Kära dagbok…

Måndag, solig och varm… Jag och arbetskamraten A traskade iväg på AW. Vi skulle bli fyra, vi blev tre så småningom. Eftersom vi också skulle äta bestämde vi oss för ett inomhusställe. Det skulle nog inte alla ha gjort, men så gjorde vi. Varken A eller jag är överförtjusta i sol, dessutom. Valet föll på O’Connor’s vid Stora torget. Ganska öde när vi anlände, men det fylldes på under kvällen. Det blev några riktigt trevliga och avspända timmar där vi avhandlade släkt- och familjehistoria och inte bara jobb. Fler såna här tillfällen önskas! Den hårda bänken jag satt på var dessutom utmärkt för min onda rygg.

Arbetskamraten A arbetar på puben…

Armens ägare och jag har finska rötter.

Maten!

Nånstans mellan 20.30 och 21 var jag hemma igen. Fästmön satt halvsovande och mobilsurfade och TV:n visade repriser. Jag öppnade min post, gosade lite med katterna, sa hej till Gymnasisten och sen hoppade jag i säng. Fanns ingen som helst anledning till att sitta uppe och få mer ont i ryggen av fåtöljen. Bättre då att ligga i sängen och läsa. Men givetvis kollade jag närmare på min post. Det var ett nytt stadsmysterium, Mysteriet med den listiga studenten. Nä, jag läste inte frågorna så noga. Ändå råkade jag se och haka upp mig rejält på ett korrekturfel. Svartbäcksgatan stavat med e! Fasa! Ibland ser även mina dåliga ögon bra. Eller dåligt – beroende på hur man ser (!) på saken.

Ett nytt mysterium anlände igår.

MED ETT KORREKTURFEL!!!

∼ ♦ ∼

Natten blev rätt OK, men jag vaknade flera gånger: det var för ljust, för varmt, jag hade ont i ryggen, fingrarna domnade och värkte. Kände mig väl inte superutvilad i morse, men promenaden till jobbet var skön som alltid. Det var emellertid lite svårt att gå ifrån katterna. Lucifer ville gå ut på balkongen, men det fick han förstås inte eftersom Anna och jag skulle iväg och jobba. Citrus var bara Så Jävla Gullig, vilket ju också är ett av hennes smeknamn. Jag kunde inte förmå mig att schasa ner henne från frukostbordet.

Jag fick ett hörn av frukostbordet….

Vem kan läsa till morgonkaffet när dessa ögon vilar på en?

Det blev en skön promenad även på eftermiddagen från jobbet ner till fru AS.

Ryggen var riktigt bra på morgonen. Det är när jag har suttit ner och jobbat en stund som den börjar göra ont. Jag får studsa upp och ner och gå omkring en del om arbetsdagarna. Det är lite svårt just nu eftersom jag har ont i en fot också. I eftermiddags hade jag en dejt med fru AS som tog väl hand om mina fossingar. (Fru AS är verkligen inte nåt as, AS är hennes initialer.) Det visade sig att jag har en nerv i kläm i foten.

Min chef bjöd in till enhetsdagar i höst. Detta infaller under en period när det kan krocka med annat. Jag har nämligen sökt ett stipendium via Journalistförbundet för en tvåveckors utbildning utomlands… Nu tror jag inte att jag får det, men om… Det skulle vara sååå roligt!!! Och det skulle ge mig mer utrymme att träffa vissa personer också, nåt jag helst vill göra på egen hand.

Utrymme…

To be continued…

∼ ♦ ∼

När jag kom hem lyckades jag nästan halka i en kattspya, så då fick jag leta efter den. Det tog sin lilla tid. Jag hittade den, emellertid och kunde torka upp den. Sen hittade jag en till som jag lyckades kliva i. Därefter väntade sopning. Det är inte som på jobbet att nån bara lämnar  och utgår från att det ska komma en lokalvårdare och ta hand om skärvor och smuts… Dålig stil! Nu laddar jag för kvällens extra styrelsemöte genom att sitta en stund på balkongen, ett synnerligen begränsat utrymme.

Det här fick nån lokalvårdare ta hand om. Dålig stil!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.