Kära dagbok…

Familjen Katt tyckte uppenbarligen att jag skulle plocka undan julen. Jag var inte riktigt lika sugen på det. Dessutom är det inte Tjugondedag Knut förrän i morgon.

Det är dags att plocka undan julen, tycker familjen Katt.

Jag försökte intressera familjen K för utgång på balkongen. Solen låg på där och Anna har lagt en liten filt i soffan som de kan ligga på ifall de inte vill sitta i klätterpelaren. Riktigt rart. Men… nej. Lucifer kröp under bordduken i Djungelrummet och la sig på en stol. Mini och Citrus busade och Citrus hamnade visst i skamvrån i Bokrummet.

Somebody has put baby in the corner…

När jag telefonerade med Annas snälla mamma berättade hon att hon just hade kommit hem från en härlig promenad. Lite blåsigt, men sju grader varmt och soligt. Så jag bestämde mig för att göra likadant. Gymnasisten fick erbjudande om att följa med. Han skrattade lite till svar. För att locka ut mig själv satte jag upp två besöksmål, den lilla bokhandeln Böcker & Bläck i Uppsala Östra-huset och Uppsala Antik och Vintage på Hjalmar Brantingsgatan 4 A.

Först passerade jag Uppsala Konsert & Kongress på Vaksala torg. Den silvriga byggnaden stod fint mot den blåa himlen. Det var verkligen svårt att tro att det är januari, inte ens mitten av månaden heller.

Silver och blått.

Utanför Det Stora Hotellet där jag var på en övning i tjänsten dagarna före jul stod julgranskonsten kvar. Snyggt eller inte, men lite häftigt med solen på konstverket.

Julgranskonst i sol.

Strax nådde jag mitt första besöksmål, men trots att webbplatsen anger att bokhandeln är öppen söndagar till klockan 15 var den stängd. Tråkigt!

Stängt fast det står på webbplatsen att det skulle vara öppet idag.

Nåja, ett besöksmål kvar och där hade ägaren angett på Instagram att det skulle vara öppet men lite svårt att nå ingången. På grund av vägarbeten är gatan avstängd och avspärrad och framför affären står en stor jävla container. När arbetet beräknas vara färdigt har Uppsala kommun visst ingen aning om, enligt damen i butiken. Men jag hittade dit och det var alltså öppet. Bland annat beundrade jag fina kaffekoppar och Iittalaljusstakar.

Fina koppar…

…och fina ljusstakar.

På vägen dit passerade jag ett tegelhus, en byggnad som troligen varit fabrik av nåt slag en gång i tiden. Nu verkade huset vara ombyggt till bostäder. Så häftigt!!!

En gammal fabrik ombyggd till bostäder?

Med ont i vänsterbenet och i båda fötterna beslutade jag mig för att inte gå typ sju mil som bekantingen jag mötte hade gjort, ungefär. Jag vände hemåt och gick över Höganäsparken. I en av gungsofforna satt en tjej och drack ur en termosmugg och lyssnade i lurar på nåt. En man och en pojke jagade Pókemons(?) och två småkillar flabbade och lekte. Själv såg jag solen försvinna bakom husen…

Solen försvann bakom husen.

Innan jag gick hem tittade jag in till Viola. De små stugorna stod kvar, men där var varken liv eller rörelse.

Ett par av Violastugorna.

En timme senare kom jag hem. Efter att ha promenerat i mycket maklig takt i 3,1 kilometer, ungefär, och fått sol och ljus på mig, belönade jag mig med ett par rader Frukt & Mandelchoklad. Den gjorde inte ont alls, den första vårpromenaden 2020.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.