Kära dagbok…
Lite sovmorgon blev det för mig idag. Klockan var över åtta när jag slog upp ögona. Det kanske är så att jag börjar varva ner nu när halva semestertiden har passerat. Fästmön skulle iväg på en tur med sin snälla dotter, så hon var lite stressad. Själv kunde jag ta det lugnt och läsa ut en bok och dricka kaffe på sängen. Det har blivit dåligt med läsning under semestern, för det har varit så mycket annat på gång. Men när jag ger mig av på den sista resan i sommar tänker jag ägna litteraturen mer tid.
I morse blev det i alla fall bokbyte. Jag läste ut första delen i serien Pilgrimsfalkens väktare och har gripit mig an andra delen i Tekla-serien. Boken jag ska läsa nu gav jag till Anna i födelsedagspresent i april i år, tror jag.
∼ ♦ ∼
Runt lunchtid hade jag två tjejer i bilen och en massa packning i bagaget. Jag styrde bilen ut på landsbygden. Det blev en lagom resa Uppsala-Fjällnora tur och retur. Bilen mår bra av att inte bara få köra korta sträckor som till affären eller till Slottet. Snart har den varit i min ägo i ett år. När jag kollade mätarställningen insåg jag att jag inte har kört mer än cirka 237 mil sen jag köpte den. Då blir det perfekt med ytterligare en långresa snart.

Enligt mätarställningen har jag kört nya bilen cirka 237 mil hittills.
Hemkommen igen efter nån timme upptäckte jag lilla busan Citrus uppflugen på mitt skrivbord. Hon vet att hon inte får vara där, men jag misstänker att hennes stora lillebror Lucifer hade jagat upp henne där. Jag fattar inte hur hon lyckas klämma sig upp, jag har ju ställt hinder i vägen som synes på bilden nedan.

Busan Citrus har klämt sig upp på mitt skrivbord, hindren till trots.
∼ ♦ ∼
Men jisses, tänker du nu, kära dagbok. Hur ska det bli med maten? Ingen fara på taket jag ska äta middag på lokal både i kväll och i morgon, som jag berättade igår. Och fram till dess ser jag till att jag får i mig lite nyttigheter till eftermiddagskaffet.

Så att jag klarar mig till klockan 18…
Tisslingarna har fått mat i sina skålar, men somliga tycks föredra sin svans. Hmm…

Du är go du, svansen!
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Citrus – Tofflan 1 – 0 🙂
Skönt att du börjar känna dig nervarvad och kan slappna av – vet att många behöver tid till det. Vi delar ju upp semestern oftast, men då börjar vi ofta med någon resa direkt för att sen ta det lite piano hemikring på slutet
GillaGilla
Precis! Och när en är så söt som Citrus (hon kanske borde heta Socker i stället?) går det ju inte att bli arg och skälla. 😛
Idag tog jag första riktiga sovmorgonen, vaknade inte förrän klockan var tjugo i nio. Men det blev lite senare än vanligt igår kväll också. 😉
GillaGilla