Kära dagbok…

Det här kan snart bli en kakblogg. Ursprungligen bestod mitt bloggande av texter som handlade om aktuella händelser som berörde och upprörde mig, anekdoter ur mitt liv, TV-program, filmer, böcker… Men jag fick så mycket skit för det att jag tänkte om när jag startade den här bloggen. OBS! Jag fick mycket positiv respons på min gamla blogg också. Bland annat fick jag gästspela på en av lokalblaskans redaktionella bloggar under en vecka. Men den här bloggen är mest en dagboksblogg, även om jag också skriver en del om det goda i mitt liv: böcker och vin. Spela roll, jag får fortfarande rätt mycket skit. Det är även nu personer som efter egna tolkningar har synpunkter på vad jag får och inte får skriva om samt vilka bilder jag får och inte får publicera. Jag frågar numera alltid om samtycke innan jag lägger ut foton på människor. Det skulle jag göra även om jag hade en privat blogg där enbart jag själv eller en viss grupp kan se innehållet. (Om jag hade, notera…) Hur jag gör i övrigt bestämmer jag själv, men jag har blivit mer aktsam när jag skriver om andra människor (jag skriver inte jättemycket om just andra människor) och många av dem från gamla bloggen förekommer ytterst lite eller inte alls i min dagbok. Dubbla budskap har jag fått om vad min blogg får och ska respektive inte får och inte ska innehålla (ja, det är sant!) men det här är min blogg. Jag tänker inte låta mig styras att skriva sånt som enbart ”passar sig”.  (Jorå, jag har fått skit för att jag inte skriver om vissa personer också!) Den som inte gillar det jag skriver behöver inte läsa. Det är ju inte så att jag lägger ut namn och adress – eller foto – på personer som inte har gett sitt godkännande. Så därför blir det mest bilder på våra katter, på saker utomhus, roliga ting jag ser, vackra blommor, fula selfiesbilder… och nu senast kakor. Kort sagt intetsägande saker som näppeligen kan uppröra nån.

Och nu till dagens kakor…

Förledd in i frestelse…

Igår råkade jag se två rullar Ballerinakex på kollegan S:s skrivbord. Eftersom det råkar vara mina favoritkex sen barndomen (fråga vännen FEM, kära dagbok, så får du höra om Ballerinaorgier!) stannade jag upp i dörrhålet och socialpratade en stund tills jag bara… råkade nämna kexrullarna på bordet. S är en artig person och bjöd på en Ballerina chokladboll. Sen var jag fast. Förledd in i frestelse, rakt ner i kakträsket. På kvällen efter jobbet gick jag till Kvarnen för att hämta ett paket och slank då in på Korgtassen och köpte bland annat… ja gissa vad… Hemma åt jag smörgås och drack kaffe först. Därefter blev det de tre kexen på bilden ovan – och några till… Jag är helt såld på dem, kan jag meddela! Hur det ska bli nu med vikt och sånt vet jag inte. Häromdan vägde jag mig och jag har stått på samma vikt sen 2017, ungefär. Detta lär ändras nu när jag har fastnat för dessa oemotståndliga, fan så goda kex!!!

∼ ♦ ∼

I morse innan jag gick hemifrån tog jag tre bilder av katterna. De låg då utspridda på tre olika ställen i hemmet: Mini sov i skrivbordsstolen, Lucifer tittade lite på mig från fällen på soffan och Citrus purrade till svar från fällen i en av Bruno Mathssonfåtöljerna när jag sa hej då. På förmiddagen skickade Anna sen en bild på Tisslingarna (Lucifer och Citrus) som låg tillsammans på fällen på soffan och myste utan att bråka. (Undras hur länge friden varade.) Den som följer Anna på Instagram kan se bilden där. De är så goa, söta och fina, familjen Katt och jag är så tacksam för att de finns så att jag helt har kommit över min rädsla för katter.

Mamma Mini sov i min skrivibordsstol…

…Lucifer öppnade ögonen lite…

…och Citrus purrade när jag sa hej då i morse.

∼ ♦ ∼

Jag kanske får ta Anna till hjälp med skrivbordslampan. Hon hittar alltid fungerande lösningar för armatur. Se bara bilden där en träslev och en målarroller kom att få nya användningsområden.

Det var kallt idag. Fyra minusgrader när jag gick hemifrån i morse steg endast till två minusgrader under dan innan graderna sjönk igen. Solen gjorde tappra försök att bryta igenom. Den lyckades inte helt. Förskonade från snö blev vi bara nästan här i Uppsala. Det började snöa på eftermiddagen.

Under förmiddagen har jag jobbat med mitt nyhetsbrev (finslipat texterna) samt diskuterat allt från skrivbordslampor med glappande lysknappar till kommunikation med goda kollegor. Jag har haft ett märkligt fel på datorn och såväl experter som jag själv har försökt lösa det. Det har varit ganska lugnt på jobbet. Många verkar vara på sportlov. Det ger mig tid att ta tag i småsaker som jag annars inte hinner. På eftermiddagen höll jag på med sånt och även lite med nyhetsbrevet som ju ska publiceras i morgon förmiddag.

∼ ♦ ∼

Pengar spelar till exempel roll. Ge vårdpersonal bättre löner och plocka bort några direktörer!

Tänk att det redan är fredag i morgon! Men innan jag tar helg ska jag givetvis amatörvärdera vid Antikrundan i kväll. Hur helgen i övrigt blir vet jag inte. Annas snälla mamma fyller år i morgon, men hennes yngsta dotter arbetar hela helgen så det blir uppvaktning på söndag, två dar efter själva födelsedagen. Det är en av nackdelarna med att jobba obekväm arbetstid, det vill säga i vården. Och på tal om det har jag noterat att många, till exempel fack och hyrpersonal, har reagerat med ilska på den kampanj jag visade en annons ifrån igår här på bloggen och på Instagram. Hoppas kampanjen avslutas snabbt och att man ser till att arbetsvillkor och framför allt löner blir bättre för vårdpersonal. Låt några direktörer lämna sina jobb i stället, de tjänar alldeles för mycket. Jag kan föreslå ett och annat namn på såna som tjänar typ fyra gånger så mycket som en undersköterska.

Nu ska jag dammsuga två rum. Resten av hemmet är dammsuget och rent och en tvätt hänger på tork på en ställning i Djungelrummet. Mer tvätt blir det i helgen. Och strykning. Och säkert dammsugning igen.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.