Kära dagbok…

Det blev en läskig avslutning på torsdagskvällen. Vi såg två spännande TV-serier på raken och mumsade i godan ro på smakrika ostar med tillbehör samt var sitt glas ripasso… (Vi drack en nyare årgång, 2018.)

Denna italienare i glaset…

Mums på torsdagskvällen.

Plötsligt kände jag mig iakttagen utifrån… Den visade sig vara en liten kattflicka som smög på mig på andra sidan fönstret i vardagsrummet (hon på balkongen, jag i vardagsrummet). Vilka ögon!

Nån smög ute på balkongen…

Nån visade sig vara Citrus som spanade på mig…

∼ ♦ ∼

Vad är sant och vad är hittepå i boken, tro?

Runt åttatiden vaknade jag i morse. Det skulle bli lite soligare idag, enligt väderappen, och den hade rätt. Både soligare och varmare blev det, samtidigt som en svalkande vind blåste. Perfekt väder för en liten utflykt. Men först måste jag göra det jag alltid gör varje morgon numera – och då menar jag inte tömma kattpottor och sopa upp kattsand i hallen – jag läser och dricker kaffe i sängen tillsammans med Fästmön. Boken är bra och jag läser den snabbt. Jag ojar mig faktiskt en hel del under läsningen. Givetvis undrar jag vad som är sant och vad som är hittepå. Knutbyboken är ju en fiktiv roman baserad på verkliga händelser…

Så blev det uppstigning, dusch och frukost. Som så ofta bildades en matkö utanför skafferiet. Nog blev den tilldelad en och annan bit ost och kalkon.

Lucifer ligger i matkö.

∼ ♦ ∼

Färgstarkt av Zahra.

Vi packade in oss i Clark Kent* och tuffade iväg vid lunchtid. Jag tog med nycklarna till Slottet samt en kasse böcker till Slottsfrun, men vi bestämde oss för att hoppa över ett besök där idag och i stället vara där hela morgondagen. Vi behövde nämligen åka och handla lite tunga saker som kattsand och kattmat och det är inte alltid en har lust att göra det om en har solat och trädgårdsarbetat och är svettig.

Därför styrde vi först kosan till Ulva kvarn för att få lite sol och ljus och även titta på fina grejor i glasblåseriet och diversehandeln. Det var inte så mycket folk där. Skönt eftersom vi slapp trängas. I halvtid åt vi glass på en hård bänk och kollade på folk och fä. Sen kikade vi på silversmide och en del annat hantverk. I en affär fastnade vi båda för en färgstark kattbricka av konstnären Zahra. Och den köpte vi faktiskt med oss hem. Nu står den mitt på vardagsrumsbordet – med en del grejor på, visserligen, men fullt synlig så att vi kan beundra vårt inköp.

Annars var timmarna ute i Ulva mest gröna och fyllda av vattenfall samt doften av grill (tändvätska).

Grönt var färgen i Ulva.

Det var ganska vildvuxet här och var.

Anna vid vatten.

Själva kvarnhuset i Ulva.

Vattenfallet.

Stora och starka hos Ulven.

En stor stark… vas av glas.

Glasspaus.

Lite väl billigt för en toffla.

Med glass i magen och sol i sinnet tuffade vi tillbaka till stan igen för att handla på ICA Maxi Gnista. Rymligt och bra och fräscht. Vi skulle inte ha så mycket, mest till katterna och mat till oss. Som vanligt slutade det med en mindre storhandling. Vi handlade faktiskt så mycket att vi inte orkade bära upp allt ur bilen. En låda kattsand står kvar där över natten.

Men om jag ska ha en synpunkt på nåt så är det att en toffla är väldigt billig på ICA Maxi Gnista. Och så billig är inte jag. Fast å andra sidan är jag varken rosa eller av plast.

Vi packade in allt och Lucifer blev utjagad ur skafferiet en gång. Sen la han sig i matkö, igen…

Lucifer i matkö igen.

Efter en svalkande GT och salta chips – en sån här dag kan klockan inte slå annat än gin o’clock – satte jag mig en stund vid datorn för att skriva och kolla lite jobbgrejor. Och nu är det dags att fixa käk: makrill, vår egen potatis och romsås.

En sån här dag kan det inte bli annat än gin o’clock.

Gårdagens spruta fick jag först i morse – jag glömde helt bort den – så i kväll blir det inget stick. Hurra!

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.