Kära dagbok…

När jag dör ska jag bli en duva som skiter ner din balkong. Jag ska sitta på räcket och stirra ut dig när du lite uppgiven ser blafforna. Nej, jag blir inte gladare av att irritera eller förarga nån. Jag vill bara markera.

∼ ♦ ∼

Det var skönt att få lägga sitt tunga huvud i nåns händer igår efter jobbet. Givetvis kom ett par bråttomsaker just som jag skulle packa ihop. Den ena hann jag att lösa, den andra har jag inte fått svar på ännu.

Jag gladdes åt boken jag köpte, försökte hänga kvar så länge jag kunde på stan, men behövde som vanligt gå på toa. Kom hem för tidigt, kände jag. Nåja, jag blev ensam med katterna ganska snart. Sparkade igång datorn och skrev lite grann. Förberedde bland annat inför styrelsemötet i kväll.

Sen var det som om nån klämde åt hjärtat. Riktigt jävla hårt. Jag blev så ledsen fast jag försökte vara glad åt boken, till exempel. Då är det svårt att känna att det inte finns nån som står 100 procent på min sida, så jag tog bilen och körde och körde och körde. Jag hade lust att köra åt helvete. Ett telefonsamtal räddade mig den här gången. Eller rädda och rädda… Jag vill bara försvinna. Söndringen. En blev två och jag vet exakt när. Men orkar inte ta tag i alla jävla knutar, det är sanningen.

∼ ♦ ∼

Den första dagen i juni var grå och fuktig. Promenaden till jobbet var ändå skön – om foten inte hade gjort så ont. Ryggen har varit ganska OK idag, men det hugger till i den då och så och då känns det som om nån sticker en kniv i mig.

Allting går utom jag. Här och var kommer käftsmällar, dessutom.

Tre möten hade jag idag, varav två längre, på jobbet. Jag försökte växla mellan att sitta och att stå för ryggens skull. Det gick hyfsat, jag kan vara ganska disciplinerad. En fika och en pratstund hann jag med före hemgång med en vän, en annan vän hörde av sig angående lägenhets- och kattpassningen framöver. Det är tur att jag har vänner som ställer upp.

När jag kom hem hann jag ta reda på tvätten från igår, köra en ny maskin tvätt, hänga den tvätten, ge katterna mat, skriva det här inlägget samt ta en kaffe och mackor innan jag slängde sopor i samband med att jag gick till styrelsemötet. Allting går utom Tofflan – jag haltar. Och så får jag ta emot käftsmällar, dessutom.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.