Kära dagbok…

Seriemördarna är tunga att läsa om.

Även tisdagskvällen ägnade jag mest åt att läsa. Jag är nu nästan halvvägs bland seriemördarna som jag har fått från Blue Publishing för recension. Det är tung läsning, för de mord och brott dessa personer har begått är rent ut sagt hemska, vidriga. En kan ju fråga sig varför jag läser sånt här. Fästmön frågar mig ganska ofta varför, för jag sitter och stönar och fäller kommentarer under läsningen. Det finns inget enkelt svar. Framför allt vill jag förstå varför en del människor gör sånt här, varför de inte har några spärrar. Det känns som en gåta som behöver få ett svar så att vi som förstår kan bidra till att skapa en bättre värld. Fast… jag vet inte exakt hur just jag ska kunna bidra till detta, jag jobbar ju vare sig med rättspsykiatri eller i kriminalvården. Och ärligt talat vet jag inte om jag nånsin kan förstå. Det jag kan ana och se är vissa mönster som delvis påverkar hur människor blir som de blir. Arvssynd är nämligen nåt jag tror att en inte föds med, men det klart att vissa gener kan påverka, såsom benägenhet för missbruk.

Lättare och bara 470 sidor, men också spännande läsning.

Igår trillade ytterligare en bok in för recension. Den började jag läsa lite i under frukosten idag och så fick boken följa med i ryggsäcken till jobbet. Ja, jag måste alltid ha en bok med mig (utom när jag är på pubrunda), men nej. Jag hann givetvis inte läsa boken under dan. Bonniers skickade mig vänligen ett recensionsexemplar av den nionde delen i Avdelning Q-serien. Den är lite lättare än seriemördarna att ha med sig – i vikt och omfång (470 sidor jämfört med 501 sidor seriemördare) men också på sätt och vis innehåll (serimördarna är verkliga, mördarna i Natriumklorid är fiktiva). Just denna bok är ännu inte utgiven, men ska finnas i handeln från och med tisdag nästa vecka. Första recensionsdag är inte förrän fredag nästa vecka och jag har inga krav på att bli klar med vare sig läsning eller recension till dess.

Läsa är alltså det jag gör när jag är ledig – förutom att städa, tvätta och sånt. Och igår kikade jag på ett TV-program också, Bäckström, tillsammans med Anna och Citrus. Efter programmet fortsatte jag med seriemördarna i sängen tills jag slocknade runt 23-tiden.

Citrus tittar på Bäckström.

∼ ♦ ∼

Mer tid för operativt arbete.

Idag var det en grå, blåsig och lite trist morgon. Solen tittade emellertid fram senare, men gladde mig väl just inte så mycket eftersom jag satt i möten större delen av tiden. Nåja, jag är väldigt glad att jag får vara på just den här arbetsplatsen även om det är lite av en prövning för tillfället. Det är nyttigt och jag tvingas ta ansvar, tvingas våga, tvingas prova – och stärks av varje framgång. Motgångarna bär jag med hyfsat jämnmod, men de ger mig ibland en del sömnproblem. Jag är en ältare. Men ett av resultaten från ett av mötena blev… att jag ska ”slippa” delta i ett gäng återkommande möten ett tag framöver. Mer tid för operativt arbete alltså. Det låter ganska bra.

∼ ♦ ∼

Jag och vännen jag har känt längst i livet på en bild från hösten 2020. Vi är givetvis mycket snyggare nu.

Den vännen jag har känt längst av alla mina vänner hörde av sig idag. Hon har samma namn som min enhetschef och båda är de vänsterhänta – men bara äldsta vännen kommer resande hit till min födelsedag. Jag misstänker att hon förstår hur mycket det betyder för mig – jag har ju ingen familj i den meningen att jag saknar föräldrar, syskon, barn och andra nära släktingar. I min ursprungsfamilj är det bara jag kvar och ingen kommer efter mig. Så jag blev extra, extra glad, även om jag har förvarnat om att vi kanske inte hinner umgås så mycket bara vi två.

∼ ♦ ∼

I kväll är jag tvätterska. Tvättkorgen var ganska välfylld och jag får passa på att tvätta så mycket jag kan och hinner idag och i morrn eftersom jag behöver hänga tvätt i Matsalen. När Anna jobbar är det ingen som äter där inne, så den rena tvätten tar inte åt sig matlukt. Gymnasisten har visst redan ätit och jag ska bara äta mackor och kaffe till kvällsmat i köket. Vid min lilla retroköksmöbel.

Lucifer och Citrus gillar också min retroköksmöbel. Här ligger det finaste mor har på bordet på en bild från julen 2019.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.