Ett inlägg om tredje delen i Kuopio-sviten.

Ytterligare en födelsedagsbok lägger jag nu till handlingarna. Av vännen FEM fick jag bland annat den tredje delen i Sirpa Kähkönens Kuopio-svit, En vår av is och eld. Så sent som förra julen fick jag de två första delarna i serien, av samma vän. Klart jag ville läsa del tre!

I det stora: Efter en sträng vinter i början av 1940-talet följer en kall vår i Finland. Risken att dras in i krig igen ökar för var dag. Så småningom börjar tyskarna gå mot öst. Finländare står vid deras sida.

I det lilla: Familjen Tuomis liv är fortfarande en kamp mot fattigdom och för att leva anständigt. Som i de två första delarna är kvinnorna de starka, medan männen är svaga och ängsliga. Annas man Lassi plågas av mardrömmar från förra kriget men försöker ändå ta hand om familjen. Anna hittar arbete, men svägerskan Hilda söker sin plats. Samtidigt kommer karelska Helvi och hennes dotter Mari tillbaka i familjen Tuomis liv.

Den gripande och fängslande historien om familjen Tuomi berör mig starkt även i denna tredje del. När jag läser boken vet jag den här gången det jag först inte visste, nämligen att serien är baserad på verkliga personer. För mig gör det bara berättelsen bättre. Personerna känner jag närmare den här gången och kan förstå varför de reagerar och agerar som de gör – och varför de inte tycks göra det. Utöver detta känns boken, med krig och hot från alla håll, mer aktuell än nånsin – trots att händelserna utspelar sig för över 80 år sen.

Toffelomdömet blir det högsta.

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Kuopio-sviten (länkarna går till mina inlägg om respektive bok:

1. Brudar i svart
2. Järnnätter
3. En vår av is och eld (se texten i inlägget ovan!)

Livet är kort.