Kära dagbok…

Orka!

Så blev det måndag och arbetsvecka igen. Det var inte så att jag vaknade och kände mig utvilad och pigg i morse. Det har sina förklaringar, alla går jag inte in på här eftersom jag inte orkar förklara vad det är för regler som gäller. Men också för att somliga inte förstår att detta jag skriver just nu är en dagboksanteckning. Kära dagbok, jag vet inte vad jag hade gjort utan dig. Däremot hade jag klarat mig utan illasinnat folk som döljer sina elakheter bakom låtsade välmeningar. ORKA!

∼ ♦ ∼

Det är soligt och varmt och även en bitmoji-Toffla behöver solbrillor.

Värmen håller i sig och gör förstås också sitt till att en sover dåligt. Vi kan ju inte ha öppet för korsdrag hur som helst på grund av katterna som gärna vill hoppa ut om de ser eller hör en fågel eller insekt, till exempel. Det var redan 20 grader och sol när jag vaknade vid sextiden. Igår indikerade väderappen att det skulle bli regn mitt på dan. I morse var detta ersatt av ett moln. Temperaturen låg på minst 25 grader.

Jag började min arbetsdag med att läsa och skriva några mejl och granska en faktura. Det skulle ha kommit svar i förra veckan på några frågor till en artikel jag skriver, men inget har inkommit än trots påminnelse i slutet av veckan. Inte ens ett svar på mejlet. Och då kan jag inte gå vidare där, förstås. Antalet möten blir färre och färre, men vi har fortfarande morgonmöten varje morgon klockan 9.15. Deltagarantalet minskar drastiskt nästan för varje dag.

Idag på förmiddagen var det dags för mig att få min andra dos vaccin. Jag är så tacksam att jag får detta, i många länder i till exempel Afrika finns det inte vaccin att uppbringa alls. Via LinkedIn har jag kontakt med en före detta kollega från min tid vid ett annat universitet här i stan. Före detta kollegan bor och arbetar sedan flera år tillbaka i Kenya. Där finns inget vaccin att få utan invånarna får klara sig så gott det går, skriver hon.

Mitt munskydd var lika gigantiskt som sist och skavade i ögonen. Men värst av allt var att det fastnade i ett örhänge när jag skulle ta av det utanför vaccinlokalen. Lyckligtvis fick jag i örhänget igen, utan spegel.

Gigantiskt munskydd och jacka på i slutet av maj vid första sprutan.

I tischa med lika stort munskydd för dos två.

Hämtade ut mediciner bland struliga kunder.

På hemvägen efter sprutan passade jag på att besöka ett apotek. Mina mediciner är på väg att ta slut och jag behöver fylla på förråden inför semestern. På apoteket höll jag på att tuppa av. Varenda kund strulade och jag kände mig illamående, yr och svimfärdig. Men jag höll mig på benen och lyckades även handla nåt ätbart till Mini på Korgtassen.

Igår kväll kunde jag inte äta, så det sista jag fick i mig på söndagen var glassen jag åt i Gamlis på eftermiddagen. I morse gick det bra med fil, bär, müsli och honung. Till lunch tog jag en macka, ett kokt ägg och två stora glas bubbelvatten. Kanske var det vätskebrist som gjorde mig lite klen. Middagsmaten från igår får bli middagsmat i kväll i stället. Denna värme… Synd att den inte påverkar suget efter öl och choklad…

∼ ♦ ∼

Vi orkade dammsuga igår kväll, tack och lov. Fästmön rattade Robert* och jag den vanliga dammsugaren. Det visade sig att katterna hade gullat med Robert när han stod i dockan, så han var inte helt uppladdad. Därför körde han bara köket och hallen och jag gjorde resten. Svettigt, men nu är det gjort. Idag stod bara sedvanliga hushållssysslor på min agenda som att köra en diskmaskin, tömma den, tömma kattpottorna och gå med sopor.

∼ ♦ ∼

*Robert = vår robotdammsugare

Livet är kort.