Ett recenserande inlägg om årets andra lästa novellsamling.

Innan årets sista månad tar slut hade jag som mål att läsa den andra av de två novellsamlingar jag fick för recension. Samma författare som senast, det vill säga Jo Nesbø, släppte även Råttön och andra berättelser i år. Tack till Albert Bonniers förlag för recensionsexemplaren!

Råttön och andra berättelser är något mer omfångsrik än Svartsjukemannen och andra berättelser, men innehåller endast fem noveller. Titelnovellen Råttön är väldigt lång och snarare en kortroman. Råttön är dessutom mer åt science fiction än ren spänningsnovell. (Skräckberättelser, anger baksidestexten.) Den utspelar sig i framtiden i USA efter en världsomfattande pandemi. Rättsväsendet fungerar inte och kriminella gäng far fram och misshandlar, våldtar och mördar. Genom framför allt en ung mans göranden och låtanden får läsaren skåda ren ondska, men också vad att icke sunt förhållande mellan far och son kan åstadkomma. Mot slutet förvånas jag över att jag faktiskt ändå gillar den här novellen. Nästa novell har titeln Makulator och håller mer lagom antal sidor (42). För mig blir den ändå väldigt rörig. Här handlar det om medicinska frågor, men också om att ta sitt ansvar. I Cikadorna är de båda huvudpersonerna två ganska tävlingsinriktade män. Bara det att berättarjaget inte riktigt vill erkänna det. Berättelsen Serum utspelar sig i Botswana mellan far och son. Båda blir ormbitna, men bara en överlever. Svart springare är den femte och avslutande novellen. Den visar hur lite ett människoliv kan vara värt. Serum och Svart springare är föredömligt korta och den här bokens bästa noveller.

Samtliga noveller är välskrivna. Plus i kanten blir det för noll korrekturfel. Jag känner att jag kanske börjar kunna tycka om noveller lite mer än jag trodde. Men så är dessa skrivna av en driven författare. Ibland blir det emellertid lite för pratigt och för långt. Karaktärsbeskrivningarna är mer ingående i den här samlingen jämfört med Svarstjukemannen. Det mänskliga psyket är onekligen fascinerande och rikt att ösa ur. Vissa av de här novellerna är i blodigaste laget för mig, alltså aningen för mycket våld. Sci fi-inslaget hade jag klarat mig utan också. Så… den som gillar spänning, skräck, en dos fantasy och en del fullträffar vad gäller slutpoängerna – den gillar det här. Jag är inte helt övertygad än.

Toffelomdömet blir högt.

Livet är kort.