Kära dagbok…

Att fantasin inte precis flödar när det gäller middagsmat är synnerligen bekant. Igår visade jag upp en nyttig grönsak här, kära dagbok – och refererade till en gammal kompis… Idag visar jag upp vad jag sen åt till middag: tre kycklingchorizo med bröd, räksallad och bostongurka. Flott (!) värre, men mätt blev jag och jag klagar inte.

Torsdagsmiddag med grönsaker (bostongurka).

Torsdagskvällen i övrigt tillbringade jag mest i fåtöljen. Jag körde dock två maskiner tvätt, jag gjorde ju liksom inget särskilt mer än var hemma. Det blev lite läsning i min… annorlunda (på ett bra sätt!) bok på gång, men mest TV. Jag blev så berörd av gårdagens Arvinge okänd som till vissa delar var filmat här i Uppsala. Man såg bland annat vårt hus. Men det var inte det som berörde mig utan människoödet som skildrades, en person som på sätt och vis var starkt förknippad även med min arbetsgivare. Så... gårdagens program rekommenderas, det finns på SvT Play!

Fästmön jobbade igen igår kväll, men nu är hon ledig tre dar. Jag hängde rätt mycket med familjen Katt. De är sköna lirare och inte bara gulliga – de har så olika personligheter!

Mini och jag fikar.

Mamma Mini är förstås äldst eftersom hon är mamma till de andra två. Hon är runt tolv år, ingen vet riktigt. Hon sover ganska mycket, men får ibland stolleryck och galopperar (!) i lägenheten, ofta så snabbt att hon inte hinner stanna i tid utan glider på golvet. Det händer att hon jagar sin egen svans också. Hon kan vara ganska bitsk, så en måste passa sina fingrar.

Samtidigt gillar hon att sitta nära. Ibland. Då hoppar hon upp på armstödet till nån av våra fåtöljer och så backar hon in mot den som sitter där så att hon får kroppskontakt. Sen ligger hon där och spinner. Igår kom hon till exempel när jag bytte miljö från skrivbordsstol till fåtölj för att ta en mugg kaffe på min eftermiddagsrast.

Minis äldsta dotter Maja bor hos Gymnasistens pappa. Men sen har hon två barn till som bor hos oss. Citrus och Lucifer föddes i september 2015 med assistans av Biografmaskinisten som barnmorska. Citrus föddes först. Hon var då trefärgad och det är det visst bara honkatter som kan vara. Citrus har varit ganska fjär av sig. Hon är ingen knäkatt – fram tills helt nyligen när hon har suttit i Annas knä totalt (läs: under hela sin livstid) fyra gånger. Jag brukar säga att hon har nån form av autism, men det verkar som hon är på väg ur den. Hon hänger gärna efter en som en hund, går fot och älskar att bära saker i munnen, ofta kapsyler. Den senaste tiden har hon blivit allt mer mänsklig också – äter med tassen etc. Citrus är väldigt söt, men sällan stilla. Hon ligger ofta på mattan i Bokrummet när jag jobbar, för hon är ganska sällskapssjuk. Ibland kallar vi henne för Scratchy för hon har hemska klor som gnisslar mot sovrumsdörren när hon vill nåt. Hon kan inte pipa, hon skriker lite hest. Hennes senaste trick är att öppna locket på Annas fotpall – och hoppa i. Sen vet hon att jag har kattgodis i översta skrivbordslådan i högra hurtsen…

Långa kissen Citrus är sällskapssjuk och ligger gärna på mattan i Bokrummet när jag jobbar.

Lucifer är fantastiskt bra på att slappa. Här lyckades jag väcka honom när jag hängde tvätt, därav den lite stirriga blicken.

Lucifer är mammas (läs: Annas!) pojke. Han piper ofta och det bästa han vet är att krypa in i Annas påslakan och ligga där och mysa och spinna. Han har också en egen filt i sovrummet, för han är den enda av de tre som kan ligga stilla vid de få tillfällen nån katt släpps in i vårt sovgemak. Lucifer är alltid hungrig, lite klumpig men inte tjock. Mer så att han leker lite för hårdhänt med sin äldre men spädare syster. När han inte leker gillar han att fågelskåda i nåt fönster eller på klätterställningen på balkongen. Sen är han fantastiskt duktig på att slappa. Han fläker ut sig, gärna på rygg. Ibland sover han med öppna ögon. Lite pipplig är han, som sagt, och gillar inte höga ljud som från plåtar, bestick eller när man spolar i toaletten. Folie gillar han inte heller. Nån gång har jag upptäckt att han har lyckats öppna skafferidörren. Innanför den har vi bland annat kattmaten…

Så. Nu har jag presenterat familjen Katt, sedd ur mina ögon.

∼ ♦ ∼

Fredagen jag vaknade till var regnig. Tack och lov var det inga minusgrader, men ganska blåsigt. Jag vaknade före klockan sex idag. Tog en lång dusch och tvättade håret före frukost och jobb. Tidigt i morse blev jag kallad till ett för mig mycket viktigt – och avgörande för framtiden! – möte på eftermiddagen. Det påverkade mig hela dan, jag var full av spänd förväntan. Vad det mötet innebär kan jag emellertid inte berätta, eftersom det finns såna som inte vill mig väl som läser vad jag skriver till dig, kära dagbok. Men jag lovar att avslöja om det blir tummen upp eller tummen ner och nån eventuell fortsättning! På tal om tummar… Du, kära dagbok, får gärna hålla dem i den här frågan.

Förväntansfull!

To be continued..?

∼ ♦ ∼

Livet är kort.