mobilen. Asså, vad tänker ni med – Bokus, Åhléns, Hälsokosten, Smartsenior??? Jag går visserligen upp och tar medicin kvart i, men sen försöker jag somna om när jag är ledig från jobbet. Ert massmejlande tidiga söndagsmorgnar väcker mig trots ljudlöst. Och det får motsatt effekt – jag slutar fan att handla hos er snart!!! Era mejl slängs olästa.

Jag klev ur sängen. Kunde knappt gå, men ett visst ställe behövde besökas. Därefter stapplade jag ut i köket och fixade en panna kardemummakaffe. Två muggar, ett antal kapitel och två timmar senare var jag redo för uppstigning. Igår eftermiddag läste jag förresten ut den lilla boken om död och sorg. Trots att boken inte var så omfångsrik var den tung. Jag bytte till den första bokreaboken, inköpt på Bokus… hmmm…, en Strindbergsdeckare där spänning och antikviteter kombineras till nåt som sällan är väldigt våldsamt och blodigt. Den här boken innehåller dock… kräkningar. Och barn. Ingetdera favoriter hos mig.

Bokbyte igår från tung liten bok om död och sorg…

…till en Strindbergdeckare med kräk och barn.

Nu hade ytterligare ett par timmar passerat sen uppstigningen från sängen. Jag satt två timmar vid datorn och fixade med bilder och skrev. Vad skulle jag göra mer den här söndagen? Ja inte tänkte jag göra som ”alla andra” och ligga i soffan och åka skidor. Möjligen ligga i soffan och läsa. Eller ta bilen och åka en tur. Det är inte gaspedalsfoten som är ond utan kopplingsfoten… Jag intog söndagsfrukost, funderade och fräschade till mig efter bästa förmåga.

Söndagsfrukost med familjen, det vill säga Hopptimisten och antikhandlaren August Strindberg.

∼ ♦ ∼

Vår(d)träd (?) i Ulva.

Temperaturen steg till åtta plusgrader. Inte kunde jag sitta inne! Jag tog bilen och åkte ut till Ulva kvarn. Där promenerade jag försiktigt med min onda fot – den funkade som den skulle – jag var förvånad. Det var så skönt att få andas lite frisk luft.

Givetvis besökte jag Ulva diversehandel och tittade på fina grejor. Idag handlade jag inget, men jag såg en och annan sak som jag hade kunnat tänka mig – till mig själv eller till några andra, bland annat en Musse-tallrik, en läcker Tiffanylampa och gamla barnböcker med underliga titlar. Där fanns ganska mycket av Måsen-servisen, bland annat tallrikar, men det var länge sen jag bestämde mig för att samlandet på den tillhörde ett annat liv, det som gift.

Ulva kvarn.

Vattenfallet i Ulva.

Musse-tallrik…

…gamla barnböcker med underliga titlar…

…och en läcker Tiffanylampa på Ulva diversehandel.

Lagat!

Jag besökte silversmedjan under vilken smycken och andra hantverk säljs. I höstas köpte jag ett läderarmband där. Det hade gått sönder, men idag hade jag sån tur att jag fick det lagat helt gratis av kvinna som hamrade silver. Hon berättade förresten att det är tillverkat i Marocko. Det var ett trevligt samtal IRL med en levande människa. Hon tyckte för övrigt att jag skulle gå en kurs i att tillverka lädersmycken. Kanske det…

Efter detta behövde jag en rejäl söndagsfika. Givetvis hade jag förberett med Noisette i kylen och kaffe som bara vara att värma på.

Söndagsfika vid köksbordet med familjen.

Och medan jag fikade upptäckte jag att min utsända i Menton hade skickat bilder och några rader om kvarnen på en av mina tavlor i sovrummet… (Länken går till min föreläsning i fredags här på bloggen, men jag lägger ut bilderna också.)

”Den franska kvarnen” hänger i mitt sovrum., men i dessa trakter befinner sig G just nu.

…och är målad av Ellis Wallin i Menton, i december 1920.

Kvarnen i Fossandalen, nära Menton.

Min utsända har varit krasslig, men så snart benen bar gick hon på utflykt… till kvarnen i Fossandalen. Jorå, kvarnen finns kvar. Den heter Bellevesasses-kvarnen. Där drev skovelhjulet kvarnstenarna som krossade oliver för att producera en fet, klar och söt olja. Kvarnen var i drift fram till 1970-talet. Min utsända med sambo klättrade in i kvarnen och hittade rester av olivoljetillverkning. Tusen tack, bästa La Gunilla, för såväl bilder som info!

På väg till kvarnen.

Exteriör.

Vilken plats!

Växtlighet inne i kvarnen.

Här har gjorts…

…olivolja fram till 1970-talet.

∼ ♦ ∼

I morse tog jag fram laxfilé till middag. Jag har mycket potatis så jag kokade ett lass till firren. Ja, jag lagade mat. Givetvis blev det ett glas vitt från Toscana till maten.

Söndagsmiddag med familjen. Jag lagade mat, lax och potatis.

Nu ska jag hoppa i plurret, det vill säga badkaret. Hoppa och hoppa… försiktigt ta mig ner i ett skumbad och lika försiktigt, om än mer flodhästaktigt, ta mig upp ur badet. Syns jag inte här på ett tag gissar jag att jag ligger som ett russin på botten i mitt badkar…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.