Kära dagbok…

Att skriva hjälper mig.

Fredagen var en lite tuff dag för mig. Det var som att allt som har varit struligt på jobbet liksom kom över mig. Ja, jag fick ångest, dock inte av värsta sorten. Men ändå. Det var jobbigt. Känslan av att jag måste prestera som fan – och att mitt bästa kanske ändå inte räcker, försöker bita sig fast. För om inte mitt bästa räcker… Är det då ens nån idé att försöka..? Jag känner mig så trött och slut också. Det är nästan övermäktigt ibland att tömma kattpottorna och gå till soprummet, men jag gör det. Ett verktyg av flera som jag använder mot min ångest är att skriva. Genom att skriva här hos dig, kära dagbok, kan jag efteråt se att jag faktiskt har gjort nåt om dagarna, trots att jag ibland mest känner mig… lamslagen. Vidare hjälper det mig att komma ihåg, inte bara vad jag har gjort, utan vad jag tyckte och kände. 

Fredagsburgare hemma.

Lika trött som jag är på städning och sånt är väl Fästmön på matlagning. Laga mat är bland det tråkigaste jag vet, näst efter att diska. De tu hänger dessvärre ihop. Nu har vi emellertid diverse hushållsmaskiner till vår hjälp. Men det är oftast Anna som står för matlagningen.

Jag har aldrig haft diskmaskin tidigare, innan jag blev sambo 2018, och även om vår maskin är som den är (liten och rätt kass) känns den som lyx för mig. Igår tog vi dessutom hemkörning av mat. Då blev det inte matlagning och bara ytterst lite disk – som kunde stoppas i diskmaskinen. Från Dylans fick vi burgare (halloumi för min del) och strips hemkörda och jag hällde i mig en härlig ”kalling” från kylen till.

Men diskmaskinen är inte den enda ”hjälpsamma” hushållsmaskin vi har. Numera har vi två nya dammsugare också. I torsdags var vi och hämtade vår robotdammsugare. Igår kväll var det dags att testa Robert, som vi har döpt honom till, lite mer. Men till skillnad från torsdagen plockade vi undan först innan Anna ställde in honom för dammsugning i hallen, köket och sovrummet. Det finns en film på Instagram, men om du inte finns där, kära dagbok, kan du se nedan hur Robert ser ut när han vilar i sin docka under ekbyffén. Den lilla kökshandduken, med motiv från pappas farmor Mabels hemstad Wymondham (uttalas Windham), ligger över borsten eftersom vi har en killkatt som gillar att tugga på sånt. Att se på när Robert dammsuger var ett sant fredagsnöje och när jag vaknade idag kände jag en sån lättnad över att jag faktiskt inte behöver dammsuga alls den här helgen. Om jag nu inte får nån sorts obetvinglig lust att göra det, förstås…

Här under ekbyffén bor Robert.

Ja jo, vi tittade på de två senaste delarna av Maria Wern på TV4 Play också, förstås, men sen räckte det med nöjen.

∼ ♦ ∼

Lördagsstart.

Idag vaknade jag nånstans mellan kvart över sju och halv åtta. Jag har tagit det lugnt på morgonen, men jag har också fått en del gjort. Först blev det läsning och kaffe på sängen. Just nu läser jag en bok jag har fått för recension. Ungefär 100 sidor återstår, så jag hoppas att jag kan läsa ut boken senast i morrn.

Jag tog reda på gårdagens rena och torra tvätt och när jag klivit upp ur sängen tog jag tag i strykhögen. Delar av den har legat ett tag. Nu strök jag mest tischor till mig, men också några dukar och kökshanddukar. Just dukar och kökshanddukar önskar jag att jag kunde mangla (hushållsmaksinstok!), men nån mangel har vi inte riktigt plats för här hemma.

Lite nytta i form av strykning.

Efter strykning, kattpottömning och soppåstömning satte jag mig här vid datorn och svarade på ett mejl från min syssling A i söder. Jag har också kikat på en möjlighet att komplettera vår vardagsservis med vissa delar. Anna har fått ett förmånligt erbjudande om en tremånadersprenumeration på lokalblaskan. Det kan ju vara kul att ha den att bläddra i på sommaren. Bara fakturan kommer rätt den här gången och inte till en avliden person…

∼ ♦ ∼

Det är dags att äta brunch, bädda och sen hoppa in i duschen. Anna och jag ska gissningsvis gå och handla när hon kommer hem från jobbet. I kväll vankas det kyckling till middag, indisk stil.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.