Kära dagbok…

Tisdagskvällen blev stressig. Ett tag blev jag lite glad för jag trodde att jag skulle kunna stråla samman med Fästmön på stan, men så blev det inte. I stället stressade jag hem. Jag fick genast starta datorn, för nya mejl i två ärenden inom mitt styrelseuppdrag hade inkommit. Mejlen krävde genomläsning av bilagor/filer, tankeverksamhet, åsiktsformulering etc. Sen höll mejlandet på av och till under kvällen, men nånstans efter klockan 21.40 gav jag upp.

Jag hann dock även läsa ut boken jag har fått för recension – jag hade inte många sidor kvar. Recensionen är nu skriven och tidsinställd för publicering på fredag morgon, det vill säga första recensionsdagen. Nu ska jag läsa den sjätte och avslutande (?) delen i familjesagan/-serien om folket på Neshov. Det är en riktigt bra norsk romanserie som utspelar sig i nutid och som handlar om svenska Torunn som har en norsk far – och tre farbröder. Rekommenderas varmt!

Bokbyte igår från insnöat gäng på Öland till en dotter i Norge.

Två TV-program, eller snarare ett och ett halvt, hann/orkade jag med igår kväll. Båda hade mordiska innehåll. På TV4 startade en serie om en läskig doktor som opererade folk med katastrofala följder.  Kunde inte låta bli att få Macchiarinivibbar. På Sjuan var det sen ett program om Jack the Ripper och användning av modern, forensisk teknik. Tyvärr orkade jag bara se halva programmet.

∼ ♦ ∼

Übersnyggt universitetsparaply.

Under gårdagskvällen började det regna och det fortsatte uppenbarligen under natten och även i morse. Det var stora pölar som nästan krävde taget simborgarmärke för att passera. I morse fullkomligt öste det ner. Jag hade såväl regnkappa som paraply och jag blev bara lite våt om båda stortårna och ena tröjärmen (hade luvatröja under regnkappan). Jag såg förresten ett übersnyggt profilparaply på display på jobbet. Det ville jag sno! (Men jag har redan ett snott.)

Mötesfika – fast jag inte skulle…

Framkommen till jobbet kunde jag lägga rabarber på samma plats jag har haft tidigare i veckan. Dessutom hittade jag mobilladdaren i mitt skåp. Vilken tur! En kollega från en annan avdelning tittade förbi och vi fick ett trevligt morgonsamtal medan jag packade upp och installerade min utrustning med mera.

Dagen förflöt sen med möten och artikelförfattande. På förmiddagen hade vi ett förlängt enhetsmöte och chefen bjöd på go-fika. Jag karvade mig en bit, men erkände för Anna och på Instagram att jag inte kunde stå emot, trots goda intentioner att försöka hålla igen.

På eftermiddagen hade vi ett möte som drog ut på tiden. Men det var ändå ett givande och behövligt möte.

I morrn har vi en avtackning med efterföljande AW. Jag har en liten sak jag ska överräcka och ska hålla ett kort tal. Enhetens personal har också fått en sång att öva på. Vidare har jag blivit inbjuden till en brädspelsgrupp som före corona träffades nån kväll då och då och spelade spel på nån pub. Låter ju hur trevligt som helst!

∼ ♦ ∼

Kvällsmaten blev två mackor och kaffe och det blev jag nöjd med (men det var inte värt att fota). Gymnasistens mamma hade lagat mat åt honom. Jag körde en maskin tvätt, vattnade krukväxter, läste lokalblaskan och orkade just inte mycket mer. Alla möten, alla människor, alla intryck har gjort mig trött och slut, men ger också energi i längden. Det gör även mina promenader till och från jobbet. Jag går nånstans mellan 7 500 och 8 800 steg om dan. Kroppen mår bra av det. Skorna, däremot har det gått hål i, upptäckte jag på hemvägen.

Somliga går med trasiga skor…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.