Kära dagbok…

Igår blev det inte jul i vårt hus, men lite ljus. Det är OK, tycker jag, eller mer än OK – det är vackert med ljus som lyser upp i novembermörkret. Fästmön är ett jehu och fick på nolltid den nyinköpta ljusslingan på plats på balkongräcket. Fiiint! Nej, det är inte ljusen jag inte gillar, det är julen jag numera har svårt för.

Ljus i novembermörkret tack vare Anna.

Mamma på promenad i Gamla Uppsala, troligen nån juldag.

För fem år sen var allt så självklart kring julen. Givetvis var jag inte helt nöjd då heller, men på nåt vis visste jag vad som gällde. Sen dess har allt förändrats. Först gick mamma bort, sen blev jag sambo och så kom pandemin. Det var så hugget i sten att jag skulle fira jul med mamma sen pappa hade gått bort. De sista åren, efter att hon hade flyttat till lägenheten, firade vi jul hos mig i Uppsala. Det var inte alltid så enkelt och roligt att ha sin mamma på besök, inte bara över jul utan ibland upp till två veckor. Men sen, när mamma inte kunde hälsa på längre för att hon är död… då känns det fruktansvärt… tomt och ensamt. För då ligger inte valet om julfirande hos mig.

Efter mammas bortgång är det jag som ibland får vara med, ibland blir bortvald. Det har jag nu accepterat – ”alla” gillar inte mig och jag gillar inte heller ”alla”. Det är som det är. Så förändrades saker igen. Så kom pandemin. Hur julen firas i år är det ingen som vet, men det är uttalat just nu är att man inte ska umgås med människor som man vanligen inte träffar. Det kan innebära att andra än jag riskerar att sitta ensamma den här julen. Och jag lovar dig, kära dagbok, att även om man är 50+, nästan 60, är det inte roligt att glo på Kalle Anka ensam. Det gör jag inte om. Då stänger jag hellre av – såväl TV som jul och sitter i mörker. Så ursäkta mig, men jag är inte jätteentusiastisk kring julen numera.

∼ ♦ ∼

En enorm portion av Annas kycklinggryta med soltorkade tomater.

Mina sambor var och handlade igår och kom hem med ingredienser till Annas goda kycklinggryta med soltorkade tomater, den hon testade på mig för ett tag sen. Grtyan går ganska snabbt att laga till, men det blev dubbla portioner tillagade på hällen igår eftersom vi var tre. Jag visste hur god den var och tog en enorm portion. Gymnasisten gav maten godkänt också och tog två portioner, så nu finns ytterligare en rätt att variera med. Och som bonus fick jag en lunchportion av maten idag. Det är svårt att komma på mat. I helgen blir det jag som får ta tag i matfrågan. Anna jobbar och det är riktigt taskigt att hon ska behöva ställa sig och laga mat när hon kommer hem.

Igår kväll glodde jag på Bonde söker fru. Jag följer bönderna den här säsongen – eftersom jag ju inte kan läsa hela tiden, som mamma brukade säga. Det slår mig att flera av de tänkbara fruarna lämnar tidigare och på eget initiativ. Det är väl klokt, kan jag tycka samtidigt som jag undrar hur pass äkta allt är när så mycket sker framför TV-kamerorna…

Men… jag läser ganska stor del av min tid. Genom bland annat Annas försorg läser jag lite annan litteratur än bara kriminalromaner. I mina händer just nu (ja, inte när jag skriver, förstås, men annars) är en bok som handlar om några av Uppsalas hemlösa, personer som samtliga har missbruksproblematik också. Boken är skriven av Lisa Rahbek som på LinkedIn skriver att hon är

”Kreativ Socialarbetare, författare och Antropolog med ❤️ för utsatta

Boken är viktig och ger mig en mer nyanserad bild av människor som jag faktiskt möter då och då.

∼ ♦ ∼

Lucifers närvaro ger mig ro i själen.

Torsdagen jag vaknade till var grå och fuktig. På förmiddagen skrev jag bland annat ett antal mejl med förslag som jag inte riktigt fick svar på. Däremot såg jag att åtminstone ett av mina mejl var läst och åtgärder hade börjat utföras. Snodda idéer igen, dårå. Det ska bli underbart skönt att vara ledig i morgon. Det gör ingenting alls att det ska regna då, jag ger mig ut på mina ärenden ändå och får skita högaktningsfullt i jobbet en vanlig vardag. Men där, på fredagen, är jag inte ännu utan jag var tvungen att genomlida ytterligare en ganska frustrerande arbetsdag. 

På stolen vid min skrivbordsstol, där tanken är att jag ska lägga upp mitt onda ben, har nu Lucifer hittat en ny favoritplats. Han ligger och lyssnar lite, men för det mesta lägger han ner huvudet och sussar. Hans närvaro ger mig ro i själen. Tänk att en katt kan göra det… Det kunde jag inte tänka eller tro innan vi blev sambor.

Min kafferastpromenad gick via S:t Persgatan upp till en brevlåda utanför S:t Per där jag postade ett brev till Anna. Sen köpte jag choklad också. Friskvård stavas det. Jag passerade en byggnad som ser ut att bli rent förskräcklig. Den ligger i hörnet S:t Persgatan-Kungsgatan. Där har det länge varit ett stort jävla hål. Nu är det i alla fall nån sorts byggnad, om än ful.

En ful byggnad, men i alla fall inte ett stort jävla hål som tidigare.

Promenaden gav mig inte så mycket ljus (det blev ljusare först efter lunch) och definitivt inte frisk luft, men jag rörde på mig en stund och jag fick input till att redigera en jobbtext åt nån. Under tiden grejade Anna ute på balkongen, putsade fönster, flyttade krukväxter och gjorde plats för adventsljusstakar och stjärnor med mera. Till sin hjälp hade hon nyfikna lilla busan Citrus som gärna hade tuggat på murgrönan – vilket vi givetvis förhindrade eftersom den är giftig. Men hon fick nästan tag i en flärp av växten som tillfälligtvis hängde ner.

Oj! En flärp murgröna råkar hänga ner. Den drar jag i.

∼ ♦ ∼

Ljust i fönstret i Bokrummet.

I eftermiddag och i kväll har stjärnor och stakar tagits fram och satts upp. Anna har haft en hektisk ledig dag, medan jag har försökt arbeta. Nu väntar tre lediga dagar för mig, medan det kommer tre arbetsdagar för Anna. Jag har försökt göra lite nytta i kväll jag också, men det höll på att ta en ände med förskräckelse när jag fipplade med adventsbelysningen i Bokrummets fönster – datorn bara dog. Sen lyckades jag tack och lov väcka den till liv igen, men min fina lilla svarta stake är paj och det var den som höll på att orsaka kortslutning. Jag dammsög Djungelrummet och Bokrummet innan jag gick upp på vinden med lådor till förpackningar och några andra grejor som vi hittade i en klädkammare i Pojkrummet. Vidare rotade jag fram min fina kopparljusstake, den som har varit mormors och morfars. I år slår vi på stort och har tre adventsljusstakar med levande ljus: en i köket, en i vardagsrummet och en i Djungelrummet där vi ofta äter. Äta gjorde vi även i kväll – varmrökt lax, kokt potatis, kalla såser och färska grönsaker. Mums! Jag har varit sugen på fisk länge.

Varmrökt lax till torsdagsmiddag.

∼ ♦ ∼

Det är dags att fixa kvällskaffe och sen ska jag per sms kolla läget med mina kära sjuklingar. Jag har fått en signal om att ytterligare en julklapp är på väg. Det låter toppen. Då är det ordnat till den viktigaste.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.