Kära dagbok…

Trött, på väg mot helg.

Det har varit en ganska vanlig vardag. Torsdag – på väg mot veckans slut och helgen med sina två lediga dar för min del. Det var jam-session tidigt utanför sovrumsdörren i morse, så jag klev upp strax efter klockan sex och utfodrade familjen Katt. Dessvärre verkade frukosten – kycklingfärs – inte falla dem på läppen.

Full fart på jobbet var det från det jag anlände tills jag gick hem. Det finns inte mer att berätta än att jag producerade saker på vårt intranät och förberedde publiceringen av mitt nyhetsbrev till i morgon.

Igår kväll telefonerade jag med en av mina äldsta och goaste vänner. Jag hann även läsa ut två böcker, dels matboken som jag fick låna av P-son, dels en deckare som jag hade lånat. Båda böckerna var mycket spännande, tycker jag, även om de är det på olika sätt. Vidare bytte jag bok till uppföljaren av deckaren jag läste ut. Sen traskade jag iväg i septembermörkret.

I kväll ska jag inte ut på promenad. Det blev nyss en tur upp till stan för att hämta ut medicin eftersom jag glömde att göra det på vägen hem. På apoteket märkte den som lämnade ut medicinerna inte att min legitimation har gått ut. Jag gillar kvällspromenaderna, men inser att mörkret har börjat skrämma mig – det händer så mycket otäckt i vår stad och vår närhet. (Egentligen är det inte mörkret som skrämmer mig utan dem som döljer sig i det.) Därför nöjer jag mig med att se otäckheter, visserligen verkliga de också, på TV 3 i kväll, andra och sista delen av dokumentären Döden i Arboga. Fy så ruggigt!

(Bilderna nedan blir större och hela bildtexterna går att läsa om en klickar på dem. Det går också att kommentera varje bild då.)

Bokbyte igår kväll, från en Börjlind-deckare till en Börjlind-deckare.

En korsning i Svartbäcken är en mötesplats.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.