Ett inlägg till minne av min mamma på tvåårsdagen av hennes död.
”Mamma är du ledsen varför ler du ej?

Vill du jag ska måla någonting till dig?

Många vackra färger har jag ännu kvar

Gråt ej lilla mamma allt ska bli så bra

Jag ska måla hela världen lilla mamma

full av solsken varje dag

Att det regnar och är grått det gör detsamma

Du ska solsken i ditt fönster ändå ha

Alla blommorna du gärna ville köpa

Lilla mamma jag ska måla dem till dig…”
∼ ♦ ∼
Älskad, saknad, men aldrig glömd är du!
∼ ♦ ∼
(Texten från barnvisan Jag ska måla hela världen lilla mamma är skriven av Britt Marie Toje-Edström. Fotona är från Botaniska trädgården här i Uppsala och tagna av mig.)
Livet är kort.










Så är det. Vi glömmer aldrig våra älskade föräldrar och vi känner saknaden varje dag. Ibland gråter jag av saknad. Trots att jag är över 60. Det blir så tomt, även om jag har mina syskon.
GillaGilla
Jag har ingen – inga föräldrar, syskon, syskonbarn, barn. Det är bara jag. Det är otroligt jobbigt att tänka på ibland, men jag är glad att jag har många vänner och framför allt några få riktigt goda vänner.
GillaGilla