Kära dagbok…

Köpepaj och hemgjord sallad. Vinet var rött och italienskt igår, precis som nästan alltid.

Även detta inlägg inleds med en matbild. Inte blev det alls så tokigt med köpe-Västerbottenpaj. Den var riktigt god. Jag gjorde en liten sallad till och hällde upp ett glas rött. Men redan efter tillredningen av salladen var jag helt slut igen. Det är som om jag inte har nån energi alls, som om jag får upp lite grann och sen plötsligt och oförklarligt åker ner igen. Nåja, mat och vin var gott.

Kvällen förflöt ganska lugnt. Jag såg på Unge kommissarie Morse och till programmet gjorde jag en lite ostassiett och tog ytterligare ett glas vin. Nånstans vid 23-tiden låg jag i sängen alldeles för trött för att läsa.

∼ ♦ ∼

Väckt för andra gången med bok och kaffe på sängen.

I morse blev jag väckt att två tjejer. Först ut var Citrus. Vid sex-tiden var hon hungrig och pep utanför sovrumsdörren. Jag lyckades somna om efter att ha utfodrat djuren – för att bli väckt vid halv åtta av nästa tjej. Fästmön messade att hon var på planet och beräknades vara hemma nånstans mellan elva och tolv redan.

Jag tömde kattpottorna, men gick och la mig en stund igen med Björnen sover och nybryggt kaffe på sängen. Vid nio-tiden kände jag att jag behövde sätta fart, så jag klev upp och åt frukost och duschade. Jag tog reda på gårdagens rena och torra tvätt, startade diskmaskinen och var nere med sopor.

Sen gick det snabbare än snabbt. Anna hörde av sig att hon satt på tåget till Uppsala och jag frågade om hon ville bli mött på centralen. Det ville hon. Bara det att vi höll på att missa varandra. Jag slängde på mig jeansen och gick ganska omgående, men eftersom jag är så himla trött och seg stod jag på perrongen när Anna messade att hon var halvvägs hemma… Ja ja, jag bad henne vänta och vände om. Slutet gott, allting gott och äntligen sågs vi igen!

Hemma blev det uppvisning av inköp, presentutdelning och kaffe. Anna tog ett par mackor, jag tog en fruktstund lite senare när Anna vilade. Jag fick fin choklad från Berlin. Häftigast var nog plåtasken som såg ut som en bok med italiensk choklad. Vilken perfekt present till en boktok!

Perfekt present till en boktok…

Massor av choklad fick jag, så att jag ska bli tjockare, förstås.

Jag ringde Annas snälla mamma för att höra om jorden levererats. Det hade den och hon hade fått in det mesta på tomten också. Jag  frågade om hon ville hänga med ut och käka i kväll och det ville hon. Vi tänkte gå till Byblos som ligger tio minuter från hemmet, så dit orkar jag gå. Överenskommet blev att jag skulle hämta Annas snälla mamma vid Slottet på eftermiddagen och skjutsa hem henne så hon fick slappa ett tag och tvätta bort jorden under naglarna. Sen tar hon bussen ner till klockan 17 när vi har bokat bord. Hållplatsen ligger precis utanför restaurangen, vilket ju är perfekt. Det är nämligen betydligt dyrare att åka taxi på helgerna, visade det sig idag när hon tog droska ner till Slottet. I samband med denna lilla utflykt gjorde bilen och jag en extra tur så att batteriet ska laddas.

Hemkommen var det givetvis dags för söndagsfika. En choklad inhandlad i Berlin trollades fram och avsmakades. Den var ljuvlig! Men vi är väl inte så hungriga nu, dårå…

Choklad inköpt i Berlin till söndagskaffet.

∼ ♦ ∼

Häromdan kom ett vitt kuvert till Anna. Det visade sig att hon hade nätshoppat – igen! – var sin tub spännande kinesisk salva för våra onda ben. Frågan är bara hur vi ska använda den – ingen av oss läser kinesiska…

Undras hur den ska användas. Vi kan inte läsa den kinesiska bruksanvisningen…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.