Kära dagbok…

När jag var barn var långfredagarna skittråkiga. Nu känns det som om vi har haft långfredag i en månads tid, ungefär. Varje dag, alltså. Men en gör så gott en kan för att dagarna ska fyllas med gott och blandat så att en inte deppar ihop. I morse vaknade jag runt klockan åtta. Fästmön tryckte på Moccamastern i köket och jag var upp och hämtade in var sin mugg kaffe när det var klart. Det blev en lång stund i bingen med kaffe och läsning. Jag läste ut boken om Christer Lindarw och bytte till… ja, just det, en riktig påskekrim: andra delen i Tina Frennstedts Cold Case-serie, Väg 9. Det kändes bra att byta från en äkta gayikon till en fiktiv – Tina Frennstedts huvudkaraktär är ju en lesbisk polis.

Jag läste ut…

…boken om Christer Lindarw…

…och bytte bok från en äkta gayikon till en fiktiv lesbisk polis.

Anna satte igång med en hejdundrande frukost medan jag tömde kattpottorna. Det blev en riktig kolesterolfest. Kolla, ba’!

Kalkonbacon och stekta tomater…

En alldeles perfekt äggröra!

En hejdundrande frukost.

En stund solpaus i rullstolsprommen.

Efter frukost fick jag energi nog att dammsuga nästan hela lägenheten utom köket. För i köket drog Anna på pannan igen och stekte köttbullar till morgondagens påskbord. Annas snälla mamma ringde och vi kom överens om att jag skulle dyka upp hos dem 12.30 för att ta en rullstolspromme med L. Efter dusch och påklädning åkte jag iväg. Sen var vi ute i nästan en timme och gick. Eller 50 minuter, som L sa – han hade bättre koll på minuterna än jag. Vi satt en liten stund i solen och pratade och njöt. Jag trivs bra i L:s sällskap och jag ser det inte alls som att gör nån god gärning när jag går ut med honom, jag tycker att det är roligt att träffas och prata lite. Kanske är L inte bara bonussvärfar utan lite bonuspappa till mig också. Annas snälla mamma passade på att träffa två av sina systrar medan vi var ute.

I morrn ska vi träffa Annas snälla mamma igen, kanske på utomhusfika. Det är ju nån mig närstående som lyckas fylla år på påskafton och denna person ska givetvis firas. Nu blir det lite annorlunda i år än tidigare år beroende på det där skitviruset som härjar. Vi har hittills – ta i trä! – klarat oss. I alla fall vad vi vet…Tyvärr blir vi en decimerad skara runt påskbordet i morrn eftersom Annas äldste är förkyld. Anna kan inte riskera att smittas av nåt nu. Det blir en tur till sjuklingen med en matvätska i stället. Trist, men…

Jag har varit och handlat idag och trots att det inte stod på lappen köpte jag två buketter tulpaner – en gul och en lila. De tulpaner vi hade var halvdöa, såg ut som om de kom direkt från familjen Addams. Lite påskgodis har vi också snaskat, men bara lite och bara sånt med papper på.

I år blir det bara påskgodis med papper på.

Tulpaner till påsk.

Benet tackade för promenaden, men tyvärr har en ny krämpa dykt upp i form av en liten men jävligt irriterande vagel i vänsterögat. Jag tänker emellertid överleva.

I kväll gör Anna Västerbottenpaj och vi ska väl glo på Tyst vittne och kanske även Gåsmamman, som jag spelade in igår på DVD-hårddisken. Det blir en lugn fortsättning på påsken.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.