Kära dagbok…

Lucifer håller högertassen för att det ska gå vägen.

Det hände sig igår kväll att jag blev bjuden på en smärre pizzafest. Ja, jag fick ju betala själv, men tillfället var valt för att fira lite. Än är emellertid inget klart för den det berör, men jag håller min vänstertumme och Lucifer håller högertassen att det ska gå vägen. Ett uns flyt för personen ifråga vore inte helt fel. Att slippa stå i skuld längre och i stället börja stå på egna ben. Ingen vill väl leva på nåder. Jag har varit stenhård och det har inte varit lätt. Det får jag äta upp nu i andra sammanhang. Men jag ska aldrig påstå att jag får tacksamhet tillbaka. Påstådd godhet borde däremot inte vara villkorad i de bästa av världar, men där hamnar även jag ibland när jag inte tänker mig för. Vi ska tala om detta nån gång. Längre fram, när det gör mindre ont. Nu håller vi tumme och tass och hoppas kunna ta itu med nästa olösta öde. Livet fortsätter nämligen att göra ont.

Kexprovning igår.

Gårdagskvällen innehöll inte enbart pizzafest utan även kexprovning. Lite sött behövde vi medan vi smälte intrycken. Fästmön skrev kloka ord, jag höll mig i bakgrunden. Ibland är det svårt att veta vilket ben en ska stå på. Men det klart att även jag tänker, hoppas, irriteras och blir förbannad. Vissa ting har jag lärt mig att hålla inne med. Alla strider behöver inte utkämpas. Det är bara att inse att alla inte har förmågan att tänka längre än näsan räcker. Jag vill gärna tro att jag är lösningsfokuserad, men jag är ingen trollkarl. Däremot har jag koll på tiden.

∼ ♦ ∼

Bär i skålen, kaffe i muggen och obehagligt i boken.

Jag vaknade till en blåsig och kall tisdag. Anna gjorde sig så fin i morse eftersom hon ska jobba över före utgång. Min första morgonstund blev litterär precis som igår, men i morse kom jag i alla fall ihåg att jag hade köpt bär. Dessa förgyllde frukostyoghurten mycket liksom boken jag läser. Silvervägen är oerhört obehaglig. Författaren bygger upp en stämning och i tiden utspelar sig det hela vid midsommartid. Det gör historien extra läskig. I kväll ska jag läsa vidare, jag är knappt halvvägs i boken och ensam med katterna. Igår kväll strök jag det mesta av tvätten och så dammsög jag. I kväll kanske jag slutför strykningen och suger lite grann, bara. Jag har lovat att komma och hämta Anna och på hemvägen ska vi handla lite, E kommer ju på fredag.

∼ ♦ ∼

Det har varit en märklig arbetsdag. Det pågår ett spel som jag har svårt att få grepp om. Jag har fått en projektreservplan som jag ska studera och efter den kraxa fram en kommunikationsplan. På torsdag formulerar vi budskapen i detta delikata. Sen är jag ledig i tre dar och på måndag får jag lön.

Livet går… på. Vissa saker står still, andra förändras. Till och med Familjen Katt är förändringsbenägen. Mini sussar plötsligt gott i farfarsfåtöljen, Lucifer gillar Pojkrummet och Så Jävla Gullig a k a Citrus, ligger gärna på röda mattan. Tre liv som jag får vara med att dela ansvaret för. Livet som inte levs på nåder utan i kärlek hemma hos oss.

Mini sussar gott i farfarsfåtöljen också.

En hårig pojke i Pojkrummet.

Så Jävla Gullig på röda mattan.

∼ ♦ ∼

Livet är kort. Och gör ont.