Kära dagbok…

Vi åt söndagsmiddag på balkongen. Det blev som önskat grekisk sallad med bröd och brieost. Fästmön förfinade salladen jag hade förberett och tog ett halvt glas vin till, jag en öl. Solen tittade fram, men det var inte så där förtvivlat hett som de senaste dagarna utan ganska behagligt.

Söndagsmiddag på balkongen.

Lite stressigt blev det för oss att komma iväg i tid. Vi hade inte behövt stressa. Många platser gapade tomma i Parksnäckan under Sarah Klangs konsert. Jag fattade ingenting – hon är ju jättebra!!! Trots detta och trots vansinnigt obekväm bänk blev det en magisk timme med Sarah Klang. Tack Anna, som ordnat biljetten, och tack Sarah med band!

Här är några bilder:

Och här är en film:

∼ ♦ ∼

Innan vi gick hem tittade vi in till Biografmaskinisten på jobbet. Det var alltför länge sen!!! Nu har han emellertid snart semester och då hoppas vi kunna klämma in en träff med middag.

Vi mellanlandade sen på Vinbaren, ett ställe vi har pratat om att gå till men inte hamnat på förrän nu. Vi tog var sitt glas rött och bara njöt av en ganska lugn söndagskväll. (Jag hade tagit en bild på oss två också, men av den blev det visst intet, bara en bild av flaskan. Givetvis drack vi inte hela flaskan utan bara var sitt glas.)

Vi drack var sitt glas av detta goda röda.

∼ ♦ ∼

Hemma i morse tömde jag kattpottor och kastade kattskit. Till frukost blev det uppvärmt kaffe som blivit över från söndagsmiddagen. Även jag kan vara sparsam. Vädret har varit bra, soligt och fint, men betydligt svalare. Ändå kunde jag traska iväg till jobbet utan jacka.

∼ ♦ ∼

På jobbet idag önskade jag att det hade varit lite mer magi. Jag har insett att jag återigen besitter två (eller flera!) roller som är svåra att kombinera. På förmiddagen hade vi ett redaktionsmöte på över två timmar. Över lunch funderade Stora A och jag över rollerna som redaktör respektive kommunikatör… Jag känner att jag lämnade Stora A en del i sticket igen med tanke på att jag sa nej att ta på mig jobb idag. Ingen bra känsla. Men… jag kan ju också ändra mig om det lossnar. Eller ska jag se till att försöka få mer klarhet?

Jag lämnar Stora A i sticket, känner jag.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… dagens fundering… Jag har blivit gammal. Jag har fyllt 60. Och plötsligt är det så många (typ två, men ändå…) som påpekar det stup i kvarten (minst en gång om dan). Ska jag strunta i kommentarerna och låta dem rinna av mig eller ska jag ta in dem och tänka att:

”Ja, så är det. Nu är jag jääättegammal. Och snart ska jag dö.” ???

∼ ♦ ∼

Livet är kort.