Kära dagbok…

Lite seg så där var jag allt på söndagen, men det blev en del nytta gjord. Jag slängde sopor först och åkte och handlade sen. Den här gången blev det inte så mycket eftersom katterna och jag blir ensamma från tisdag. Jag köpte mest fil och flingor till mig och blötmat till katterna. Kattmat av den sort våra katter äter var slut på vanliga stället, så jag fick ta en extra tur. Men jag åkte inte till Gnista utan till norra Gränbystaden. Där fanns ett apotek och jag tog ut magmedicin också. Det är den enda medicin jag står på nu, faktiskt.

Fil och flingor till mig och blötmat till katterna.

Filen, flingorna och lite till handlade jag på City Gross. Men jag höll på att smälla av när jag inte bara såg utan hörde – det lät! – julsaker. Jag tänkte nästan släppa varukorgen och springa ut ur affären, så stor är min julångest numera. Efter mammas bortgång trodde jag att julångesten skulle bli bättre. Jag trodde att jag skulle känna mig mindre ensam. Det var riktigt fel. Numera under julen får jag verkligen känna hur jag bara är jag och hur jag kommer till korta. Jag är inte ens bra på att fixa julmat, kan nöja mig med en burk inlagd köpesill. Men… för att råda bot på det har en kompis och jag bestämt oss för att fira jul en kväll den kommande veckan. Det blir en julafton i oktober med sill, nubbe, julpynt, julklappar och julfilm. Kanske botar det min julångest, lite jul-KBT, så där. Eller också infinner sig julångesten förr eller senare ändå. Då kanske jag kan få låna en viss stuga ute i skogen, så att jag bara behöver försöka stå ut med mig själv och min ensamhet. Jag är glad att min vän har ett gäng i vilket hon känner sig välkommen vid stora högtider. För mig är födelsedag kanske viktigare än jul, eftersom de som gillar en kommer på besök eller hör av sig då helt frivilligt.

Det var redan jul på City Gross…Hemskt!!!

∼ ♦ ∼

Usch, det blev en lite sorglig inledning som jag skrev eftersom min julångest triggades igår. Söndagskvällen slutade betydligt bättre, för jag fick hänga med två av mina favorittjejer och äta god mat med dem. Annas snälla mamma bjöd Fästmön och mig på middag på Byblos. Som alltid var måltiden god, kycklingen mör och vinet fantastiskt. Anna fick en pärm med sig hem med viktiga papper rörande Slottet. Vi avslutade med Tunna blå linjen på TV. Den ger också ångest.

…och gott vin, även det libanesiskt.

∼ ♦ ∼

Kycklinglunch och kriminallitteratur.

Måndagen var som en sedvanlig arbetsdag. Fast jag missade morgonmötet eftersom jag skulle vara på ett annat möte just den tiden. Det var ett välbesökt möte, men jag kände ändå att samtliga kom till tals. Utkomsten blev bra. Vidare skrev jag ner några anteckningar från mötet, pratade kalendarieissues och publicerade en text om klarspråk. Jag ägnade också arbetsdagen åt att skriva och besvara mejl. Det hade kommit in förvånansvärt många mejl över helgen. Nånstans mitt i allt åt jag en kycklinglunch i sällskap av min bok på gång. Den börjar närma sig sitt slutet nu. Eller… jag har cirka 150 sidor kvar, ungefär. Utgången är just nu totalt oviss.

På fredag ska jag intervjua två personer och jag förberedde ett antal frågor. Fotograf bokade jag i fredags, så det är klart. Jag har bestämt att gå hem och jobba efter enhetsmötet på onsdag och därefter jobba hemifrån på torsdag. Det fungerar säkert bra, jag är ju ensam hemma med Tisslingarna och de behöver lite sällskap. Annars stör vi inte varandra.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis har vi fått en svensk Nobelpristagare i medicin, en gammal bekant från min första tid här i Uppsala. Stort GRATTIS, Svante!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.