Kära dagbok…
Vänner kan vara hårda, vänner kan vara mjuka. Några som jag ser som hårda vänner är böcker. Igår när jag kom till Main Street efter jobbet stod ett orange paket utanför dörren. Det var ett paket med fyra hårda vänner, det vill säga de böcker jag beställde från Bokus i början av månaden. Samtliga fyra är av spänningskaraktär, en är på engelska och en av dem har stått ganska länge på inköpslistan. Just det där med att läsa på engelska är nåt jag verkligen ska fortsätta med, gärna fler en än bok på engelska i månaden. Förnyelse/förändring i mitt liv – ungefär som att jag ska börja simma minst en gång i månaden till att börja med. Men… back to books… Jag väntar med spänning också på en bok jag ska få för recension och den vill jag gripa mig an efter den jag läser just nu. Den boken kom ut igår på originalspråket svenska.
Och åter till gårdagskvällen. Vännen Mimmi fyllde år och vi var ett gäng som samlades för att fira henne med en middag på Aaltos. Jag medförde en STOR och platt present. Först hade jag tänkt ta resväskan jag köpte i Brighton för att skoja – jag hade utlovat en STOR present – men så kände jag mig inte direkt på mitt allra skämtsammaste humör. Jag tog presenten i min rygga som anses ful, men som jag tycker är väldigt praktisk och inte nån modeaccessoar för yngre. (Presenten var för övrigt en vinprovning.)
Middagen blev trevlig och god. Men bäst är alltid att träffa vänner och bekanta, en del gamla bekanta, en del nya. Jag hoppas att det här inte var sista gången.
Enda missen med maten var ett det var korv på kycklingspetten, nåt jag hade missat vid beställningen. Vinet var ett strävt Barolo. Förrätten var smakrik och salt, desserten fylligt söt och chokladig. Inga jätteportioner, men jag var lagom mätt när vi lämnade restaurangen. Några av oss tog sällskap en bit. Jag var gladare än jag varit på några dar när jag gick och la mig och somnade ganska snart efter att ha Instagrammat lite och läst en stund.
∼ ♦ ∼
Idag hade jag tre möten på raken, nästan, på förmiddagen. Lunchen blev vegetarisk och alldeles för riklig (jag orkade inte äta upp). Den intogs tillsammans med en kollega som just kommit tillbaka från semestern.

Vegetarisk lasagne till lunch, en sån riklig portion att jag inte orkade äta upp.
Två av mötena hade jag med min närmaste chef och ett av dem var ett lönesamtal. Jag mår inte på topp just nu, men försökte ändå förbereda mig på bästa sätt och ställa det jag mår dåligt över åt sidan. Det är betydligt lättare att göra nu när jag trivs på jobbet. Annars är det lite… endless sadness (lyssna på Sarah Klang!).
∼ ♦ ∼
I kväll ska jag stryka och fixa lite diverse, bland annat med räkenskaperna. Jag har fyllt på sand i kattpottorna. Vidare hoppas jag hinna läsa en stund. Bara njuta på balkongen och vara med Tisslingarna – det känns som om jag knappt har sett dem på flera dar, mina mjuka vänner.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.