Kära dagbok…
Igår blev det verkligen min favoritmiddag hemmavé – sill och potatis. Potatisen kom från egna landet, likaså gräslöken. Sillen kom nån annanstans ifrån, ölen från Prag och spriten från Östergötland. Det enda som var knepigt var snapsvisorna. En har blivit helt fel. Jag bara älskar’t ändå!

Älskar’t!
∼ ♦ ∼

Fredagsstart.
Men det är ju själva fan att det inte går att sova när en har semester! I morse vaknade jag väl vid sjutiden. Det hade vare sig med katter eller toaletten att göra, jag bara vaknade. Fästmön var också tidig, så det blev kaffe på sängen och en stunds läsning. Trots att vi vaknade så sent var vi sega.
Det regnade hela förmiddagen och vi hade ärenden att utföra på stan. Till sist trotsade vi skyfallen och gick ut iförda våra regnkappor. Jag kan meddela att det var skönt först. Under hemfärden klibbade svetten på ryggen.
Vi pausade hemma för en gofika med bröd från Butiken på hörnet – trots de uteblivna räkmackorna häromdan. Ibland vinner en inget på att vara långsint. Kakorna var goda och det blev två var. Och på tal om att inte vara långsint… idag var vi på Clas Ohlson och handlade, bland annat en pedalhink…
Det blev även en tur till Korgtassen där vi köpte grilltillbehör. I morrn ska vi nämligen till Förorten på grillfest för att fira en 19-åring.
∼ ♦ ∼
Middagen intog vi hos Alex. Vi åt scampi och oliver till förrätt (öl till mig) och delade på en fyraostarspizza till huvudrätt. Var sitt glas montepulciano blev det till huvudrätt. Giovanni bjöd på kaffe och miniglassar till dessert. Och medan jag har skrivit detta börjar klockan närma sig 21 och Vera ska dyka upp i TV-rutan.
∼ ♦ ∼
Det har varit en tung dag idag. Det känns som om det bästa på semestern har passerat och att årets samvaro med släkt och bästa vänner är slut. Nu blir det kanske inte så, trots allt. Jag har vissa funderingar och planer. Målet är att må bra och att orka stå på egna ben, inte bara luta mig mot Anna.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.