Kära dagbok…

Det gick bättre än jag trodde att ta mig igenom gårdagen. Årsdagar är alltid årsdagar, men jag kände mig mest lättad att mamma – och pappa, förstås! – slipper vara med om pandemin. De slipper bli sjuka och plågas och de slipper sitta isolerade. Och jag slipper det dåliga samvetet eftersom jag, deras endabarn, bodde 28 mil från dem och inte skulle ha kunnat vara hos dem. Men älskade föräldrar, självklart saknar jag er, tro inget annat!

Jag saknar er, älskade föräldrar!

Jag hade mamma och pappa i tankarna när jag traskade upp till stan för att handla igår. Det var nämligen så att jag ganska ofta fick sill och potatis när jag kom hem till mina föräldrar för en helgvistelse. Det var både praktisk mat och god. Praktisk för att jag hade svårt att säga exakt klockslag eftersom jag körde bil och trafik och väglag varierade. Därför kunde jag ringa när jag var en fem mil hemifrån och säga att jag var på väg. Då startade mamma potatiskoket. Och sill och potatis älskade jag då som nu. Men det ska vara öl och Östgöta sädes till och det var bland annat detta – och sill, förstås! – som jag var upp till stan för att handla. Lite godis blev det också – det var ju trots allt lördag. (Notera dock att Pigallen är till Fästmön, jag gillar inte den chokladen. Även Bright Brew-ölen är till Anna, jag dricker Staropramen.)

Lördgasgodis.

Eftermiddagsfika med GOD choklad och läsning.

Ja jag lagade alltså maten igår. Sill och potatis är praktisk mat och därför en av mina paradrätter. Salt och gott en varm dag. Det blev en liten paus innan desserten som även igår kväll bestod av kaffe och en munk. Framåt 21-tiden stack Anna den här omgångens fjärde blodförtunnande spruta i min mage. Igår gjorde det skitont, såväl själva sticket som insprutningen. Lördagskvällen avslutades med Dublin Murders. Jag, som hade varit ledig, somnade nog före Anna, som hade jobbat.

Praktisk paradrätt.

Dessert.

∼ ♦ ∼

När jag vaknade i morse hade Anna redan varit uppe en stund. Hon jobbar sitt sista pass idag innan hon går på sin fyra veckor långa semester. Ett mastodontpass, förstås, från klockan 7 till 21.15 med två (2) värdelösa timmars ledigt mitt på dan. Ibland åker jag och hämtar hem henne eller så åker vi till Slottet en stund när det är mastodontpass, men idag lovade väderappen regn och åska på eftermiddagen, så Anna blev kvar på jobbet. Och eftersom Anna jobbade den här helgen bestämde jag mig för att städa. Igår dammade jag och idag har jag dammsugit och torkat golven i köket, hallen och vardagsrummet. Jag älskar vår nya Swiffer som numera även går att våttorka med!

Älskar den!

Men… framför allt har jag påbörjat ett läsprojekt, det vill säga att avsluta Karl Ove Knausgårds Min kamp-serie med dess sjätte och sista del. Boken är faktiskt inte på 1 125 sidor, utan på 1 126 sidor. Många tycks tro att det är plågsam läsning för mig. Det är det inte alls. Jag har bara väntat med att läsa boken i tre och ett halvt år för att jag vill ha gott om tid när jag väl läser den. Därför bestämde jag mig för att läsa boken den här semestern. Min semester börjar inte förrän i morgon visserligen, men det blev bokbyte häromdan. Jag är en bra bit in i boken nu. I morse började jag på sidan 356 och nu är jag på sidan 470, det vill säga jag har läst 41 procent av boken, enligt Goodreads. Det blir nog mer läst i eftermiddag, för precis nu började det regna. Dagens promenad och matinköp får därför vänta.

Läsprojektet!

Jorå, jag är redan en bit in i boken…

På sidan 356 började jag läsa i morse.

∼ ♦ ∼

Jag har ringt min bonussvärfar och pratat en stund. Han vill väldigt gärna betala för mobiltelefonen han fick, men det får han inte göra. Han har hjälpt mig med ovärderliga ting som batteribyte i bilen och att köra hit de av mammas grejor som jag skulle behålla.

∼ ♦ ∼

Undras vad jag ska äta till söndagsmiddag… Jag får nog göra som Citrus, sova en stund på saken och låta det regna över.

Söndagsmiddag? Får göra som Citrus och sova på saken, tror jag.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.