Kära dagbok…

Mini verkade orolig precis som jag.

Det går inte att värja sig mot viruset. Eller nej, jag är mig veterligen inte smittad (ännu), men det pratas ju inte om nåt annat. En vågar knappt känna efter – för då känner en sig sjuk. Jag tog tempen i morse igen för att kolla för säkerhets skull eftersom jag skulle gå till jobbet. Termometern visade 36,3. Det märkliga är att om tromboflebiten skulle bli trombos och börja vandra är det exakt samma symtom som corona: feber och påverkan av luftvägar och lungor. Kort sagt var det jävligt dumt att få en propp just nu.

Jag kunde inte se statsministerns tal till nationen igår kväll eftersom jag åkte och hämtade hem Fästmön från jobbet vid den tiden. Men jag kände mig orolig hela kvällen. Orolig för allt möjligt. Och det är jag väl inte den enda som är… Det var nästan så jag kände en viss oro hos katterna också. Mini hoppade upp på armstödet till min fåtölj, men det tog en lång stund innan hon kom till ro. Och även om jag höll i min braiga bok på gång hade jag svårt med koncentrationen…

Kroppsligt mår vi annars bra alla tre människor, ta i trä. Ja, förutom min tromboflebit. Det kändes skönt att promenera till och från jobbet, men så snart jag hade suttit en stund i kontorsstolen vid datorn kände jag hur det spände i benet. Benet känns ändå mycket bättre och jag tror och hoppas att tromboflebiten är på väg att läka ut nu. Färgen är ännu brunare idag än igår och det är ett gott tecken även om det är fult som fan. Nån färsk bild har jag inte, bilden nedan är från sent igår kväll.

Proppen strax före läggdags igår kväll.

Men i morse hände en märklig grej. Min vana trogen skulle jag riva bort helgens blad i datumflickan i köket. Bara det att efter helgen 21-22 mars kom… 1 april. En och en halv vecka saknas. Är det nåt tecken, eller..? Och i såna fall… på vad..? Rätt läskigt, om du frågar mig.

Datumflickan skulle få nya siffror på kjolen.

På väg att riva bort ett blad…

VA??? En och en halv vecka SAKNAS i datumblocket!

∼ ♦ ∼

Utomhus och på jobbet är det förundransvärt tyst. Många arbetar hemifrån, men många är också på jobbet. Men det är dämpad stämning. Jag ryckte i diverse olika trådar och fick också en stund över för att se och lyssna på statsministerns tal och lite annat. Det är svårt att låta bli att surfa runt och kolla nyheter. Jag hittade ett par lediga tjänster att söka, men frågan är hur det går med rekryteringar just nu… En strimma ljus i mörkret kan vara att mitt yrke är rätt eftersökt just nu.

En strimma ljus är att mitt yrke är rätt eftersökt just nu.

Gymnasisten undervisas på distans i hemmet. Det är inte det lättaste, hela situationen är märklig. I morse höll det på att bli lite halvpanik för jag skulle ringa och väcka – eleverna måste nämligen registrera sig varje dag och idag var en viktig förmiddag för en specifik uppgift. Ingen svarade, varken på telefonsamtal eller sms och jag gissade att mobilen hade laddat ur. Som tur var hade Gymnasisten vaknat i tid, men mobilen vägrade till en början att ladda. Vi får kolla upp det. Det kanske är fler än jag som behöver en ny mobil…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.