Ett inlägg om ett toskanskt vin.

Surt vin från Toscana.

En ledig fredag hann jag skena in på ett annat Systembolag än mitt vanliga. Nog hade jag tänkt köpa nåt go-dricka för mina presentkort från arbetskamraterna eller Biografmaskinisten, men så blev inte fallet. Jag valde en flaska Brocca 2018 för det skulle funka med ost, trodde jag. 

Det här vinet är klassat som fylligt och strävt med hög fruktsyra. Det är gjort på druvorna sangiovese och merlot. Inga konstigheter, alltså. Ändå tyckte jag att det var väldigt surt till de smakrika ostarna (två blåmögel, en mild och krämig ost och en röd cheddar). Systembolaget rekommenderar vinet till kötträtter på lamm eller nöt, så jag var väl ute och cyklade.

Vinets sockerhalt ligger på lägre än 0,3 gram per 100 milliliter. Alkoholhalten stannar vid 13,5 procent. På prislappen står det 129 kronor.

Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinets doft och smak:

”Kryddig, något utvecklad doft med fatkaraktär, inslag av körsbär, ceder, korinter, oregano, vanilj och plommon. […] Kryddig, något utvecklad smak med fatkaraktär, inslag av torkade körsbär, ceder, korinter, kanel, vanilj och pomerans.

Till ostarna smakade vinet mest surt, alltså. Jag kände ingen kryddighet alls, ingen ceder vare sig i doft eller smak utan mest röda bär. Eftersmaken var kort och besk. Kvällen därpå drack jag vinet till stekt kyckling och klyftpotatis. Då kom det mer till sin rätt även om jag tycker att det bara var snäppet bättre än intetsägande.

Toffelomdömet blir lågt.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.