Ett inlägg om en film.

Det är härligt att bli riktigt uppskrämd när en är ensam i sommarnatten. Till min glädje fann jag att TV12 skulle visa en skräckfilm igår kväll. Klockan 22 slog jag på TV:n för att titta på filmen The Boy (2016).

Den unga amerikanska tjejen Greta har tagit ett jobb som barnflicka hos ett par i England. Skälet är att hon vill slippa sitt ex som har misshandlat henne. Greta anländer med taxi till ett kråkslott där ett äldre par bor. Men deras åttaårige son Brahms visar sig vara… en docka. Den riktige pojken omkom i en brand 20 år tidigare. Föräldrarna lever kvar och låtsas att dockan är sonen. Nu ska de resa bort och Greta blir lämnad ensam med Brahms och en lista med regler. Självklart fungerar inte Gretas mobiltelefon och det finns ingen internetuppkoppling i huset som ligger ödsligt till. Gretas enda kontakt med omvärlden är via en fast, knastrande telefonlinje och Malcolm som kommer med matvaror. När Malcolm bjuder ut Greta börjar det hända obehagliga saker. Det verkar som om dockan Brahms lever…

Att dockor är både onda och kan få liv känner jag väl till. Jag tänker förstås på Chucky. Men dockan i den här filmen är en pojke. Det här är en typisk skräckfilm. Den pågick till midnatt och nog var det lite läskigt att titta på den ensam. Filmen har en kort rollista och jag gillar att det inte är de stora effekterna som skrämmer utan de små. Sen lämnar filmen mig förstås inte med några större minnen eller mardrömmar, man jag fick ett par timmars skräckunderhållning.

Toffelomdömet blir högt.

Livet är kort.