Kära dagbok…

Gårdagens andra firning av bullen.

Jag överlevde den första arbetsdagen på jobbet, men var bra trött igår kväll. När Fästmön fixade käket och jag hade dukat och burit i grejor några vändor i Djungelrummet där vi äter när vi är tre tog jag tag i lite styrelsesaker. Det är årsredovisningstider och planering inför årsstämman i december som kräver en del insatser.

Resten av kvällen blev det inte mycket gjort mer än korta stunders läsning av boken jag har fått för recension. Lite annorlunda var kvällsfikat som för ovanlighetens skull numera bestod av tilltugg till kaffet. Det var ju Kanelbullens dag igår och jag erkänner att jag firade rejält. I alla fall två gånger – en på jobbet, en hemma.

Anna gjorde en beställning av hemkörning av varor (levereras i morgon onsdag) och jag ”hjälpte till” med glada tillrop tillägg och kompletteringar etc. Vi kikade sen på Huss och även den sista delen var två timmar lång.

∼ ♦ ∼

Idag påbörjade jag mitt skrivuppdrag när jag kom till jobbet. Det ska bli en artikel för vårt intranät, lite åt personporträtthållet, men inte riktigt så jättepersonligt. Sen blev det en timmes utbildning av ett verktyg jag jobbar i och med. Tyvärr dog nätverket när det var tio minuter kvar. Så jävla irriterande! Under nätverksavbrottet passade jag på att gå ner på mitt kontor och hämta några av mina personliga grejor. Jag mötte en annan enhetschef än min egen på gamla avdelningen. H*n hejade snällt och berättade att de fått stränga order om att lämna mitt kontor – åt mig. På lunchen idag träffade jag på min ordinarie chef av en händelse. Jag passade då på att fråga vad som gäller. Till svar fick jag att jag inte blir av med kontoret – just nu… Dubbla budskap råder alltså sedan jag så sent som i fredags läste i en intern text till alla på min gamla avdelning och av den uttydde att jag ska bli av med mitt kontor nästa vecka på grund av omflyttningar. Chefens ord är alltså inte samma som direktörens som hade skrivit texten, men det är min chef jag ska tro på, fick jag höra idag.

Kaffe finns i alla fall som tur är.

Ännu mer irriterande än döda nätverk och dubbla budskap är att jag inte får min nya dator på fredag som planerat. Sjukdom och sjukskrivning kan ingen rå över och jag känner medlidande med den person som skulle hjälpa mig. Jag har blivit utlovad kontakt med någon annan som kan göra installationen. Givetvis hoppas jag på snabb hjälp eftersom min gamla dator inte har uttag som passar för att koppla ihop den med en stor skärm – jag får sitta och försöka se på lilla laptopskärmen.

Ja ja, det är tur att det finns kaffe (och bullar – ibland)… Och trevligt lunchsällskap. Det blev för övrigt många fina återseenden idag i lunchrummet. Som jag har saknat det sociala…

För övrigt är utsikten på plan tre bättre än den på plan ett, som sagt…

Bättre utsikt på plan tre, idag fotade jag barockträdgården.

∼ ♦ ∼

Hemmakvällen fortsatte med nya mejl med bilagor att granska. Anna lagade mat igen och jag försökte hinna med att vara behjälplig. Gymnasisten vilade (?). Jag hann klippa naglarna och läsa lokalblaskan medan Anna och jag avrapporterade!  Mobilladdaren hade jag visst glömt på jobbet, vilket jag inte upptäckte förrän jag skulle ladda mobilen. Krångligt det ska vara då! Nu kan jag bara hoppas att den ligger kvar på skrivbordet jag satt vid idag – eller att jag har lagt den i datorväskan som är inlåst på jobbet. Utöver detta behöver jag försöka läsa ut boken jag har fått för recension – första recensionsdag är ju på fredag och jag vill gärna kunna publicera då.

Middagen var en italiensk historia i Annas tappning – spaghetti med kycklingfärs och Dolmio med basilika.

Kycklingfärs med Dolmio basilika och spaghetti, Anna style.

Några större insatser har jag inte orkat göra här hemma idag, inte ens flatmoppa. Jag har sopat två gånger och tömde kattpottorna, slängde kattskit och bäddade i morse. Det får räcka så. Jag ska försöka orka se ett TV-program klockan 21.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.