Kära dagbok…

Lördagskvällen på Main Street blev lugn. Fästmön försåg oss med god mat som vanligt. Det blev kycklingfilé med egengjorda potatisklyftor och till det fetaost- och paprikaröra. Jag gjorde grönsalladen och luftade en Johanna. Supergod kombo!

Supergod lördagsmiddag!

Resten av kvällen läste jag mest. Jag var i slutet på en spännande deckare med polisen Helen Grace och ville gärna veta upplösningen. Ruggig! Bokbytet blev till en lokal författare. Kjell Eriksson skriver om numera före detta polisen i Uppsala, Ann Lindell. Nu är hon på Gräsö och tar sig an ett kallt fall med en försvunnen kvinna.

Bokbyte från brittiska polisen Helen Grace till före detta Uppsalapolisen Ann Lindell.

∼ ♦ ∼

Söndagsstart.

Idag sov vi länge, även jag. Klockan var över nio när jag vaknade. Vi hade funderingar på ytterligare en utflykt, men det fanns ändå tid för läsning och kaffe på sängen. Passande nog utspelar sig som sagt boken på Gräsö, vilket ligger halvvägs till dit vi hade tänkt oss idag.

Jag ringde Annas snälla mamma för att höra om hon ville hänka. Det var för varmt för utflykter, tyckte hon, och stannade kvar i Slottsträdgården.

Anna och jag tog det lugnt och stressade inte iväg. Först blev det ordentlig frukost och dusch innan vi tog med oss soporna, lämnade dem i soprummet inkl. en läckande, stinkande papperskompostpåse (helt jävla värdelöst) och drog iväg i bilen norrut i länet även denna dag. Vädret var strålande och färden gick mot Österbybruk med siktet inställt på Stina Wollters utställning där.

Bilen hittade till Österbybruk. Vi hittade massor av konst där och även en loppis och en retrobutik. En del konst var lite konstig, men så är det ju alltid, alltså en begriper inte all konst – eller ens gillar den. På en av affärerna blev jag förtjust i en gammal leksaksskrivmaskin. Den fick stå kvar. Idag var det Anna som handlade.

Väggkonst.

Fågelbo för barn?

Detalj ur en skitstor blyertsteckning.

Den här ville jag ha, men den fick stå kvar.

Stina Wollters utställning var spännande. Många verk hade röda prickar och när vi gick därifrån var ytterligare två verk rödprickade. Tavlorna ska hämtas när utställningen är över, i slutet av månaden.

Vi köpte glass och vatten på Bistro Jernet och satte oss på en bänk med bord och slappade tillsammans med en and innan det var dags för hemfärd. En alldeles finfin utflykt, mycket skön, lagom körsträcka och trots att vi satt i bilen en del tycker jag att vi har fått lite färg båda två.

En figurin som var med på Stina Wollters utställning.

Vid vatten fikade vi.

Glass från Bistor Jernet.

Solflickan Anna.

Hemma på Main Street väntade familjen Katt otåligt på oss, medan Gymnasisten nog tyckte att det hade varit lite skönt med en stunds ensamtid. Medan Anna fixade med några balkonglyktor och jag bäddade rent, provade Citrus Annas retrofynd. Det gick bra att sitta på det.

Det gick bra att sitta på Annas retrofynd, tycker Citrus.

∼ ♦ ∼

Men utflykterna var inte slut med detta. Vi tre människor gick iväg mot UKK och Byblos där vi åt söndagsmiddag på uteserveringen medan löjliga fortkörare fräste förbi på Vaksalagatan och hånglande par förlustade sig medan de väntade på bussen. Magarna stod i fyra hörn trots att vi varken tog för- eller efterrätt. Men just när vi hade betalat och skulle gå kom ett dignande fat med färska frukter till vårt bord.

UKK ligger mitt emot Byblos.

Ägaren bjöd på sallad.

Ordinarie kycklingrätt för mig.

Libanesiskt kaffe på maten.

Ett dignande fruktfat med hälsning från ägaren avslutade måltiden.

∼ ♦ ∼

Medan solen nu håller på att gå ner har vi låtit Robert* jobba i köket, hallen och vardagsrummet. Vi har plockat undan saker och ställt tillbaka dem. Jag har skrivit det här inlägget medan Anna har gjort en rabarberpaj. Det blir nog en liten bit till det sista kvällskaffet.

∼ ♦ ∼

*Robert = vår robotdammsugare

Livet är kort.