Kära dagbok…

Jag var ensam med Marianne och Kalle – men ändå inte.

Julafton har passerat och jag har inte bara överlevt utan haft det bra. Visst var det inte jättekul att titta på Kalle Anka och hans vänner ensam, men jag var inte ensam, faktiskt. Familjen Katt var hemma och på TV:n var Marianne Mörck julvärdinna med bravur. Hon sa många kloka och värmande ord – samtidigt som hon var väldigt rolig med sitt fjärrkontrollstyrda ljus. Högsta Toffelomdöme där!

Jag avnjöt uppvärmt kaffe, fådda pepparkakor och diverse julgodis i fåtöljen medan jag glodde på Marianne och Kalle med flera. Och så monterade jag ihop änglaspelet. För det är tradition i min familj att det ska stå vid julmaten och plinga mens en plockar till sig.

Mysstund i fåtöljen på julafton.

När Anna kom hem började vi värma maten, duka och plocka fram. Jag plockade fram julklapparna. Det var svårt att tro att vi bara var tre som skulle dela på alla dessa:

Julklappar för tre personer…

Biografmaskinisten plingade på vid 18-tiden. Vi var tre vid bordet – plus katterna som hovrade, förstås. Också förstås åt jag för mycket, men fotade bara första portionen. Bäst på julbordet av maten? Annas kycklingköttbullar! Sen är jag ju en sillälskare också.

Första portionen julmat…

Den yngste av oss tre erbjöd sig att vara tomte och satt på parkettgolvet och delade ut klappar. Jag fick så många både roliga och fina julklappar. Tyvärr hade Bokus inte hållit leveranstiden, så tre av böckerna som Anna gav mig hade inte skickats förrän den 23 december. Men… den som väntar på nåt gott… Jag fick också böcker av vännen FEM, bland annat en ny författarbekantskap och sista delen i Per Anders Fogelströms Kamrat-serie, den serien som jag lånade av en kollega en sommar för ett par år sen – men där kollegan inte hittade sista delen. Av Annas snälla mamma och hennes L fick jag choklad och Jussi Adler Olsens senaste bok.

Anna gav mig också fin duschgel och lotion från The White Company och en flaska Frangelico, bröstvårtor av mint, en svart tvål med mera. Roligaste julklapparna – och mest användbara, helt klart – var ping-klockan för gin och en flaska gin som Annas äldsta dotter och Boy Wonder gav mig.

Den yngste delade ut klappar.

Mina julpaket.

Pepparminbröstvårtor, minsann.

Klockan slår gin o’clock, det hör jag bestämt.

Sött och gött!

Finfint engelskt.

Julklappsböckerna.

∼ ♦ ∼

Vi avslutade julaftons kväll med att glo på en brittisk deckare på tv. Idag tog vi en rejäl sovmorgon. Jag läste ut en svinbra bok och bytte till den första julklappsboken. Nu väntar jag på Anna som har varit och hämtat sin handväska och köpt med sig lite gott hem. Det gäller att inte magra av under juldagarna…

Bokbyte från en svinbra bok till den första julklappsboken.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.