Kära dagbok…

Anna gjorde sån god mat igår kväll. Jag tog en jättestor portion, för det doftade ljuvligt och jag hade inte ätit mat på några dar, bara flytande. Ett glas chianti förhöjde smakerna ytterligare. Anna hade också köpt ett riktigt gott vin (vi drack det vid vinprovningen i oktober 2022 tillsammans med Mimmi – provningen var födelsedagsprsenten från mig). Och ja. Jag får ta ett glas vin. Det är en hel box jag inte får dricka.

Maten Anna lagade var ett recept från Tareq Taylor, en kycklinggryta, cacciatore, med pasta till. Kyckling ska vara snällt för magen och det var inga starka kryddor i. Men givetvis fick jag ont i magen. Hela jälva natten och hela jävla dan idag har jag haft ont. Men från idag har en av betablockerarna lyfts bort från mig och förhoppningsvis mår magen bättre av det snart.

Tareq Taylors cacciatore…

…och Annas.

Min portion.

Underbart vin!

Jag var så glad över gårdagen, för jag kände mig, magvärken till trots, lite bättre: orkade mer, gick tre promenader tur och retur väääldigt långsamt, men fick ihop över 14 800 steg ändå och såg fram emot att slippa en tablett.

∼ ♦ ∼

Värk påverkar en helt klart. Men det var också skönt att få vara hemma och lufsa runt i pyjamasbyxor och skena på toa i sin ensamhet. På måndag ringer doktorn igen och är magen inte bra då måste jag tala om det.

Jag är fortfarande väldigt trött. Hade jag inte ställt alarmet för morgonmedicinen på mobilen (klockan åtta) skulle jag inte ha vaknat. Äntligen kunde jag sen läsa ut den filmiska boken och byta till en av böckerna jag har fått för recension. Men första recensionsdatum är inte förrän den 15 september och jag är tyst om boken till dess.

Äntligen kunde jag läsa ut denna.

Bokbyte från en filmisk bok till en av böckerna jag har fått för recension.

Gofika på rester från igår.

Kaffe på sängen hör till när en läser, men jag kan meddela att jag har dragit ner rejält på intaget av kaffe. I stället för sex koppar en ledig dag – på förmiddagen – dricker jag nu en eller max två. I eftermiddag blev det också en kopp. Jag tyckte jag hade gjort mig förtjänt av gofika, men orkade inte gå ner på stan för detta. Kära dagbok, jag gick nämligen runt med dammvippa och dammsugare med början på förmiddagen. Jag tog två rum i taget och vilade och vid 14-tiden var det färdigt. Det som vanligtvis tar en timme tog typ fyra. Skit samma, jag är nöjd. Och äppelmunken och kakan var kvar från igår och låg och väntade på en assiett.

Nu ska jag vila lite till så att jag orkar äta i kväll. Det blir förstås rester från igår – och ingen av oss klagar.

Utöver det ska vi ha kalas för våra bäbisar i kväll. Tisslingarna Citrus och Lucifer fyller nämligen åtta människorår idag och ska få både godis och presenter av mammorna.

Citrus blir åtta människorår idag…

…precis som Lucifer.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.