Kära dagbok…

Ett spännande hus vi passerade på vägen hem. Kolonnernas kapitäl är en blandning av joniska och korintiska.

Det blev en mysig torsdagskväll igår som jag sparar i mitt hjärta. E och jag käkade god mat och pratade om livet och framtiden. Jag vill veta lite hur han tänker och vad han har för drömmar och mål, men förstår också att det inte alltid är så lätt. I höst börjar han nian och då är det många val för kommande år som ska göras. Det är också några betyg som måste läsas upp och ett prov av speciell sort som E bävar lite för. Jag har lovat att försöka träna med honom så mycket jag kan, men den största delen av det jobbet måste han göra själv. Ja det är inte lätt och det är ju så att saker och ting, även problem och oro, ofta ökar med ökande ålder. Så var det för mig. Det jag menar är att som barn har en kanske bekymmer, men de är små. Som vuxen blir bekymren av annan art och därför oftast större. Nu upplevde jag inte att E är orostyngd. Det är en fin kille och jag är glad att jag har fått vara med och se hur han har växt upp från femåring till 16-åring i slutet av den här månaden. Vi promenerade allén hem med tankar om allt från tåg och hus med annorlunda kolonner (kapitäl som är nån sorts blandning av både joniska och korintiska) till skola och val. Jag tycker om att det är en tänkande kille jag bor med två veckor varje månad.

Nej familjen Katt fick inte smaka på proverna från Whiskas som Den Snälla Mamman hade beställt – Den Onda Mamman stoppade nämligen undan provpåsarna.

Katterna fick mat när vi kom hem och då åt de duktigt. Annars tycker jag att de äter dåligt, men jag skyller det på värmen. Fästmön hade beställt hem lite smakprover från Whiskas. Det låg ett litet paket på dörrmattan och det hade katterna blivit väldigt nyfikna på. Nu öppnade jag bara och kikade lite grann och la sen in det i skafferiet eftersom det var Anna som hade beställt det. Den som väntar på nåt gott, familjen Katt… (Eller Den Snälla Mamman hade beställt godsaker och Den Onda Mamman stoppade undan dem.) Jag noterade att fanns nån provpåse med nånting som skulle motverka tandsten och det kan nog vara bra. När vi var på Djursjukhuset konstaterade veterinären att Lucifer har tandsten som behöver tas bort.

Det verkade inte som om det fanns några hard feelings i alla fall vad gäller uteblivet smakprov. Mini skuttade upp och la sig på armstödet på bästefåtöljen. Sen låg hon där och spann och hjälpte mig att läsa ut en bok.

Faktum är att jag inte bara läste ut en bok utan två igår. Den ena var den spännande deckaren på 500+ sidor som jag har slukat på några dar, den andra en bildkalender för litterära tokar som jag.

Först läste jag ut boken till vänster….

Sen läste jag ut den här också.

Bokbytet på vänstra bilden blev från deckare till deckare. Den goda dottern utspelar sig i en byhåla i USA i nutid med vissa tillbakablickar 28 år tillbaka i tiden; Där gryningen dröjer utspelar sig i Stockholm på 1930-talet.

När jag satt och skrev om böckerna ovan hörde Anna plötsligt av sig från England. Hon hade råkat ut för en grej som var allt annat än rolig. Till sist gick det i alla fall att hitta tillfälliga lösningar, men jag kan förstå den hemska våndan hon kände innan det blev fixat. Resten får hon ordna när hon är tillbaka i Sverige igen.

Livet och dess förtretligheter och kringelikrokar kan göra en rätt irriterad ibland.

Livet i Sverige på Main Street i Uppsala är ganska OK för tillfället. Jag sov bra i natt, även om det var ensamt. Idag åkte E hem till sin pappa, så nu är det bara jag och familjen Katt hemma. På jobbet var det otroligt lugnt. Annars är det förvånansvärt många som jobbar på min avdelning. Tjifen går nu på fem veckors semester, men jag jobbar en vecka till innan det är min tur. Dagens största drama/förtretlighet var att min lunchyoghurt hade läckt lite. Jag överlevde och svalt inte ihjäl. Efter jobbet blev jag emellertid tvungen att köpa mig nåt gott som kompensation. Ja, jag var och köpte kattmat också, för jag vill ju inte heller att familjen Katt ska svälta ihjäl när Den Snälla Mamman är bortrest.

Drama eftersom yoghurten hade läckt lite, men jag svalt inte ihjäl.

Två pocketböcker blev min tröst.

Familjen Katt har fått påfyllt och jag har också köpt mig nåt gott till helgen.

Nästa vecka innebär en förändring här hemma som jag inte hade räknat med. Semestern känns fortfarande jobbig att tänka på, eftersom den inte lär bli som jag hade tänkt eller hoppats på. Just nu försöker jag att vila i nuet och njuta av den här återhämtningshelgen. Inte fundera så mycket över det som komma skall. Det är bara att inse att livet innehåller såväl förtretligheter som kringelikrokar som gör en rätt irriterad ibland. Vem sa att livet skulle vara enkelt?

Nu har jag dammsugit efter handlingen och tömt kattpottor. Jag tror jag ska unna mig en kall öl och några salta pinnar eller nåt på ballen*. (De salta chipsen sparar jag til i morgon.) Nog har jag gjort mig förtjänt av det?

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen

Livet är kort.