Kära dagbok…

Upptrappning….

Jorå, det blev lite nytta gjord igår kväll och ännu lite mer nöje. Jag strök mina kläder, av vilka några hade legat ett bra tag på vänt i rena tvättkorgen. Därefter granskade jag mina räkenskaper. Bolåneräntorna orsakade en viss ångest. (Upptrappning för såväl räntor som ångest.) För första gången på flera år fick jag kräva min sambo på pengar. Vi har de senaste åren i princip kunnat kvitta bolånen mot andra räkningar som hon har tagit.

Sen åt jag mina smörgåsar med kaffe till på balkongen medan jag läste. Boken närmar sig slutet nu och fast själva huvudskeendet ännu inte har gått av stapeln, så att säga, inser jag att de tolv personer, som kommit till tals, snart får sina berättelser ihopknutna. Så jag räknar med att det blir bokbyte i helgen. Hoppas då att boken jag skulle få för recension har kommit. Annars får jag ta nåt annat oläst, nu är det ju påfyllt.

Till sist lyckades jag komma till ro.

Men roligast av allt var att en av de vänner jag har känt väldigt länge i livet ringde. Vi pratade bra länge, typ en timme. Genom åren har vi inte haft särskilt tät kontakt. Faktum är att vi vissa år inte har haft nån kontakt alls. Ändå är det så lätt att återknyta kontakten. Det är bara så med vissa människor. Det blev ett mycket gott, ärligt och uppriktigt samtal där allt från gamla föräldrar till andlighet och katter ventilerades.

Jag gick och la mig ganska tidigt för jag var trött efter två utekvällar med mat, prat och människor. Slumrade till, men vaknade nån timme senare och hade svårt att komma till ro. Till sist lyckades jag.

∼ ♦ ∼

Mitt frukostsällskap.

Idag slog jag upp mina ljusblå till en grå dag, men ändå en ganska varm morgon. Håret var skitigt, så efter kattpottömning och sopning duschade jag och gnuggade skallen med schampo. Därefter blev det frukost med lokalblaska på balkongen. Jag fick sällskap av Lucifer en stund. Men sen skulle jag ju gå till jobbet. Inga katter får vara ute på balkongen när de är ensamma hemma. Kissen lommade in, lite lockad av maten jag hade pytsat upp i skålarna.

På vägen till jobbet noterade jag att folk måtte vara otroligt lata som inte orkar gå typ tre meter för att slänga sina sopor i en för detta ändamål avsedd tunna… Riktig jävla dåligt!

Svårt att ta sitt skräp och gå med det tre meter bort till en tunna… Dåligt!

På själva jobbet sen var det full fart. Jag hade klurat på en artikel och planerade lite för den. Det blev ett kort, men intressant informationsutbyte med Stora A och sen var arbetsdan liksom igång. Full fart mot helgen, liksom. En helg jag för övrigt bävar för med åska och annat hotfullt. Under ett av dagens möten tankade jag över bra info och kunde skriva en instruktion för att jag ska kunna fixa vissa saker.

Tanka energi gjorde jag också. Mitt på dan gick en arbetskamrat och jag till Café Victoria i Botaniska trädgården. Där åt hon sallad och jag grillade, lite flottiga mackor och så pratade vi om både jobbiga människor och jobb. Temperaturen hade stigit och det fläktade behagligt. Mycket givande lunch!

Grillade, lite flottiga, mackor till lunch.

∼ ♦ ∼

Men det är ju fredag idag och då är det vägning. Den här veckan ser vissa siffror lite bättre ut. Jag har i alla fall gått ner 800 gram, men muskelmassan har minskat 1,3 procent. Fettmängden hade däremot ökat med sju tiondelar. Mängden vatten i kroppen var en procent lägre än förra fredagen. Bentätheten har minskat med en tiondel och BMI med två tiondelar. Inte bra med minskad muskelmassa och bentäthet och högre fettprocent, men bra med lägre vikt och BMI.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Louise Boije af Gennäs skrev sina åsikter kring skorna av eller på inomhus, lite vett och etikett så där, i dagens lokalblaska. Jag har alltid inneskor. Byter om på jobbet. Hemma eller när jag är hos kompisar har jag mina innesandaler. Främsta skälet är att jag av och till har plågats av hälsporrar och då ska en inte gå varken barfota eller i strumplästen. Och inte vill jag heller lämna svettiga avtryck på golven hos folk. Hur gör du???

Skorna av eller på inomhus?

∼ ♦ ∼

Livet är kort.