Ett rödvin: Capraia Chianti Classico 2022

Publicerat den 13 juli, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om ett chiantivin.

 

Capraia Chianti Classico 2022

Ett chianti inköpt vintern 2023 öppnades sommaren 2024.

I början av december förra året (2023), under smällkalla vintern, startades mitt hjärta om första gången. Redan dan därpå mådde jag mycket bättre och tog mig till Systembolaget (en lagom promenad). Där hittade jag bland annat ett chiantivin, Capraia Chianti Classico 2022, på hyllan med tillfälligt sortiment. En flaska fick följa med hem till Main Street då. Men den öppnades inte förrän i juli 2024 på Saint Ollie.

Det här vinet kommer från Toscana. Det är gjort på druvan sangiovese främst, men tio procent består av canaiolo och colorino. Canaiolo är en blå druva som är svårodlad. Det är en gammal druva, länge ansedd som en av Italiens bästa. Colorinodruvan är också blå och används mest för att ge viner, ofta gjorda på just sangiovese, färg. Vinet anges vara fylligt och strävt med hög fruktsyra. Dess alkoholhalt ligger på 13,5 procent. På prislappen står det 191 kronor.

Systembolaget rekommenderar vinet till rätter av mörkt kött såsom lamm, nöt och vilt. Jag drack det till smakrika ostar samt kalkon.

Så här kan en läsa på Systembolagets webbplats om vinets doft och smak:

”Nyanserad, fruktig doft med fatkaraktär, inslag av plommon, mörka körsbär, choklad, salvia, pinjenötter, ceder och vanilj. […] Nyanserad, fruktig, balanserad smak med fatkaraktär, inslag av plommon, mörka körsbär, kakao, salvia, pinjenötter, ceder och vanilj.

Nog är vinet fruktigt, alltid! Jag tyckte att det till och med var lite tunt och surt till ostarna. En aning kakao noterade jag liksom lite vanilj. När vinet fått lufta ordentligt smakade det mer. Och till kalkonen var vinet suveränt. Jag hade stekt pippin ganska hårt och kryddat rejält. Lustigt, men då blev det ett helt annat vin.

Toffelomdömet blir därför högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Profilbild för Okänd

About Tofflan

En rätt tjock tant (?) som är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är tanten from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Hjärtat är det sämre med. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Detta inlägg publicerades i Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Personligt, Vin och märktes , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.