Ett inlägg om en bok.
I höstas hittade jag ett smärre mindre (<== OBS Biggis, se!) bibliotek på jobbet. Tre böcker lånade jag in till mitt kontor för att läsa om det skulle bli nån stund över. Dessa överblivna stunder på jobbet är få och korta, nåt som förklarar varför det har tagit så lång tid för mig att läsa Gunilla Lindbergs lilla bok Profiler i dag i mitt Uppsala. Boken kom ut 2004, så det är inte idag-i dag som avses. Men jag blev så glad att jag fann boken vars författare en gång i tiden var en go kollega till mig, en mentor och vid fler än ett tillfälle felaktigt antogs vara min mamma… Gunilla, som tyvärr gick ur tiden i augusti 2011.
I den här lilla boken kommer Gunilla Lindberg helt till sin rätt. Boken innehåller nämligen personporträtt, nåt som hon var särskilt bra på att skriva. Många av de omskrivna har överlevt författaren, till exempel Knut Knutson, Owe Thörnqvist, Elsie Johansson och Ulf Ekman, medan andra var över 90 år när Gunilla skrev om dem och därför mycket troligt avlidna.
Boken ger mig en bild av Uppsalas nutida historia som jag både känner till och inte känner till. Såsom många här i stan är jag inte född och uppväxt här. Jag tycker att boken är rörande i vissa porträtt, framför allt av tant Eva, rektor Eva Netzelius, träffande i andra, som det av makarna Brita och Nils Brage Nordlander. Den senare var till exempel rabiat anti-rökare och försökte på 1990-talet få mig att sluta genom att skrämma mig med att alla mina tänder skulle ramla ut.
Toffelomdömet blir det högsta för den här boken, som utgör en intressant del av det nutida Uppsalas historia.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 
Gunilla Lindberg var mycket uppskattad som Uppsala-skildrare och skribent. Jag har ”I mina kvarter” från 40-, 50-, 60- och 70-talet. Mycket intressant att följa Uppsalas utveckling (förstörelse) genom Lindbergs ögon.
GillaGilla
Hon var också en mycket uppskattad extra-mamma till mig och kollega. Mycket duktig skribent!
GillaGilla
Verkar vara en intressant och trevlig bok. Intressant även för den som inte bor i Uppsala. Jag menar, Elsie Johansson, Owe Thörnqvist med flera. Förresten undrar jag om folk har stoppat in extra h:n i sina namn bara för att de ska bli svårare att stava.
GillaGilla
Det blev nog lite syftningsfel där i din kommentar. Gissar att du menar att det är intressant för dem som inte bor i Uppsala att läsa om såna som bor här, typ Elsie (Annas styvmoster, för övrigt) och Owe Thörnqvist. Ja, det tror jag om en gillar deras böcker och låtar, t ex. Sen blir det kanske lite extra roligt att läsa om profiler i stan där en bor.
Den där sista åsikten får stå för dig. Själv har jag ett h i mitt efternamn för att det behövs, annars skulle namnet inte betyda nåt. 😛 Jag tycker att det är jobbigare med folk som stavar Karlsson med ett s eller z eller -kvist med -quist och -qvist. Ja alltid kan en reta sig på nåt. 😛
GillaGilla