OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Ljus och varm var denna måndagsmorgon i mars. Mycket gladare var jag efter ett bra telefonsamtal med goda nyheter igår kväll. Det är annars rätt sparsamt med just goda nyheter. För sen under natten fick jag en ledsam nyhet. (Ja jag vaknade och kollade mobilen.)Det var ändå nåt jag hade förstått och det var bra att få det bekräftat även om det var ledsamt. Den ledsamma nyheten hade inget direkt med mig att göra dock, så jag får fokusera på de goda. Och, som sagt, morgonen var ljus och varm och jag har nåt att se fram emot. Jag tände mest levande ljus vid frukosten för att det är mysigt.

Måndagsfrukost med Hopptimisten, August Strindberg och tända ljus.

Som floden, Fyrisån, flyter jag på.

Det blev en skön promenad upp till jobbet. De här morgnarna när stan vaknar och temperaturen är mild tycker jag mycket om. Bara folk inte hänger mig i hasorna. Jag har en rätt hyfsad takt och fart till att börja med, men vartefter blir jag långsammare. Hälsporren är ond, mitt dåliga hjärta gör mig flåsig. Kondisen blir inte bättre, men jag flyter på ungefär som floden som delar Uppsala i öst och väst. Sista biten stötte jag på H och vi tog småpratandes sällskap upp till jobbet. Det är en annan sak än att ha nån efter mig. Då blir jag stressad och försöker kliva åt sidan.

Idag inleddes ombyggnationerna på jobbet. Hantverkare sprang omkring och la ut skyddsplast och det finns knappt nånstans att sitta och fika. Ja ja, vi får se hur det blir med att jobba på jobbet. I morrn har jag bestämt att jobba hemifrån. Jag ska på ett besök i vården på morgonen, men hinner jobba en stund före och givetvis efteråt. Det blir enklare att göra hemifrån. På onsdag får vi se hur det blir, hur samordnaren tycker att vi ska göra. Vi har ett veckomöte förlagt till förmiddagen då, men det går ju att ta via Zoom. Torsdag och fredag planerar jag att jobba hemifrån dock.

Under förmiddagen fick jag några små långsamma bollar att ta tag i. Det funkade bra. Jag kollade upp ett par saker, hjälpte en arbetskamrat att stryka ner en för lång artikel och tog tag i en egen ny och mindre skrivgrej. Den fixade jag under dan. En del saker var ganska… annorlunda uppdrag – som att titta mellan benen på en arbetskamrat. Nej, bevare sig väl, inget snusk utan nåt heeelt annat, jag lovar.

Mellan uppdragen tog jag lunch. Lyckades hitta mitt vanliga ställe ledigt och kunde sitta ensam och äta och läsa. Efter lunchen skrev jag i rasande tempo en kort text. Det tog längre tid att göra ett bildval till notisen… Men ändå. Det kändes skönt att faktiskt åstadkomma nåt och det förhållandevis snabbt. Tack, hjärtat!

Jobblunch med Frälsarkransen på mitt vanliga ställe.

Dagens förvåning var när jag upptäckte att en person från Jehovas vittnen hade ringt och sökt mig på min privata mobil. Sånt gillar jag icke och numret blockades genast. Men tänk att vittnena har gått från att göra hembesök till telefonsamtal, som värsta säljare. Fy bajs, håll er undan! Jag har min tro och den har ni inget med att göra!

∼ ♦ ∼

I morse bestämde jag mig för att käka resterna av gårdagens kokta potatis men uppstekt. Jag kokade medvetet för mycket potatis igår för att ha till ytterligare en måltid. En extra laxfilé stekte jag också igår, men den frös jag in. Jag hade två trasiga ägg som hade legat länge i ägglådan. Dem stekte jag i kväll och en liten bit kycklingstekkorv som jag tog fram ur frysen på morronen. Rester är en perfekt måndagsmiddag.

Rester blev en perfekt måndagsmiddag.

I kväll hänger jag med August Strindberg, den fiktive secondhandhandlaren och sen måste jag nog se sista avsnittet av Trolösa, denna hemska ångestskapande serie. Eftersom jag har börjat drömma igen – eller komma ihåg mina drömmar – är jag lite rädd att de ska bli nedsvärtade av Trolösa.

Under den kommande veckan behöver jag både tvätta och städa. När jag kom hem från jobbet idag orkade jag bara vattna krukväxterna… Men faktiskt… hälsporrefoten gör mindre ont i skrivande stund. Det flyter på rätt bra, ta i trä.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… den är vacker nu, orkidén. Fyra blommor, tre knoppar kvar…

Fyra blommor, tre knoppar kvar.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.